Antag att vi alla kunde glömma bort alla oförrätter i historien; att vi kunde säga att förintelsen, den stora katastrofen, 9/11, och allat annat var historia, i den dubbla meningen att det hade hänt men det ligger bakom oss nu. Om vi kunde titta bara på förutsättningarna som de ser ut just nu, och försöka hitta en lösning utifrån det. Om alla argument som innehåller referenser till historien kunde avfärdas med "det är historia", så att vi åter kunde fokusera på nuet. Under de förutsättningarna kan vi teckna ett ganska hanterbart problem utifrån folkrätten.
Problemen
1. I det geografiska området Palestina finns det en erkänd stat, Israel, men också ett stort område som står utanför varje erkänd statsbildning, fastän det är mer eller mindre ockuperat av Israel, och Israel gradvis annekterar alltmer av det. I en värld där folkrätten baseras på förefintligheten av heltäckande nationalstater är det ett stort problem att det finns ett statslöst område.
2. Då Israel bildades flydde många av de som rätteligen har sin hemvist inom Israels ursprungliga gränser, och ännu fler inom dess nuvarande gränser. Det handlar nu om över en miljon människor som måste ges möjlighet att återvända till sina hem, sin mark och sitt land, eftersom det är deras mänskliga rättighet.
3. Sedan Israel bildades har många människor invandrat dit från Europa och andra världsdelar. De har fött barn i Palestina, och efterhand som tiden går så får dessa ättlingar av invandrarna också status som palestinier och en mänsklig rättighet att bo i Palestina. Det ger samma problem som i Baltikum vid Sovjetunionens sönderfall: Ryssarna kom dit som ockupanter vilket är mot folkrätten, men deras barn hade ju ingen del av det brottet, vilket ledde till sinsemellan motstridiga äganderättsanspråk på samma fastigheter.
4. Israel är explicit en judisk stat, vilket per definition gör den rasistisk (såvida med "judisk" inte avses religionen; men i så fall är den en religiös stat, vilket ju inte är ett dugg bättre med tanke på att majoriteten är icke-judar). Många av de som bor i Israel är varken judar till etnicitet eller religion. Det är lika illa som om vi skulle säga att Sverige är ett ariskt land.
Sedan 1947 har världssamfundet försökt att skapa två stater inom Palestina utan att lyckas. Det är inte svårt att förstå varför, för en tvåstatsordning ger ingen lösning på problemet med flyktingarna, och den ger ingen lösning på problemet med rasismen i Israel.
Republiken Jerusalem
Utifrån folkrätten och de mänskliga rättigheterna följer logiskt att lösningen är att Israel omvandlas till en stat som ger lika rättigheter för alla palestinier, oavsett etnicitet eller religion, och som täcker hela Palestina. Det kräver naturligtvis en grundlagsändring.
Alla med hemvisträtt i det geografiska området Palestina måste ha samma rättigheter. Oomtvistlig hemvisträtt har de som är flyktingar eller ättlingar till flyktingar från Palestina, samt de som är födda i Palestina inklusive staten Israel.
Den nya grundlagen måste baseras på demokrati med respekt för minoriteterna, och det måste vara en sekulär stat. Namnet kan inte baseras på ett ord som är intimt förknippad med ett av folken, utan måste vara neutralt. Detsamma gäller flaggan; den kan inte innehålla en religiös symbol förknippad med blott en av religionerna. Antingen får Davidstjärnan tas bort, eller får en muslimsk halvskära och ett kristet kors läggas till. Tills vidare kallar jag detta land för Republiken Jerusalem, för att skilja det från både Israel och Palestina.
Vägen till Republiken Jerusalem
Olika aktörer måste medverka för att åstakomma denna fredliga lösning, enligt följande:
Israels folk, de nuvarande medborgarna med rösträtt, måste arbeta politiskt för att göra möjligt den grundlagsändring som krävs.
Palestinier utanför Israel måste lägga ner vapnen och börja arbeta politiskt för att förbereda sig på att bli en integrerad del av det nya landet. De måste samarbeta med att skapa den nya grundlagen.
Världssamfundet måste hjälpa till ekonomiskt och praktiskt för att flyktingarna skall kunna återvända, och med att sätta upp en process för att lösa de ekonomiska konflikter som uppstår då flyktingarnas land har ockuperats av andra i deras frånvaro.
Jag föreslår som första steg att ett nytt parlament skapas, med representanter från både Israel och Palestina, vars roll det skall vara att skriva den nya grundlagen och etablera principerna för återförandet av flyktingarna. Detta parlament bör ha sitt säte i Jerusalem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar