Av: Per Sjövall

Barnen lider värst i Gaza

FN måste sätta in fredsbevarande trupper i Gaza, kräver Per Sjövall, flyktingansvarig för Rädda Barnen i Halland.

Det som vi befarade skulle hända har hänt. När fredavtalet mellan Hamas och Israel gick ut den 19 december var vi många inom frivilligorganisationerna som oroade oss för följderna, och då tänker jag i första hand på civilbefolkningen och i synnerhet på barnen i Gaza

http://hn.se/asikter/debatt/1.137093

But US dis-integration by the end of 2010? That's a heck of a projection.

Wishful thinking?



He's not the only one

The US disintegrating by 2010?

Not likely...in that time frame.

US self-destruction has been a Russian and Soviet theme for decades.

The Russians should know...having watched their own Union disintegrate.

But what does "disintegrate" mean? Dis-integrate. Break into pieces.

Is that so really unlikely?

It is if you don't know history.

Strangely missing from the hysteria over a Russian academic's prediction is the existence of a well reasoned study of the same topic by an American academic and venture capitalist Juan Enriquez.

You can read his book "The Untied States of America" ("un-tied", get it?)

Enriquez has a 50 year time frame and he's not predicting (much less hoping for) dis-integration of the US into smaller countries.

But he points out that not only is it possible, there's evidence the US is on this seemingly unlikely trajectory.

Reality check:

ALL states disintegrate over time. Anyone who doesn't know this hasn't thought about the last 200 years of history. In fact, the US came pretty darn close to dis-integrating less than 150 years ago.

But US dis-integration by the end of 2010? That's a heck of a projection.

http://www.brasschecktv.com/page/518.html

Battle plans in Gaza conflict

Israel says it wants to stop rocket attacks from Gaza

By Jeremy Bowen
Middle East editor, BBC News

Now that Israel and Hamas are in what the Israeli defence minister Ehud Barak called "war to the bitter end" let's look at some of their options.

http://news.bbc.co.uk/2/hi/middle_east/7804113.stm

Alhambras nyhetsbrev / 2 Jan 2009

I detta brev

* "Gaza och omvärlden: Kommer någonting någonsin att förändras", av Ramzy Baroud

* "En mordisk midnattsserenad: hur Israels ledare mördar för att vinna sitt folks röster", av Gilad Atzmon

* "För att vi inte ska se", av Leif Erlingsson

* "Vem hotar vem i Mellanöstern?", Per Gahrton, SvD Brännpunkt 2009-01-02
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_2268703.svd

---

---

Vid skrivande stund över 428 döda och 2200 sårade i Gaza, varav hundratals allvarligt skadade, mot 4 döda israeler.

---

---

Gaza och omvärlden: kommer någonting någonsin att förändras?

Av Ramzy Baroud

I krissituationer slår de flesta araber på TV-kanalen Aljazeeza. Ibland är det en tröst att höra sanningen som den är med alla dess blodiga och skrämmande detaljer, utan förställning eller censur. Under staten Israels omfattande flygbombningar mot Gaza söndagen den 27 december, som terroriserade en redan tillfångatagen och svältande befolkning, slog även jag på Aljazeera.

Efter några sekunder fick jag siffrorna: 290 döda, dittills, och mer än 700 sårade, på bara en dag. Men trots att denna händelse må ha verkat vara dramatisk - det största antal döda som staten Israel åsamkat Palestina på en och samma dag sedan Israel upprättades 1948 - fanns det inget nytt att lära sig av den. Överallt i världen brukar både naturkatastrofer och människors grymheter leda till sociala, kulturella, ekonomiska och politiska omvälvningar, ja, till och med revolutioner, som på olika sätt förändrar de sociala, kulturella, ekonomiska och till slut också de politiska förhållandena i det område som utsätts för dem. Men inte i Palestina.

Trots att det var meningslöst stirrade jag på TV-skärmen. Det man får veta om konsekvenserna av sådana tragedier, har mera en rituell funktion än ett förnuftigt syfte. De arabiska och internationella reaktionerna på dödandet utgör bara en påminnelse om hur resultatlöst och irrelevant, för att inte säga likgiltigt, deras försagda mummel är.

Än en gång lade USA skulden på palestinierna och "banditerna" i Hamas med ord som strider mot logikens lagar, som att "Israel har rätt att försvara sig". Yttrandet är lika löjligt som alltid, för en stat som Israel med en armé som förfogar över världens mest dödliga vapen, inklusive kärnvapen, kan omöjligen känna sig hotad av en tillfångatagen befolkning vars enda försvarsmekanism är hemmagjorda raketer med gödningsmedel som sprängämne. Samtidigt som staten Israel har dödat eller sårat tusentals palestinier i Gaza (ett tusen bara i söndags) har på flera år enligt uppgift bara en handfull israeler dött som direkt följd av palestinska raketer. Spelar dessa siffror någon som helst roll?

Europas regeringar vägde försiktigt sina ord, "uttryckte sin oro", "uppmanade Israel att begränsa sina krigsinstatser", och så vidare. Arabvärldens regeringar lät sig, som vanligt, distraheras av oväsentligheter och etikettsregler, och förlorade lätt blicken för den föreliggande krisen.

Därefter började de sedvanliga, alltid förutsägbara utbrotten. Från hela världen ringde engagerade människor till TV- och radiostationer i Mellanöstern och skrek, vrålade, grät, tjöt, vädjade till gud, till arabiska ledare, till alla "samvetskännande människor" att göra någonting. Tittare och lyssnare, i sin tur, satt hemma och grät när de hörde de uppjagade kommentarerna och såg bilderna på högarna av palestinska lik från överallt på Gazaremsan.

Upprördheten spred sig snart till gatorna i arabvärldens huvudstäder, naturligtvis under arabiska polismakters och säkerhetstjänsters alltid vakande ögon. USA:s och staten Israels flaggor, liksom i några fall Egyptens brändes tillsammans med dockor föreställande Bush och olika israeliska ledare.

En del arabiska regeringar, som ville "visa sig situationen mogna", förklarade skrytsamt att de skulle skicka ett och annat flygplan med mat och mediciner till Gaza, några lådor med givarlandets flagga på, som oräkneliga gånger visades upp i lokala massmedier. Samtidigt kom rapporter om hur palestinier som försökte fly från fängelset Gaza till Sinai-öknen möttes vid gränsen av resoluta egyptiska säkerhetsstyrkor.

Märkligt nog höll sig den palestinska myndighetens president Mahmoud Abbas strikt till manus, trots den oerhörda tragedin i Gaza. På söndagen beskyllde han Hamas för blodbadet. "Vi talade med dem (Hamas) och sa till dem 'snälla, vi ber er, bryt inte vapenvilan. Låt den fortsätta, inte upphöra', så att vi kunde ha undvikit det som har hänt."

Kände hr Abbas till att Hamas inte har utfört en enda självmordsbombning sedan 2005? Eller att "vapenvilan" aldrig förmådde staten Israel att låta palestinierna i Gaza få tillgång till förnödenheter och medicin? Eller att det var staten Israel som angrep Gaza i november och dödade flera människor med motiveringen att man hade fått uppgifter om en hemlig sammansvärjning från Hamas.

Att Abbas har intagit denna position är desto märkligare med tanke på att många israeler inte är övertygade om att kriget mot Gaza alls hade med Hamas raketer att göra, utan i själva verket är ett knep i valkampanjen, där desperata politiker slåss om den dominerande högerflygelns röster i parlamentsvalet i februari. Faktum är att staten Israels planer på att anfalla Gaza inte hade mycket att göra med "upptrappningen" av de palestinska raketangreppen i mitten av december.

Den israeliska dagstidningen Haaretz skrev den 28 december: "Långsiktiga förberedelser, metodiskt insamlad information, hemliga överläggningar, militär vilseledning, vilseledande offentliga uttalanden - allt detta låg bakom de israeliska försvarsstyrkornas 'Operation Gjutet Bly' mot Hamasmål på Gazaremsan." Tidningen avslöjade samtidigt att förberedelserna har pågått i sex månader.

"Lika lite som inför USA:s angrepp på Irak och Israels svar på tillfångatagandet av IDF-reservisterna Eldad Regev och Ehud Goldwasser vid inledningen av Libanon-kriget 2006 tycks man ha lagt någon vikt vid att förhindra att oskyldiga civila skadas", skrev Haaretz.

Och varför skulle staten Israel ägna ens ett ögonblick åt frågan om att skada civila, eller bryta mot folkrätten, eller några andra till synes - från Israels synpunkt - ovidkommande föreställningar så länge dess "palestinska motpart", Arabförbundet och det internationella samfundet ännu vacklar mellan tystnad, likgiltighet, billig retorik och handlingsförlamning?

En läkare vid en klinik i Khan Yunis i Gaza berättade för mig i telefon att "många sårade är kliniskt sett döda. Andra är så svårt vanställda att jag menar att det vore bättre för dem att dö än att överleva. Vi hade inte mer plats på kliniken i Qarara. Kroppsdelar låg utspridda i korridorerna. Patienterna skrek i oupphörliga plågor och vi hade inte tillräckligt med mediciner och smärtstillande medel. Därför var vi tvungna att välja vilka vi skulle behandla och inte. Just då önskade jag verkligen att jag själv hade omkommit i de israeliska bombningarna, men jag fortsatte att springa runt och försöka göra någonting, vad som helst.

Så länge de arabiska länderna och den arabiska nationen inte går från slagord och verbala fördömanden till praktisk och meningsfull politisk handling för att sätta stopp för staten Israels våld mot palestinierna, kommer sannolikt ingenting annat att förändras än antalet dödade och sårade. Men man kan ändå inte låta bli att undra om staten Israel kommer att kunna döda tusen, eller tiotusen palestinier till, eller halva Gazas befolkning, utan att USA slutar att lägga skulden på palestinierna. Och om Egypten kommer att öppna sin gräns mot Gaza. Och om Europa kommer att uttrycka sin vanliga "djupa oro". Och om araberna kommer att göra samma överflödiga uttalanden. Och om någonting någonsin kommer att förändras. Någonsin.

Ramzy Baroud är författare och redaktör för PalestineChronicle.com. Hans senaste bok är The Second Palestinian Intifada, ISBN 978-0745325477 (häftad), 978-0745325484 (inbunden). Hans personliga webbplats, där denna krönika ursprungligen publicerades, är ramzybaroud.net. Översättning från engelska till svenska: Anders Püschel.

---

---

En mordisk midnattsserenad: hur Israels ledare mördar för att vinna sitt folks röster

Av Gilad Atzmon

För att kunna förstå staten Israels senaste förödande mordiska fälttåg i Gaza, måste man på djupet förstå den israeliska identitetens inneboende hat mot alla som inte klarar av att vara judar, och mot araber i synnerhet. Detta hat genomsyrar de israeliska läroplanerna, det predikas av politiska ledare och illustreras av deras handlingar, det förmedlas av kultureliten, till och med av den så kallade "israeliska vänstern".

Jag växte upp i staten Israel på 1970-talet, och min generation är nu de som leder Israels armé, dess politiska och ekonomiska institutioner, dess universitet och dess konstnärliga verksamheter. Vi lärde oss att tro att "en bra arab, är en död arab". Några veckor innan jag gick in i den israeliska krigsmakten i början av 1980-talet, förklarade dess dåvarande stabschef general Rafael Eitan att araberna är "bedövade kackerlackor i en flaska". Han kunde säga så utan efterverkningar, liksom han kunde mörda många tusentals civila libaneser i 1982 års Libanonkrig. Israeler kan helt enkelt begå mord utan konsekvenser.

Tack och lov nådde jag en punkt där jag, av skäl som fortfarande är bortom min förståelse, vaknade upp ur den hebreiska morddrömmen. Till slut lämnade jag den judiska staten, jag trotsade den judiska hatpropagandan. Jag hade blivit motståndare till den judiska staten och all slags judisk politik. Däremot är jag fullständigt övertygad om att min främsta plikt är att informera var och en som vill lyssna på mig om den motståndare som vi står inför.

I den mån sionismens syfte var att förändra judarna och göra dem till ett folk som alla andra genom att "ge dem en egen stat", misslyckades den fullständigt. Det israeliska barbariet är, som vi har sett den här veckan och alltför många gånger förut, långt mer än monstruöst. Det innebär att man dödar för dödandets egen skull. Och gör det fullständigt urskiljningslöst.

Det är inte många människor i västvärlden som är medvetna om det förödande faktum att det i staten Israel är ett mycket framgångsrikt politiskt recept att döda araber, och i synnerhet palestinier. Israelerna är verkligen ett förvirrat folk. Samtidigt som de vidhåller en självbild som säger att de är ett folk som vill ha Shalom[1], älskar de att företrädas av politiker med häpnadsväckande meriter i att begå rättsvidriga mordiska handlingar. Israelerna har alltid älskat när deras "demokratiskt valda ledare" - må det ha varit Sharon, Rabin, Begin, Shamir eller Ben Gurion - uppträder som krigshetsande hökar, med händer som dryper av blod, och har solida meriter som förövare av brott mot mänskligheten.

Det är bara några veckor kvar till nästa parlamentsval i Israel, och som det verkar i opinionsmätningarna ligger premiärministerkandidaterna för både Kadima, utrikesminister Tzipi Livni, och Arbetarpartiet, försvarsminister Ehud Barak, långt efter Likuds kandidat, Benjamin (Bibi) Netanyahu, som är en notorisk hök. Livni och Barak behöver sitt lilla krig. De måste bevisa för israelerna att de vet hur man begår massmord.

Både Livni och Barak måste ge de israeliska väljarna ett verkligt demonstrativt förödande blodbad, så att israelerna vet att de kan lita på sina ledare. Detta är den enda chans de har mot Netanyahu. Anledningen till att Livni och Barak vräker ner enorma mängder bomber över Palestinas civilbefolkning, skolor och sjukhus tycks alltså vara att detta är precis vad israelerna vill se.

Tyvärr är inte barmhärtighet och nåd något som israelerna är kända för. Istället är det vedergällningar och hämnd som ger dem tillfredsställelse, och deras egen gränslösa brutalitet som muntrar upp dem. När den före detta högste befälhavaren för det israeliska flygvapnet, Dan Halutz, fick frågan hur det känns att släppa en bomb på ett tättbefolkat område i Gaza, svarade han kort och gott: "Man känner bara en lätt stöt på högra vingen". Det kyligt dödliga sätt som Dan Halutz uppvisade räckte för att strax därefter försäkra honom befordran till stabschef för den israeliska krigsmakten. Det var general Halutz som ledde de israeliska styrkorna under Libanonkriget 2006. Det var han som begick förstörelsen av Libanons infrastruktur och stora delar av Beirut.

I den israeliska politiken tycks arabers blod betyda röster i val. Det skulle förstås vara mycket rimligt att åtala Livni, Barak och den israeliska krigsmaktens nuvarande stabschef Gabi Ashkenazi för överlagt mord, brott mot mänskligheten och uppenbara kränkningar av Genevekonventionerna, men det skulle vara mycket mera begripligt att ta hänsyn till att staten Israel är en "demokrati". Livni, Barak och Ashkenazi ger den israeliska allmänheten vad den vill ha: arabiskt blod i enorma volymer. Denna upprepade mordutövning, som israeliska politiker genomför, faller tillbaka på hela det israeliska folket, inte bara ett litet antal politiker och generaler. Vi har här att göra med ett barbariskt samhälle vars politik drivs av blodtörst och mordiska tendenser. Tro inte att det finns något utrymme för dessa människor bland världens nationer.

Varför israelerna är så främmande för varje medmänsklig föreställning är en svår fråga. Den bland oss som är generös eller naivt humanistisk kanske hävdar att Förintelsen lämnade ett stort sår i den israeliska själen. Detta skulle kunna förklara varför israelerna, med hjälp av sina bröder och systrar i förskingringen, på ett tvångsmässigt sätt odlar just detta minne. Israelerna säger "aldrig igen", och menar att Auschwitz aldrig får upprepas. Detta ger dem på något sätt tillåtelse att bestraffa palestinierna för nazisternas förbrytelser. Den bland oss som är realist sväljer inte längre detta argument, utan börjar nu erkänna att det är mer än sannolikt att israelerna är så otroligt brutala av den enkla anledningen att det är deras natur. Det är något som ligger långt bortom förnuft och inbillade analytiska antaganden. Realisten säger: "detta är israelernas sätt att vara och det finns inte längre särskilt mycket vi kan göra åt det". Realisten börjar medge att dödandet är israelernas tolkning av vad den judiska identiteten innebär. Många av oss har kommit till den dystra insikten att det inte finns något alternativt sekulärt och humanistiskt judiskt värdesystem som kan ersätta det mordiska hebreiska. Den judiska staten tjänar som bevis på att judisk nationell självständighet är en omänsklig företeelse.

Jag växte upp i staten Israel efter 1967, i kölvattnet på den mytiska israeliska segern i Junikriget. Vi skolades till att dyrka "israelen som skjuter från höften", soldaten i kommandoplutonen, som avfyrar sitt automatvapen av märket Uzi i riktning mot araberna och lyckas besegra fyra arméer på bara sex dagar.

Det tog mig två årtionden mer än det borde att inse att "israelen som skjuter från höften" i verkligheten var en mästare på urskiljningslöst dödande. Ehud Barak var en av dessa 1967 års hjältar, han var en mästare på urskiljningslöst dödande. Tydligen har den israeliska regeringen nu godkänt hans plan för det största angreppet på Gaza sedan 1967. Livni är ungefär i min egen ålder, och det budskap vi båda utsattes för av medierna har hon tagit till sig. Hon samlar nu på sig de meriter hon behöver som urskiljningslös mördare. Både Barak och Livni inleder nu en valkampanj där staten Israel slaktar palestinier. Arabers och palestiniers blod är den israeliska politikens bränsle.

Jag skulle vilja säga till Livni och Barak att det nog inte hjälper dem i valet. Netanyahu är en verklig hök. Han behöver inte låtsas vara en mördare, och hur mycket jag än avskyr honom, har han ännu inte startat något israeliskt krig. Han förstår förmodligen bättre än dem vilken makt avskräckning egentligen har.

Gilad Atzmon, född 1963 i Tel Aviv, är jazzmusiker, kompositör, producent och författare. Han fick sin musikutbildning vid Rubinakademin i Jerusalem, och studerade sedan filosofi i London, där han nu bor som motståndare till den judiska stat han växte upp i. Hans diskografi omfattar mer än tio skivor, och han har, förutom ett stort antal artiklar, publicerat två romaner, My One and Only Love, ISBN 978-0863565076 (inb), och A Guide to the Perplexed, ISBN 978-1852428266 (hft).

[1] Förväxla inte 'shalom' med 'fred' och 'salam'. Till skillnad från fred och salam, som båda syftar på försoning och kompromisser, betyder shalom att det judiska folkets vinner sin säkerhet på omgivningens bekostnad. Förf. anm.

Översättning från engelska till svenska: Anders Püschel.

---

---

För att vi inte ska se

av Leif Erlingsson
2009-01-01

Hur döljer man säkrast en hemlighet? I öppen dager! Illusionisten får oss att titta på fel hand! "Förintelsen" mässar man, för att vi inte ska se att vi förintas!

Gå inte på illusionstricket "antisemitism"! Till att börja med så är araberna, av kristna och judiska sionister ofta hatade och alltid föraktade, mer semiter än judarna själva. Går man till sionisternas egna hemsidor på nätet så förklarar de att "antisemitism" egentligen ska utläsas "judehat". Vilket används på alla som är antijudiska; motståndare till religionen judendom, sionism eller staten Israel. Alla sådana riskerar att få "antisemitism" - klet på sig. För vilken hederlig människa kan vara motståndare till utrotning av alla icke-judar? Glöm förra meningen, jag var bara sarkastisk. Men den som kan sin bibel, och om man dessutom kan hur den judiska lagen tolkas i dag, den vet att endast judar har människovärde enligt denna dödskult. Det är så dumt att jag tvivlar på att det är uppfunnet av människor. Min gissning är snarare att någon utomjording lurade i några osofistikerade stamhövdingar för länge sedan att om de var lojala till utomjordingen och såg upp till honom som sin gud och kung, så skulle de vara hans 'egendomsfolk', och dessutom de enda med människovärde. Och de skulle utrota alla andra. Kolla i gamla testamentet, allt finns där! Men jag säger inte att judar skulle vara värre än andra människor!

Gå inte på nästa illusionstrick, att judarna 'som folk' skulle vara särskilt onda. Visst är många judar blodtörstiga, vilket israels ledare förstår och anpassar sig till. Men samma gäller många svenskar och många, många andra. Den uppfostran vi ges har här en väldigt stor betydelse, och judiska barn utsätts ofta för en mycket hård indoktrinering. Liksom för övrigt många andra människor, inte minst nordamerikaner. Kort sagt, många människor är blodtörstiga. Åter ett trick av Illusionisten för att vi ska titta på 'fel hand'.

Det pågår verkligen en förintelse. Det finns verkligen några som håller på att utrota oss. Deras motiv är svåra att förstå. Kanske det är några mäktiga galningar som verkligen tillber den "gud" som en gång skapade den judiska dödskulten för flera tusen år sedan. Men verktygen för att hindra oss att se att vi långsamt utrotas är inte svåra att förstå, när de väl pekas ut, som i denna text. "Förintelsen" mässar man, för att vi inte ska se att vi förintas! Begreppet ska reserveras för judar - för att vi inte ska se att DET GÄLLER OSS ALLA!

Judar inte undantagna! För att visa att det inte är judarna 'som folk' som är onda, så räcker det att kontrollera om de är undantagna från den allmänna utrotningen. Judarna ska egentligen bara äta det som är "kosher". Så man behöver bara kontrollera om det är "kosher" med några av de gifter med vilka vi långsamt förintas. Det visar sig att fluor (mycket giftigt och svårhanterligt industriavfall som sedan ett halvsekel marknadsförts som emaljstärkande medel, och nu finns i 'alla' tandvårdsprodukter), aspartam (giftigt sötningsmedel som nu finns 'i allt'), thimerosol (kvicksilverbaserat konserveringsmedel i vissa vacciner som i domstol i USA bevisats orsaka Autism, ADHD osv.) med flera tillsatser ÄR KOSHER! ¹

Gå inte heller på det i och för sig sanna argumentet att "man kan dö av allt". För vår miljö blir gradvis allt dödligare, jag har här bara nämnt några få av många många faktorer som vi blir allt sjukare av. Det pågår en systematisk förgiftning och försämring av vår föda, samtidigt som man systematiskt arbetar för att förbjuda kosttillskott och vitaminer. ² Tänk på hur man sägs kunna koka grodor, utan att de hoppar ur kastrullen. Man höjer gradvis värmen. När blir det för varmt? Det finns ingen särskild punkt. På motsvarande sätt finns det ingen särskild punkt där människor reagerar, trots att du säkert utan att du vet om det känner flera som redan är sjuka eller som har dött av dessa orsaker.

Gå inte på täckmanteln! Eftersom kritik mot allt kring Israel är nästintill förbjudet så utnyttjas givetvis Israel som täckmantel för allsköns ondska, i alla världsdelar. Gå inte på illusionstricket "antisemitism"! I Sverige får man inte säga sanningar om 11 september attackerna 2001, eftersom Israel-koppling tidigt dokumenterades. April Gallop befann sig vid sitt skrivbord i Pentagon, c:a 15 meter innanför det hål man påstår att ett flygplan flugit in i, när detta hål sprängdes. Hon och hennes baby som hon hade med skadades av taket som rasade, men inte av något flygplan eftersom den berättelsen är en lögn. Hon har intensivt motarbetats och inte fått någon som helst hjälp, eftersom hon inte går med på att stödja lögnen. Nu stämmer hon vicepresident Dick Cheney, före detta försvarsminister Donald Rumsfeld, pensionerade flyggeneralen Richard Myers och alla andra som kommer att visa sig vara inblandade i terrorattacken mot Pentagon som har skadat henne och hennes barn. ^{3, 4, 5} I Sverige får man inte säga dessa sanningar, för då påstås man vara antisemit! Gå inte på illusionstricket "antisemitism"!

Tänker du låta dig utrotas utan att någonsin se vad som händer? Det är din rätt, men det är min och andras rätt att sluta hymla utan tala klartext. Absolut ärlighet är vårt enda försvar. Att aldrig låta en endaste offentlig lögn passera utan att visa vårt förakt för lögnen. Löje är ett starkt vapen. Den som ljuger är löjlig. Att avslöja lögnerna är vårt starkaste försvar. Låt dig ALDRIG tystas av illusionstricket "antisemitism", "rättshaverist", "konspirationsteorier" eller liknande! Det värsta är inte den fysiska döden. Det värsta är att DITT EVIGA MEDVETANDE blir bedraget. Låt det inte ske!

Inspireras av Rae från Freeamerica! ⁶ Läs en reflektion jag formulerade i epost 2008-07-12. ⁷ 2007-04-09 skrev jag "Som om". ⁸ En journalist som läste den strax efteråt menade att den var obegriplig. Jag menar att den talar absolut klartext. För den som är främling till och med för sig själv, måste klartext framstå som totalt nonsens. Läs den själv, och se vad du själv tycker. ⁸ Läs även andra texter i kategorin "Semiter" på denna blogg. ⁹ Samt om traska patrull-beteende, grupptänkande, lögnstyre. Och om att våra politiker har brutit samhällskontraktet. Och om vad vi kan göra. ¹⁰ Vad vi absolut inte får göra, är att stödja lögn och bedrägeri med någon form av samtycke. Om vi tyst samtycker, då är vi medskyldiga. Om vi väljer att inte veta, då är vi medskyldiga. Om vi anser oss själva vara för ointelligenta eller för dumma för att kunna veta, då ljuger vi för oss själva - den värsta formen av lögn. Vi kommer så småningom också att döma oss själva. Och som bekant finns ingen hårdare domare än vi själva...

Till sist, Gott Nytt 2009 till min vän med det stora hjärtat, Mikael Wälivaara, som inte är med oss längre. ¹¹
______

Länkar och fotnoter:

1. Googla fluoride aspartame thimerosol kosher! (Däremot har jag inte lyckats ta reda på om amalgam, den kvicksilverbaserade tandlagningsprodukt många av oss har i munnen, är kosher. Men inte heller denna form av långsam förintelse lär ha besparats någon enskild kategori.)
   
   
2. "Codex Alimentarius". Men vi utsätts för många andra belastningar som förstör vårt immunförsvar och tär på vår livskraft. Ett helt nedtystat ämne är de globala hälsoriskerna med utarmat uran, som ju används frikostigt i krig numera. Dammet sprids globalt.
   
   
3. UNITED STATES DISTRICT COURT
   SOUTHERN DISTRICT OF NEW YORK
   APRIL GALLOP, for Herself and as Mother
   and Next Friend of ELISHA GALLOP, a Minor,
   Plaintiff,
   
   vs.
   
   DICK CHENEY, Vice President of the U.S.A.,
   DONALD RUMSFELD, former U.S. Secretary
   of Defense, General RICHARD MYERS, U.S.A.F.
   (Ret.), and John Does Nos. 1­ X, all in their
   individual capacities,
   Defendants.
   
   COMPLAINT FOR VIOLATION OF CIVIL RIGHTS,
   CONSPIRACY, AND OTHER WRONGS ...
   
   
4. Här en pressrelease genom militärjournalisten Barbara Honegger, ursäkta längden på denna text:
   
   From:
   Subject: New April Gallop Suit Based on Taped Under-Oath Honegger Interview with April Gallop !!!
   Date: Thu, 18 Dec 2008 13:07:59 -0500
   
   Great News !! The new 9/11 suit filed this Monday in New York with April Gallop and her son as Plaintiffs, just on the Pentagon attack, is based on the two-hour, under-oath videotaped interview I did with April in March 2007. The actual filing is attached, and the Press Release below. One of the two Plaintiffs' attorneys, Dennis Cunningham, is the famous attorney who proved that the FBI was complicit in planting the bomb it said Bay Area environmentalist Judy Barry set in her own car -- proving the Federal Gov't does false flag attacks against its own innocent citizens -- which was multiplied by 3,000 on 9/11.
   
   The real Perpetrators of Sept. 11 must be literally shaking in their boots. These lawyers are not backing down no matter what, and they know it...
   
   Barbara Honegger
   (831) 233-1032
   
   
   Press Release Mon., Dec. 15, 2008
   
   New York City, New York
   
   A lawsuit filed in U.S. District Court in Manhattan Monday charges Vice President Dick Cheney, former Secretary of Defense Donald Rumsfeld, and ex-Air Force General Richard Myers, acting Chairman of the Joint Chiefs on September 11th with "broad complicity" in the attacks of that horrific day. The suit seeks damages, triple damages and punitive damages for an ex-U.S.Army member who, along with her two-month-old baby, was injured in the terrorist attack on the Pentagon on 9/11.
   
   The ex-G.I. plaintiff alleges she has been denied government support since then, because she raised "painful questions" about the inexplicable failure of military defenses at the Pentagon that day, and especially the failure of officials to warn and evacuate the occupants of the building when they knew the attack was imminent..
   
   The complaint alleges the three leaders and other "unknown, named" U.S. military and civilian officials engaged in a conspiracy to "facilitate and enable" the Attack on America; because they wished to bring about a "frightening catastrophe of terrorism", "a new Pearl Harbor", which would create "a powerful reaction of fear and anger in the public and in Washington". This would generate an "atmosphere of acceptance" which would allow the longed-for neo-conservative political and military program to go forward: invade Afghanistan, pass the Patriot Act, invade Iraq, tap phones, etc; torture, lie, intimidate, etc.
   
   The plaintiff AG [April Gallop] was a career soldier, holding top secret clearance, who had an agreeable assignment in Germany until she was abruptly transferred to the Pentagon in 2000. On September 11, 2001, she had a new baby boy, Elisha, with her on her first day back from a two-month maternity leave. She was told by her supervisor to hurry to her desk that morning, for an urgent document-clearing job, and to drop the baby off at child care later. She got to her office, turned on her computer, and the place blew up. There were at least two big explosions that she heard and felt.
   
   The walls collapsed, the ceiling fell in, she was hit in the head and knocked unconscious; she came to, grabbed the baby (who was also hit in the head), and picked her way out to where daylight was showing, where the front of the first floor had been blown off. The insides of the building were also blown out; but there was no sign of any wrecked airliner, and no burning jet fuel splashed anywhere.
   
   There is also no sign of airliner wreckage in any photograph that has been published so far; and there are many photographs that show a clear absence of wreckage, and plain evidence of blast damage. Many internet sites carry the pictures. See, e.g.
   
   http://www.teamlaw.org/images/Penthitista.jpg?sdgsdf
   
   http://911research.wtc7.net/essays/pentagon/docs/metcalf3.jpg
   
   Meanwhile, there are said to be some 85 videotapes from various surveillance cameras on and around the Pentagon, which the U.S. Department of Justice is withholding from disclosure under the Freedom of Information Act. What do they show, or not show?
   
   The Pentagon has released two video clips from cameras showing the side of the Pentagon that was hit. In the first, at about 1:07, just after a car passes in front, a white or silver projectile-shaped object appears at the right edge of the picture, opposite the building; and the next frames show an explosion beginning at the front of the building, followed by a fireball. The object is indistinct, and definitely not recognizable as an airliner.
   
   In the second tape, from a camera a little further away but with the same general view, you see the car pass, and then at 25 seconds, a plume of white smoke shows on the right side, where the shape was in the first tape. A parking lot entry ticket device in the foreground hides the object emitting the smoke, and the explosion begins in the next frame; but plainly there is no giant airliner hidden behind the parking device, about to strike the building. Both tapes, obtained by Judicial Watch in 2006 are at: http://www.military.com/NewsContent/0,13319,97499,00.html
   
   The official report suggests the plane disintegrated on impact, but also that parts of it plowed all the way through to the back wall of the "C-ring", some 300 feet from where it hit on the outside; but there are no pictures of airplane wreckage inside the building either. See
   
   http://911research.wtc7.net/essays/pentagon/docs/punchout_rv.jpg ; http://911research.wtc7.net/essays/pentagon/docs/interior_damage1.jpg
   
   The plaintiff alleges her belief that no airliner crashed into the Pentagon on 9/11, although it appears that one swooped low over the building just when bombs went off inside, or a missile hit, or both. These may have been controlled from E-4B, the Air Force "doomsday plane" which was shown live on CNN, circling over Washington at the time of the attack.
   
   But whether a plane hit the building or something else did, certainly there was no warning of a plane's approach; which might have saved the plaintiff and her child, many others who were hurt, and the 125 people, members of the military and civilian employees, who died in the attack that morning. Yet flight controllers broadcast an emergency warning about the plane more than a half-four before the Pentagon was hit.
   
   The explosion(s) destroyed the interior of the building where plaintiff's office was. When she could gather herself from the blast, with help from other survivors, they made their way out through rubble, smoke and dust. She got to the outside, holding her baby, collapsed on the grass, and woke up later in the hospital.
   
   Officials came to the hospital and asked her what she thought happened. She told them a bomb went off; but they said no, in fact, an airplane crashed into the building. She asked, and has continued to ask: where were the fighter planes, that have protected America's skies for so long; that normally go up once or twice a week, at a moment's notice, to check on off-course airliners? Where were the Pentagon's defenses? Where was the alarm, to get the people out of harm's way?
   
   These are painful questions, indeed, and Rumsfeld and Cheney have not given good or even decent answers. Their multiple stories, especially as embodied in the duplicitous Report of the Official 9/11 Commission, controlled by Bush Administration insider Phillip Zelikow, do not hold water and can be proven false. The Report is full of errors, omissions and distortions, and has been thoroughly discredited, in the writings of David Ray Griffin and numerous others.
   
   AG went to a special Commission hearing in 2004, open only to survivors, and watched as Donald Rumsfeld gave rambling, evasive answers about the failure of the Pentagon defenses, particularly the fighter planes. The Commissioners failed to confront his non-responsiveness, and never pinned him down. Cheney was observed in the White House bunker that morning by Transportation Secretary Norman Mineta, apparently giving orders that the plane headed towards Washington be allowed to continue. Cheney has never testified or been reasonably questioned about his actions.
   
   We brought this lawsuit for AG and her son to hold them to account...
   
   Plaintiffs' Attorneys,
   Dennis Cunningham
   and
   William W. Veale
   
   
   
5. För länge sedan skrev Barbara Honegger en artikel om Pentagon-attacken, som Mikael Wälivaara 2007-01-18 översatte till svenska. Tyvärr fick vi sedan inget svar på våra mail till Barbara om att faktiskt få använda den översatta texten, trots att hon vid vår första kontakt lovat låta någon hon litade på kontrollera översättningen och återkomma. Nu är jag så fräck att jag ändå lägger ut såväl översättningen som orginalartikeln (vilken jag tidigare lagt ut med Barbaras goda minne):
   
   • THE PENTAGON ATTACK PAPERS
     Sju timmar i september: Klockan som stoppade lögnen
     av Barbara Honegger, M.S.
     översättning: Mikael Wälivaara (2007-01-18)
   • THE PENTAGON ATTACK PAPERS
     Seven Hours in September: The Clock that Broke the Lie
     by Barbara Honegger, M.S.
     (Tidigare publicerad här på bloggen 2006-10-30, i "Pentagon under attack och biologisk krigföring mot kongressen", där det finns mer bakgrund, bl.a. om anthraxbreven, daterade 11 september fast de sändes i mitten av oktober, skickades ENBART till ledande demokrater i kongressen.)
6. Rae från freeamerica.ning.com: "WAKE UP AMERICA !!!" http://www.youtube.com/watch?v=o5q8khAAsiQ och om just aspartam (giftigt sötningsmedel som nu finns 'i allt') http://www.youtube.com/watch?v=kV_uL0I7L8E
7. En reflektion jag formulerade i epost 2008-07-12:
   David Icke ramlade in i politiken. Här ett valtal, där han talar om Storebrorssamhället, som nu hastigt införs, som av en slump 'som om det vore koordinerat', över hela västvärlden. http://www.edgemediatv.com/icke/
   Det jag undrar är vilka för oss 'får' dolda hot som tvingar alla politiker att hoppa i takt, utan protest eller verklig debatt, över hela västvärlden. Jag vill veta om hoten - de hot jag anser måste existera för att det som händer ska kunna förklaras - avser politikerna, eller om de avser hela befolkningarna. Om de enbart avser politikerna, i så fall är de landsförrädare. Men om hoten avser hela befolkningar, då vill jag veta naturen av dessa hot, för att vi demokratiskt ska kunna besluta hur vi ska förhålla oss till dem, snarare än att vi alla idiotförklarats och politiker beslutar över våra huvuden.
8. "blank">Som om", 2007-04-09.
9. Kategorin "Semiter" på denna blogg; Intelligentsians blockering.
10. "Lögnokrati" (eller "lögnstyre"), 2008-05-10, och "Grupptänkande", 2008-05-10. Våra politiker arbetar inte för vårt bästa. De respekterar inte ens grundlagen, i deras iver att införa olika nya repressiva lagar. Därmed har de brutit samhällskontraktet, och därmed har vi inte längre någon annan moralisk eller juridisk skyldighet att lyda statens anvisningar än strategiska hänsyn till deras maktmedel. Många menar att det ingår i planen att vi ska revoltera. Jag tror att det kan vara så, och att det enda framkomliga sättet är icke-våld. Skratta dem i ansiktet, när de ljuger. Rösta inte på dem. Det finns i dag inget parti över 4% spärren utanför traska patrull-beteendet/grupptänkandet. Och varje parti som befinner sig utanför traska patrull-beteendet/grupptänkandet kommer att demoniseras av massmedia, om de visar tecken på att gå kraftigt framåt.
    
11. "Perception - det min vän Mikael Wälivaara hade", 2008-04-06. Till alla andra upprepar jag denna jul- och nyårshälsning: "God Jul och Gott Nytt 2009" [PDF]. Den innehåller mer än man brukar förvänta, av en sådan hälsning.

Leif Erlingsson
2009-01-01

---

Kommentarer

KLOKSKAP
DET PÅGÅR TVÅ SAMTIDIGA MEGATRENDER

• Allt fler blir allt mer medvetna - djupet i alltfler blir alltmer imponerande. Känner mig snart alldeles efterbliven. :) Vilket är ett positivt tecken, jag är ju 50-talist, och om dagens unga är så mycket visare så finns det trots allt hopp. Två exempel:
  
  • Det finns hopp - men ändock en känsla av maktlöshet
    31 december 2008 av calandrella
    
  • Dagen då de mänskliga rättigheterna gick i graven, på rikspolitikens altare
    1 januari 2009 av Jens. O.
    
• Många blir alltmer omedvetna - allt ytligare och grundare. Öppna valfri massmedia. Ytterligare kommentarer överflödiga.

Den senare trenden utgör den skarpa kontrast som gör det möjligt för den förra att slunga upp sig till helt fantastiska djup och höjder. Men vad driver den senare, förytligandet och förnekelsen? Hukande, rädsla? Att förvänta sig att någon annan ska ta tag i problemen? När ska de inse att alla dessa andra i samhällskroppen nu i stort sett har gått åt i kampen för att försvara mänskliga rättigheter mot fördumningen och korrumptionen? Att nu ligger det på oss enskilda som individer, det finns inga institutioner kvar att luta oss mot. När ska de se?

#1 Leif Erlingsson 2009-01-01 15:19

Occupation

Occupation_101.avi - 1:27:59 - 9 jun 2007



http://video.google.com/videoplay?docid=-2451908450811690589&hl=sv