torsdag 8 januari 2009
Jazeeranyheter mm / 8 januari 02.23
Läs även Gilad Atzmons artikel "Att leva på lånad tid i ett stulet land"
längst ner i brevet.
längst ner i brevet.
Senaste omröstning på Jazeera
Tycker du att Hamas ska sluta avfyra sina raketer mot Israel mot eldupphör från den israeliska sidan.
58 775 har röstat
45 538 (77,5 %) har svarat Nej
13 237 (22,5 %) har svarat Ja
Skulle du svarat ja, Hesham?
Jag tror att Hamas misiler för Israels ledare är som "att höra myggor hosta - ynkligt!" (min avlidne svärfars uttryck. Han var officer). Vare sig de skjuts av eller inte blir gazaremsans folk behandlade som kackerlackor man försöker trampa och förgifta ihjäl, alltså ingen skillnad. Frågan är förädiskt ställd - på Israels vilkor. Fokuserar på israelernas lidande och får araberna att framstå som blodtörstiga. Israel skiter i alla eldupphör, det vet araber om några.
Snorre
Ja, jag har ställt mig själv den frågan många gånger. Jag förstår att under vissa omständigheter har man inget val än att ta till vapen. Men hade jag fått bestämma, skulle jag nog ha sett till att palestinierna organiserat sig i en icke-våld-motståndsrörelse à la Gandhi. Det krävs lika mycket mod om inte mer att göra motstånd utan vapen, särskilt när fienden är så omänsklig som sionisterna visar sig vara. Frågan är om ahimsa var betingat av indiska förhållanden och tiden som rörelsen utvecklades i. Araberna har ingen Gandhi, Palestina är inte Indien och sionisterna verkar vara ännu värre än engelsmännen.
Frågan är vad händer när de har avfyrat sin sista hemmagjorda raket. Vapen måste smugglas in, det kan ta slut, det kan vändas mot en själv, medan ahimsa finns alltid inom en som en inre styrka, kostar ingenting, och får större spridning när behållaren angrips.
Bara några tankar.
Jag står lika villrådig som alla andra.
Hesham
Hesham!
Du har rätt, frågekomplexet är viktigt och svårt. Jag har grubblat mycket i samband med mitt arbete med "Irakiskt motstånd" tillsammans med Eftikhar Hashem, som vi tänkt skall bli en bok.
Jag har kommit till den uppfattningen att valet icke-vålds resp. väpnat motstånd och vilka metoder ett väpnat d:o skall använda bara kan och skall besvaras av de angripna, förtryckta och ockuperade folken själva. Det är bara dessa som vet vad uppoffringarna och lidandet är värt och som vet svårigheterna och som får ta knäcken vid ett misslyckade. Alla försök till påverkan, partstagan eller fördömmande i dessa frågor, om än så välmenade är av ondo. (Det är därför jag tycker direkt illa om Aljazeera-enkäten som kan utnyttjas för att splittra enigheten i Gazamotståndet)
När det gäller palestinierna har de lång erfarenhet vid detta laget av ett icke-våldsmotstånd. Vad detta lett till är väl just den fråga de nu tvingas ställa sig. Kunde de handlat annorlunda? Hur handla rätt nu? Jag undrar om inte vi står inför en stor omvälvning i palestiniernas kamp. I Gaza enar sig alla fraktioner sägs det. På Västbanken vänder folket nu demonstativt ryggen åt Abbas-gänget, Fatah är uppenbarligen i tumult. Observera att alla fraktioner - även Fatah - före jul skrev under på en resolution på att aldrig ge upp flyktingarnas oförytterliga rättigheter att återvända hem och återfå det som fråntagits dem. Detta var viktigt och en stor seger. Därmed isolerades Abbas-gänget som låtit Israelerna förstå att dessa rättigheter kunde säljas ut.
Tack för ditt material du skickar oss. det är av stort värde.
Snorre L.
Du har rätt, frågekomplexet är viktigt och svårt. Jag har grubblat mycket i samband med mitt arbete med "Irakiskt motstånd" tillsammans med Eftikhar Hashem, som vi tänkt skall bli en bok.
Jag har kommit till den uppfattningen att valet icke-vålds resp. väpnat motstånd och vilka metoder ett väpnat d:o skall använda bara kan och skall besvaras av de angripna, förtryckta och ockuperade folken själva. Det är bara dessa som vet vad uppoffringarna och lidandet är värt och som vet svårigheterna och som får ta knäcken vid ett misslyckade. Alla försök till påverkan, partstagan eller fördömmande i dessa frågor, om än så välmenade är av ondo. (Det är därför jag tycker direkt illa om Aljazeera-enkäten som kan utnyttjas för att splittra enigheten i Gazamotståndet)
När det gäller palestinierna har de lång erfarenhet vid detta laget av ett icke-våldsmotstånd. Vad detta lett till är väl just den fråga de nu tvingas ställa sig. Kunde de handlat annorlunda? Hur handla rätt nu? Jag undrar om inte vi står inför en stor omvälvning i palestiniernas kamp. I Gaza enar sig alla fraktioner sägs det. På Västbanken vänder folket nu demonstativt ryggen åt Abbas-gänget, Fatah är uppenbarligen i tumult. Observera att alla fraktioner - även Fatah - före jul skrev under på en resolution på att aldrig ge upp flyktingarnas oförytterliga rättigheter att återvända hem och återfå det som fråntagits dem. Detta var viktigt och en stor seger. Därmed isolerades Abbas-gänget som låtit Israelerna förstå att dessa rättigheter kunde säljas ut.
Tack för ditt material du skickar oss. det är av stort värde.
Snorre L.
The attacks by Israeli forces in the Gaza Strip violate international humanitarian law and constitute war crimes. Strikes are sure to kill and injure civilians among the 1.5 million persons -more than half of whom are children- trapped in Gaza after 18 months of blockade. The bombardment of schools, water networks, the electricity power station, bridges, roads and infrastructure is a violation of the Fourth Geneva Convention. With only a few exceptions, humanitarian workers, human rights monitors and journalists have not received authorization for passage into Gaza from the Israeli authorities who control the passage.
It is necessary that EU citizens, of all faiths, understand the negative impact of this situation in the short, middle and long term. It is necessary to condemn it and to appeal for immediate and serious protection of all civilian population.
Lawyers in particular can not remain passive in the face of severe violations of international humanitarian law as defined in the Geneva Conventions, both in regard to the obligations of an occupying power and in the requirements of the laws of war.
Alexandre Cordahi
Avocat au Barreau de Paris
Avocat au Barreau de Paris
Dear Alex,
Thank you for your message.
Many ordinary people around the world realize that Israel has clearly violated a number of articles of Protocol 1 of the Geneva Conventions (57, 51, 52...), and we could get a million signatures on a petition that said exactly that. But what is the use of all these petitions if we cannot take the case to the next level.
I was researching the International Criminal Court http://www.icc-cpi.int/statesparties.html (Is this the same as the International Crimes Tribunal?) and it said that only a member organization could bring a case to the Prosecutor General. Is that true?
There is enough evidence from UNRWA, from Amnesty International, from Human Rights Watch, from Bet'Selem (the Israeli Human Rights Organization), and others to make a case against those responsible for the carnage of 215 children and 89 women (so far)! (My God, if 600 cats or dogs had been brutally mutilated and killed the world would not have sat silent!)
Please tell me what is the process for taking this to the next legal level.
Samir
Wisdom For Life:
"If any of you sees something reprehensible, let him change it by hand; if he cannot, then with his tongue; and if he cannot, then in his heart, and this is the weakest expression of faith."
Prophet Muhammad [Peace and Blessings upon him]
by hand = through action
with his tongue = by speaking out against it
in his heart = by rejecting it and always considering it unacceptable
Thank you for your message.
Many ordinary people around the world realize that Israel has clearly violated a number of articles of Protocol 1 of the Geneva Conventions (57, 51, 52...), and we could get a million signatures on a petition that said exactly that. But what is the use of all these petitions if we cannot take the case to the next level.
I was researching the International Criminal Court http://www.icc-cpi.int/statesparties.html (Is this the same as the International Crimes Tribunal?) and it said that only a member organization could bring a case to the Prosecutor General. Is that true?
There is enough evidence from UNRWA, from Amnesty International, from Human Rights Watch, from Bet'Selem (the Israeli Human Rights Organization), and others to make a case against those responsible for the carnage of 215 children and 89 women (so far)! (My God, if 600 cats or dogs had been brutally mutilated and killed the world would not have sat silent!)
Please tell me what is the process for taking this to the next legal level.
Samir
Wisdom For Life:
"If any of you sees something reprehensible, let him change it by hand; if he cannot, then with his tongue; and if he cannot, then in his heart, and this is the weakest expression of faith."
Prophet Muhammad [Peace and Blessings upon him]
by hand = through action
with his tongue = by speaking out against it
in his heart = by rejecting it and always considering it unacceptable
Dear Samir,
Thank you for your message. Among those (about 50) I sent my email is a friend at the Cour Penale Internationale, I'll ask him if anything is being concretely done versus Israel. Another of the addressees is Michael Hager who answered to me as hereunder. I also received a nice message from a high official of the Ministry of french Foreign Affairs, saying they are doing their best.
I make copy of our exchange to Hesham, Medhat and my brother to whom I also sent my email.
Talk to you later
Best
Alex
PS Mike's message:
Hi Alex,
Thanks for sharing your thoughts, with which I am in total agreement.
Here is a letter that I published in the Internatinal Herald Tribune last week.
BEGIN TEXT
------------------------------------------------------
Blaming Israel and Hamas
International Herald Tribune
Tuesday, December 30, 2008
Blaming Israel and Hamas
Israel's horrific bombardments on Gaza are war crimes pure and simple. Collective punishments leveled on a civilian population violate international law and deserve universal condemnation. The U.S. government should not only distance itself from Israel's reprehensible actions, but also use its diplomatic clout to prevent such attacks in the future.
L. Michael Hager Washington
Blaming Israel and Hamas
International Herald Tribune
Tuesday, December 30, 2008
Blaming Israel and Hamas
Israel's horrific bombardments on Gaza are war crimes pure and simple. Collective punishments leveled on a civilian population violate international law and deserve universal condemnation. The U.S. government should not only distance itself from Israel's reprehensible actions, but also use its diplomatic clout to prevent such attacks in the future.
L. Michael Hager Washington
END TEXT
All best for the New Year!
Mike
L. Michael Hager
President
The Education For Employment Foundation
President
The Education For Employment Foundation
Hi All,
Yes, the case may be raised at the Int. Crime Tribunal and fits under "genocide" as accepted by the bureaucracy for over 30 years. It can be put forward. But by whom? The U.S. does not support the court as it puts its own activities in the Middle-East and elsewhere in question. The case for genocide is theoretically above national jurisdiction (remember Rwanda, Burundi and Yugoslavia). Yet, the case of the U.S. in Afghanistan and Iraq and that of Israel have been denied due discussion (see Mark Levine on Genocide for a discussion of the holocaust blackout of the principle of universality of genocidal incidents) purportedly on the ground of the war on terror. Will the current financial crisis change the terms of the discourse?
Medhat K. Boutros
8 januari kl. 02.23
Över 700 döda palestinier (varav hälften kvinnor och barn) och över 3100 sårade. Många sårade lär dö pga bristerna i sjukhusen.
Vatikanen liknar Gaza vid ett stort koncentrationsläger.
Rättvise- och fredsminister i Vatikanen, kardinal Renato Martino har liknat Gaza vid ett stort koncentrationsläger.
Nu anklagas Vatikanen av Israel för att sprida propaganda från Hamas!
Samtidigt har ett flertal stämningar mot Israels militär och regering lämnats till Hagtribunalen från ett antal länder och organisationer.
Att leva på lånad tid i ett stulet land
Av Gilad Atzmon
Att tala med israeler kan göra en förvirrad. Till och med nu, när det israeliska flygvapnet mördar hundratals civila, åldringar, kvinnor och barn i fullt dagsljus förmår det israeliska folket övertyga sig själva om att de är de egentliga offren i denna våldsamma historia.
De som är intimt bekanta med det israeliska folket inser att de är fullständigt ovetande om ursprunget till den konflikt som dominerar deras liv. Det är ganska vanligt att israeler lägger fram en del märkliga argument som kanske är fullt förståeliga i det israeliska sammanhanget, men som är fullständigt obegripliga för andra än den judiska allmänheten. Ett av dessa argument går så här: "varför kräver de där palestinierna att leva i vårt land (Israel), varför kan de inte bara bosätta sig i Egypten, Syrien, Libanon eller något annat arabiskt land?" Ett annat hebreiskt visdomsord lyder enligt följande: "vad är det för fel på de här palestinierna? Vi har gett dem vatten, elektricitet, utbildning och det enda de gör är att försöka driva oss i havet".
Häpnadsväckande nog kan inte ens den israeliska så kallade "vänstern", ja inte ens den bildade "vänstern", förstå vilka palestinierna är, var de kommer ifrån och vad de vill. De kan inte begripa att det är Palestina som är palestiniernas hem. Absurt nog lyckas inte israelerna begripa att staten Israel har byggts på palestiniernas bekostnad, på deras land, ovanpå deras byar, städer, åkrar och trädgårdar. Israelerna inser inte att palestinierna i Gaza och i flyktingläger runtomkring i regionen i verkligheten är fördrivna människor från Ber Shive, Yafo, Tel Kabir, Shekh Munis, Lod, Haifa, Jerusalem och många andra städer och byar. Om du undrar varför israelerna inte kan sin historia, är svaret rätt enkelt: de har aldrig fått lära sig den. Omständigheterna som ledde till den israelisk-palestinska konflikten är väl dolda inom deras kultur. På marken har spåren av den palestinska civilisationen från före 1948 utplånats. an-Nakba, den etniska rensningen år 1948 av de infödda palestinierna, är inte bara utesluten ur de israeliska läroplanerna, utan nämns eller diskuteras inte ens i något officiellt eller akademiskt israeliskt forum.
I själva centrum av nästan varenda israelisk stad kan man hitta ett minnesmärke som föreställer en mycket bisarr, närmast abstrakt rörkonstruktion. Detta rörmokeri kallas Davidka och är egentligen en israelisk granatkastare från 1948. Intressant nog var Davidkan ett extremt ineffektivt vapen. Dess granater nådde inte mer än 300 meter och orsakade mycket begränsade skador. Även om Davidkan var relativt harmlös, förde den mycket oväsen. Enligt den officiella israeliska historieskrivningen var det helt enkelt så att araberna, d v s palestinierna, flydde för sina liv vid blott det avlägsna ljudet av Davidkan. Enligt den israeliska historien åstadkom judarna, d v s "de nya israelerna" små fyrverkerier, varpå "de fega araberna" sprang sin väg som får. I den officiella israeliska historien nämns inte de många planlagda massakrerna som genomfördes av den unga israeliska statens militärmakt och de paramilitära enheter som föregick den. Inte heller nämns de rasistiska lagar som hindrar palestinierna från att återvända till sina hem och marker.
Innebörden av detta är ganska enkel. Israelerna är totalt obekanta med vad palestinierna eftersträvar. Således kan de bara förstå palestiniernas kamp som en irrationell och mordisk galenskap. Inom den israeliska judecentrerade solipsistiska världsbilden är israelen det oskyldiga offret och palestiniern ingenting annat än en bestialisk mördare.
Detta allvarliga tillstånd, som försätter israelen i okunnighet om sitt förflutna, tillintetgör varje möjlighet till en framtida försoning. Eftersom israelen inte har den minsta insikt i konflikten, kan han inte se någon möjlig lösning utom att "fienden" utrotas eller fördrivs. Det enda israelen har rätt att veta är ett antal inbillade berättelser om judiskt lidande. Palestiniernas plågor är helt främmande för hans öron. Palestiniernas rätt att återvända tycks för honom som ett skämt. Inte ens de mest framåtsyftande israeliska "humanisterna" är beredda att dela landet med dess infödda befolkning. Detta gör att palestinierna inte har mycket att välja på utom att befria sig själva mot alla odds. De har uppenbarligen ingen fredsvillig motpart på den israeliska sidan.
Den här veckan har vi alla fått veta mer om Hamas förmåga att skjuta raketer. Uppenbarligen har Hamas varit ganska återhållsamt mot Israel under en mer än lång tid. Man avstod från att utvidga konflikten till södra Israel i dess helhet. Tanken slog mig att den sporadiska spärrelden av Qassam-raketer över de israeliska städerna Sderot och Ashkelon egentligen inte var någonting annat än ett budskap från de fängslade palestinierna. Det var för det första ett budskap till deras stulna land, hem, åkrar och trädgårdar: "Kära älskade jord, vi har inte glömt dig, vi är fortfarande här och slåss för dig, och förr hellre än senare kommer vi tillbaka och tar vid där vi slutade." Men det var också ett tydligt budskap till israelerna: "Ni där ute, i Sderot, Beer Sheva, Ashkelon, Ashdod, Tel Aviv och Haifa, oavsett om ni inser det eller inte lever ni faktiskt på stulen mark. Det är bäst att ni börjar packa era saker för er tid är snart ute, ni har uttömt vårt tålamod. Vi palestinier har inget att förlora längre."
Låt oss inse att läget i staten Israel realistiskt sett är ganska allvarligt. För två år sedan var det Hezballah som överöste dess norra delar med raketer. Den gångna veckan har Hamas bortom varje tvivel bevisat att man förmår servera statens södra del en uppsättning raketbestyckad vedergällning. Varken i Hezballahs eller i Hamas fall har staten Israel längre något militärt svar. Man kan tveklöst döda civila, men kan inte stoppa raketbeskjutningen. Staten Israels militära styrkor har inga medel för att skydda Israel, såvida inte ett tak av solid betong över hela staten är en fungerande lösning.
Men detta är långt ifrån slutet på det hela. Det är faktiskt bara början. Varje expert på Mellanöstern vet att Hamas på några timmar kan ta över kontrollen på Västbanken från den palestinska myndigheten och Fatah, som idag faktiskt styr Västbanken med hjälp av staten Israels militär. När Hamas väl tar Västbanken kommer staten Israels mest tättbefolkade del att vara utlämnad åt dess nåd. För den som inte inser det, innebär det slutet för Israel som judisk stat. Det kan hända i morgon, det kan hända om tre månader, eller om fem år. Det är inte en fråga om det kommer att hända, utan när. Då kommer hela staten Israel att vara inom skotthåll för Hamas och Hezballah, det israeliska samhället kommer att falla samman, dess ekonomi kommer att förstöras. Priset på en friliggande villa i norra Tel Aviv kommer att vara det samma som för ett uthus i Kiryat Shmone eller Sderot. När den första raketen träffar Tel Aviv, kommer den sionistiska drömmen att vara slut.
Generalerna i den israeliska krigsmakten vet det, de israeliska ledarna vet det. Det är därför de har trappat upp kriget mot palestinierna till en utrotning. Israelerna tänker inte invadera Gaza. Det finns inget där som de vill återta. Det enda de vill är att slutföra an-Nakba. De släpper bomber på palestinierna för att utplåna dem. De vill driva ut palestinierna från regionen. Det kommer naturligtvis inte att lyckas, palestinierna kommer att stanna. Inte bara det, dagen då de återvänder till sin jord kommer närmare medan staten Israel utnyttjar sina dödligaste metoder.
Det är just i detta ögonblick som den israeliska verklighetsflykten gör sig gällande. Staten Israel har gått för långt för att kunna återvända. Dess undergångsöde står djupt inristat i varje bomb den fäller på civila palestinier. Det finns inget staten Israel kan göra för att rädda sig själv. Det finns ingen väg ut. Den kan inte förhandla sig ut, för varken dess befolkning eller deras ledare förstår konfliktens grundläggande faktorer. Staten Israel saknar den militära styrka som behövs för att vinna. Även om den lyckas döda palestinska folkledare, något den har gjort i åratal, växer sig palestiniernas motstånd och ihärdighet starkare, snarare än att försvagas. Som en general i den israeliska militära underrättelsetjänsten uttryckte sig redan under den första intifadan: "Allt palestinierna behöver göra för att vinna, är att överleva." De överlever, och de håller verkligen på att vinna.
Allt detta förstår staten Israels ledare. Staten Israel har redan prövat det mesta. Ensidigt tillbakadragande, utsvältning och nu utrotning. Man funderade också på att undkomma det demografiska hotet genom att dra ihop sig till ett intimt och mysigt judisk getto. Inget av detta fungerade. Det är palestiniernas uthållighet i form av Hamas politik som bestämmer regionens framtid.
Det enda israelerna kan göra nu är att hålla fast vid sin förblindning och verklighetsfrånvändhet för att försöka undgå sitt förödande hårda öde, som redan är nära förestående. Hela vägen mot sitt nederlag kommer de att sjunga sina olika välkända offersånger. Eftersom de är uppfyllda av den egocentriska föreställningen om sin egen överlägsenhet, kommer de att vara uppslukade av sina egna plågor, men helt blinda för de plågor som de tillfogar andra. Enastående nog agerar israelerna som ett sammanhållet kollektiv när de fäller bomber på andra, men när de blir det minsta sårade lyckas de alla göra sig till slutna enheter av sårad oskuld. Det är denna skillnad mellan deras självbild och den bild vi andra har av dem som gör israelerna monstruöst utrotningsbenägna. Det är denna skillnad som hindrar israelerna från att förstå sin egen historia, och som hindrar dem från att förstå anledningen till de många upprepade försöken att förstöra deras stat. Det är denna skillnad som hindrar israelerna från att förstå innebörden av Ha-Shoah så att de kan förhindra nästa Shoah. Det är denna skillnad som hindrar israelerna från att tillhöra mänskligheten.
Än en gång blir judarna tvungna att gå ett okänt öde till mötes. I viss mån är det en resa som jag själv började för inte så länge sedan.
Gilad Atzmon, född 1963 i Tel Aviv, är jazzmusiker, kompositör, producent och författare. Han fick sin musikutbildning vid Rubinakademin i Jerusalem, och studerade sedan filosofi i London, där han nu bor som motståndare till den judiska stat han växte upp i. Hans diskografi omfattar mer än tio skivor, och han har, förutom ett stort antal artiklar, publicerat två romaner, My One and Only Love, ISBN 978-0863565076 (inb), och A Guide to the Perplexed, ISBN 978-1852428266 (hft). Atzmon var i maj 2008 också med och grundade Palestine Think Tank, en antisionistisk webbresurs där denna artikel först publicerades. Översättning från engelska: Anders Püschel.
En delegation av muslimska lärda som besökt olika huvudstäder (Riyad, Amman, Damaskus och Ankara) för att samla stöd till folket i Gaza har nekats inträde till Egypten, och kommentarerna haglar på Jazeera: "Mubarak tar emot Livni och Sarkozi men inte muslimska lärda!"
Israelisk offensiv mot gränsen med Egypten lämnar 20 000 palestinier hemlösa i natt.
Även människor på den egyptiska sidan av gränsen fick lämna sina hem pga "giftiga gaser".
Israel erkänner 7 döda soldater (mostly by friendly fire!) och 104 sårade.
20 raketer har avfyrats av Hamas idag bl a mot israeliska krigsfartyg utanför Gaza.
Antalet bombade moskéer hittills är 13.
Ett femtiotal egyptiska och arabiska läkare förbjöds av egyptiska myndigheter att komma in i Gaza för att hjälpa till.
De står kvar framför Rafahs övergångsställe och kräver att få släppas in på egen risk.
Mohamed Hassanein Heikal, Egyptens och arabvärldens "Dean of journalists" går till anfall mot Mubaraks regim på Jazeera. Den högst energiske 85 årige Heikal är en levande legend i arabvärlden. "Egyptiska regeringen har inte bara svikit palestinierna", sa han under intervjun, "utan framförallt Egyptens strategiska intressen både på kort och lång sikt."
På västbanken fortsätter demonstrationerna nu med stöd från både israeler och utländska aktivister. Minst 2 dödades av IDF i Na'lin, en liten by på västbanken.
Något som ingen talar om är nämligen att även Fatah ingår i de motståndsgrupper som kämpar i Gaza, sida vid sida med Hamas.
Hej!
Tack för nyhetsbreven!
Det är viktigt att få annan information om vad som händer än svenska media.
Jag skrev till Carl Bildt tidigare i år om det då aktuella israeliska mördandet och ville han skulle komma med ett klart fördömande. Det kom naturligtvis inget.
Jag tyckte nu att det var dags att påminna honom att israelaerna lovat att utplåna förinta Gaza och som de nu har satt igång. Jag är inte så naiv att jag tror att Bildt kommer att fördöma israels krigsbrott men jag måste tala att jag som svensk inte vill känna mig medskyldig.
Jag bifogar brevväxling ifall det är av intresse att veta vad herr Bildt skriver.
Med vänliga hälsningar
Crister Olsson
Helsingborg
Bäste Herr Bildt,
Jag följer rapporteringen nu om Israels fullkomligt urskillningslösa mördande i Gaza. Som jag påpekade i ett tidigare brev till Er så tyckte jag sveriges regering kraftfullt skulle fördöma Israels mördande i Gaza i februari i år. Jag påpekade också att en representant för Israels regering menade att Gaza skulle förintas. Naturligtvis kom det inget fördömande, vi vet ju att Israel kan begå vilka brott som helst utan att regering Reinfeldt reagerar. Israels regering varnade för att Gaza skulle förintas och nu håller det på att verkställas.
Den norske läkaren Mads Gilbert inifrån Gaza berättar om de fruktansvärda scener som utspelas. Som om detta inte var nog anser han sig ha bevis för att Israelerna använder ett nytt vapen som lemlestar människor på ett fruktansvärt sätt. Enligt honom visar nyare studier i USA att de som överlever sin akuta skador senare riskerar att få cancer.
Folkrättsexperten Hans Corell uttalar sig på Sveriges radios ekos hemsida och menar att Israels våldsanvändning är "fullständigt opropotionerligt". Han anklagar Israel för krigsbrott och menar att ansvar ska utkrävas och enskilda personer ska ställas inför krigsrätt.
Här uttalar sig läkare inifrån helvetet inne i Gaza och här talar folkrättsexperter om krigsrätt.
Vad har herr Bildt att säga?
Jag har bara hört de vanliga att Israel har rätt att försvar sitt territoium.
När utrikesministern och den svenska regeringen vakna?
Ska vi svenska medborgare kännas oss medskyldiga därför vi har en regering som inte ens kan uttala ett fördömande när krigsbrott begås?
Heder åt de israeliska kvinnor som idag demonstrerat mot kriget. De har uppenbarligen både civilkurage och råg i ryggen. Synd att vår utrikesminister tycks sakna båda.
Hälsningar
Crister Olsson
----- Original Message -----
Bäste Crister,
Tack för ditt brev. Utrikesminister Carl Bildt har bett mig svara dig. Jag vill börja med att be om ursäkt för det sena svaret.
Terrorism kan aldrig accepteras. Det fruktansvärda lidande som drabbar dess offer kan aldrig ursäktas. Därför är det av yttersta vikt att en fredlig lösning kan uppnås i konflikten mellan det israeliska folket och det palestinska.
Utrikesministern är övertygad om att en sådan lösning står att finna i en av parterna framförhandlad tvåstatslösning, så att båda folken kan leva i fred, sida vid sida inom säkra och erkända gränser.
För att stoppa terrorismen, som hindrar en fredsprocess, är Carl Bildt övertygad om att även Israel måste visa återhållsamhet för att inte eskalera situationen.
För att en verklig fredsprocess mellan israeler och palestinier ska kunna återupptas krävs att vi ger tydligt stöd till de palestinska demokratiska krafterna, värnar de palestinska institutionerna och medverkar till att en försoningsprocess med brett palestinskt deltagande kommer till stånd.
Med vänlig hälsning,
Mikael Eriksson
Utrikesdepartementet
----- Vidarebefordrat av UD Registrator/FOREIGN/MINISTRY 2008-03-03 09:14 -----
Från: Crister Olsson
E-postadress: crister.olsson@kristianstad.mail.telia.com
Meddelande: Hej!
Har just hört på radions eko att Israel just har mördat 32 palestiner i en militär attack mot Palestinska Gaza. Hur många som skadats framgick ej av reportaget. Jag förväntar mig att utrikesminstern eller någon annan representant för sveriges regering uttalar de kraftiga protester och avståndstagande från detta ständiga mördande av män, kvinnor och barn utan urskillning i Gaza. Vi kan ju inte säga att vi inte visste vad som pågick när historien en gång skrivs och de skyldiga ska dömas. Hur länge ska detta kunna fortgå utan protester från Sveriges regering? Situation i Gaza, om man ska tro media, påminner ju om ghetton i Polen under andra världskriget. Om liknelsen med ghetton tycks långsökt vill jag bara säga att en representant för Israels regering har talat om förintelse av Gaza. Om ni verkligen menar allvar med ert tal om demokrati och mänskliga rättigheter så utgår jag ifrån att ni klart och tydligt fördömer Israels handlande.
Hälsningar
Crister Olsson
Bäste Crister,
Tack för ditt brev. Utrikesminister Carl Bildt har bett mig svara dig. Jag vill börja med att be om ursäkt för det sena svaret.
Terrorism kan aldrig accepteras. Det fruktansvärda lidande som drabbar dess offer kan aldrig ursäktas. Därför är det av yttersta vikt att en fredlig lösning kan uppnås i konflikten mellan det israeliska folket och det palestinska.
Utrikesministern är övertygad om att en sådan lösning står att finna i en av parterna framförhandlad tvåstatslösning, så att båda folken kan leva i fred, sida vid sida inom säkra och erkända gränser.
För att stoppa terrorismen, som hindrar en fredsprocess, är Carl Bildt övertygad om att även Israel måste visa återhållsamhet för att inte eskalera situationen.
För att en verklig fredsprocess mellan israeler och palestinier ska kunna återupptas krävs att vi ger tydligt stöd till de palestinska demokratiska krafterna, värnar de palestinska institutionerna och medverkar till att en försoningsprocess med brett palestinskt deltagande kommer till stånd.
Med vänlig hälsning,
Mikael Eriksson
Utrikesdepartementet
| UD Registrator 2008-03-03 09:14 | Till: UD-A-ARK-Kvartersarkiv-Brunkhuvudet/FOREIGN/MINISTRY@RK Kopia: Ärende: Vb: Israels krig mot civila palestinier (till Carl Bildt, svar går till crister.olsson@kristianstad.mail.telia.com) UD2008/8057/MK-U |
----- Vidarebefordrat av UD Registrator/FOREIGN/MINISTRY 2008-03-03 09:14 -----
| svara_ej@regeringen.se 2008-03-01 18:02 | Till: registrator@foreign.ministry.se Kopia: crister.olsson@kristianstad.mail.telia.com Ärende: Israels krig mot civila palestinier (till Carl Bildt, svar går till crister.olsson@kristianstad.mail.telia.com) |
Från: Crister Olsson
E-postadress: crister.olsson@kristianstad.mail.telia.com
Meddelande: Hej!
Har just hört på radions eko att Israel just har mördat 32 palestiner i en militär attack mot Palestinska Gaza. Hur många som skadats framgick ej av reportaget. Jag förväntar mig att utrikesminstern eller någon annan representant för sveriges regering uttalar de kraftiga protester och avståndstagande från detta ständiga mördande av män, kvinnor och barn utan urskillning i Gaza. Vi kan ju inte säga att vi inte visste vad som pågick när historien en gång skrivs och de skyldiga ska dömas. Hur länge ska detta kunna fortgå utan protester från Sveriges regering? Situation i Gaza, om man ska tro media, påminner ju om ghetton i Polen under andra världskriget. Om liknelsen med ghetton tycks långsökt vill jag bara säga att en representant för Israels regering har talat om förintelse av Gaza. Om ni verkligen menar allvar med ert tal om demokrati och mänskliga rättigheter så utgår jag ifrån att ni klart och tydligt fördömer Israels handlande.
Hälsningar
Crister Olsson
January 6, 2009
ADL: HOLOCAUST & NAZI IMAGERY ABOUND AT ANTI-ISRAEL RALLIES IN U.S.
By Press Release
ADL: HOLOCAUST & NAZI IMAGERY ABOUND
AT ANTI-ISRAEL RALLIES IN U.S.
New York, NY, January 5, 2009 … Of all of the recriminations aimed at Israel at scores of demonstrations held across the country in response to its military operation against Hamas, none has been more consistently or emphatically employed than comparisons of Israel to the Nazis, or the situation in Gaza to a "Holocaust."
The Anti-Defamation League (ADL) said that in-your-face comparisons of Israel's actions to those of Hitler, or signs altering the Jewish Star of David into a swastika, have been a recurring feature at many rallies across the country, including protests held over the past weekend in several major U.S. cities.
Some demonstrations have included expressions of support for Hamas, a U.S.-designated terrorist organization, or for terrorism against Israel in general, according to ADL. And some protesters at rallies have spewed inflammatory anti-Israel and anti-Semitic rhetoric.
"Freedom of speech is not just a right, it is also a responsibility," said Abraham H. Foxman, ADL National Director and a Holocaust survivor. "Comparisons of Israel to the Nazis are a deeply cynical perversion of history, an attempt to turn the tragedy that befell the Jewish people into a bludgeon against Israel.
"While we have come to expect to see such and hear this type of inflammatory rhetoric in Arab and Muslim capitals overseas, it is deeply disturbing that it is appearing in anti-Israel demonstrations at home," said Mr. Foxman. "Offensive Holocaust comparisons and the use of Nazi imagery are deeply offensive and have no place in a civil society such as ours."
Examples from the more recent rallies include:
- In New York City's Times Square, six city blocks were filled with anti-Israel demonstrators holding signs that read "Israel: The Fourth Reich;" "Holocaust by Holocaust Survivors;" "Stop Israel's Holocaust;" "Holocaust in Gaza;" and "Stop the Zionist Genocide in Gaza." One sign juxtaposed gruesome images of Holocaust victims and Gazans and read, "Nazi Genocide, Israeli Genocide." The January 3 rally was sponsored by Adalah-NY and endorsed by Al-Awda, the Muslim American Society, the Islamic Circle of North America (ICNA) and several other organizations.
- More than 2,000 individuals demonstrated at Tribune Plaza in Chicago on January 2 before marching across the Michigan Avenue Bridge to the Israeli Consulate. Protesters held mock coffins draped with Palestinian flags and waved signs that included "Stop Israel's Genocide in Gaza" and "Palestinian Holocaust in Gaza Now."
- Demonstrators gathered at the Israeli Consulate in Los Angeles waving Palestinian flags and holding signs, including ones that read, "Every Israeli committing the genocide in Gaza is a 'Hitler'." One sign depicted an image of the Israeli flag with the Star of David replaced by a swastika and above the flag, the words, "Upgrade to Holocaust Version 2.0." The December 30 protest was sponsored by the ANSWER Coalition, Al-Awda and several local Muslim organizations.
- Hundreds of demonstrators gathered in Tampa, FL, on December 30 carrying signs that compared Israel to Nazi Germany and calling for the dissolution of Israel. One sign declared, "Zionism is Cancer; Radiate it," and other signs featured the word "Nazi" written over an Israeli flag with a swastika.
- Approximately 200 demonstrators gathered at the federal building in San Diego, CA, with signs that read: "Stop the Israeli Third Reich;" "Israel is a Terrorist State;" "Israeli Zionism = Nazism;" "Stop the Israeli Holocaust on Gaza;" "Israel is the old South Africa" and "Stop the Massacre in Gaza." The rally was co-sponsored by Al-Awda, American Arab Anti-Discrimination Committee (ADC), the Muslim American Society, the ANSWER Coalition, Council on American-Islamic Relations (CAIR) and others.
Att leva på lånad tid i ett stulet land
Av Gilad Atzmon
Att tala med israeler kan göra en förvirrad. Till och med nu, när det israeliska flygvapnet mördar hundratals civila, åldringar, kvinnor och barn i fullt dagsljus förmår det israeliska folket övertyga sig själva om att de är de egentliga offren i denna våldsamma historia.
De som är intimt bekanta med det israeliska folket inser att de är fullständigt ovetande om ursprunget till den konflikt som dominerar deras liv. Det är ganska vanligt att israeler lägger fram en del märkliga argument som kanske är fullt förståeliga i det israeliska sammanhanget, men som är fullständigt obegripliga för andra än den judiska allmänheten. Ett av dessa argument går så här: "varför kräver de där palestinierna att leva i vårt land (Israel), varför kan de inte bara bosätta sig i Egypten, Syrien, Libanon eller något annat arabiskt land?" Ett annat hebreiskt visdomsord lyder enligt följande: "vad är det för fel på de här palestinierna? Vi har gett dem vatten, elektricitet, utbildning och det enda de gör är att försöka driva oss i havet".
Häpnadsväckande nog kan inte ens den israeliska så kallade "vänstern", ja inte ens den bildade "vänstern", förstå vilka palestinierna är, var de kommer ifrån och vad de vill. De kan inte begripa att det är Palestina som är palestiniernas hem. Absurt nog lyckas inte israelerna begripa att staten Israel har byggts på palestiniernas bekostnad, på deras land, ovanpå deras byar, städer, åkrar och trädgårdar. Israelerna inser inte att palestinierna i Gaza och i flyktingläger runtomkring i regionen i verkligheten är fördrivna människor från Ber Shive, Yafo, Tel Kabir, Shekh Munis, Lod, Haifa, Jerusalem och många andra städer och byar. Om du undrar varför israelerna inte kan sin historia, är svaret rätt enkelt: de har aldrig fått lära sig den. Omständigheterna som ledde till den israelisk-palestinska konflikten är väl dolda inom deras kultur. På marken har spåren av den palestinska civilisationen från före 1948 utplånats. an-Nakba, den etniska rensningen år 1948 av de infödda palestinierna, är inte bara utesluten ur de israeliska läroplanerna, utan nämns eller diskuteras inte ens i något officiellt eller akademiskt israeliskt forum.
I själva centrum av nästan varenda israelisk stad kan man hitta ett minnesmärke som föreställer en mycket bisarr, närmast abstrakt rörkonstruktion. Detta rörmokeri kallas Davidka och är egentligen en israelisk granatkastare från 1948. Intressant nog var Davidkan ett extremt ineffektivt vapen. Dess granater nådde inte mer än 300 meter och orsakade mycket begränsade skador. Även om Davidkan var relativt harmlös, förde den mycket oväsen. Enligt den officiella israeliska historieskrivningen var det helt enkelt så att araberna, d v s palestinierna, flydde för sina liv vid blott det avlägsna ljudet av Davidkan. Enligt den israeliska historien åstadkom judarna, d v s "de nya israelerna" små fyrverkerier, varpå "de fega araberna" sprang sin väg som får. I den officiella israeliska historien nämns inte de många planlagda massakrerna som genomfördes av den unga israeliska statens militärmakt och de paramilitära enheter som föregick den. Inte heller nämns de rasistiska lagar som hindrar palestinierna från att återvända till sina hem och marker.
Innebörden av detta är ganska enkel. Israelerna är totalt obekanta med vad palestinierna eftersträvar. Således kan de bara förstå palestiniernas kamp som en irrationell och mordisk galenskap. Inom den israeliska judecentrerade solipsistiska världsbilden är israelen det oskyldiga offret och palestiniern ingenting annat än en bestialisk mördare.
Detta allvarliga tillstånd, som försätter israelen i okunnighet om sitt förflutna, tillintetgör varje möjlighet till en framtida försoning. Eftersom israelen inte har den minsta insikt i konflikten, kan han inte se någon möjlig lösning utom att "fienden" utrotas eller fördrivs. Det enda israelen har rätt att veta är ett antal inbillade berättelser om judiskt lidande. Palestiniernas plågor är helt främmande för hans öron. Palestiniernas rätt att återvända tycks för honom som ett skämt. Inte ens de mest framåtsyftande israeliska "humanisterna" är beredda att dela landet med dess infödda befolkning. Detta gör att palestinierna inte har mycket att välja på utom att befria sig själva mot alla odds. De har uppenbarligen ingen fredsvillig motpart på den israeliska sidan.
Den här veckan har vi alla fått veta mer om Hamas förmåga att skjuta raketer. Uppenbarligen har Hamas varit ganska återhållsamt mot Israel under en mer än lång tid. Man avstod från att utvidga konflikten till södra Israel i dess helhet. Tanken slog mig att den sporadiska spärrelden av Qassam-raketer över de israeliska städerna Sderot och Ashkelon egentligen inte var någonting annat än ett budskap från de fängslade palestinierna. Det var för det första ett budskap till deras stulna land, hem, åkrar och trädgårdar: "Kära älskade jord, vi har inte glömt dig, vi är fortfarande här och slåss för dig, och förr hellre än senare kommer vi tillbaka och tar vid där vi slutade." Men det var också ett tydligt budskap till israelerna: "Ni där ute, i Sderot, Beer Sheva, Ashkelon, Ashdod, Tel Aviv och Haifa, oavsett om ni inser det eller inte lever ni faktiskt på stulen mark. Det är bäst att ni börjar packa era saker för er tid är snart ute, ni har uttömt vårt tålamod. Vi palestinier har inget att förlora längre."
Låt oss inse att läget i staten Israel realistiskt sett är ganska allvarligt. För två år sedan var det Hezballah som överöste dess norra delar med raketer. Den gångna veckan har Hamas bortom varje tvivel bevisat att man förmår servera statens södra del en uppsättning raketbestyckad vedergällning. Varken i Hezballahs eller i Hamas fall har staten Israel längre något militärt svar. Man kan tveklöst döda civila, men kan inte stoppa raketbeskjutningen. Staten Israels militära styrkor har inga medel för att skydda Israel, såvida inte ett tak av solid betong över hela staten är en fungerande lösning.
Men detta är långt ifrån slutet på det hela. Det är faktiskt bara början. Varje expert på Mellanöstern vet att Hamas på några timmar kan ta över kontrollen på Västbanken från den palestinska myndigheten och Fatah, som idag faktiskt styr Västbanken med hjälp av staten Israels militär. När Hamas väl tar Västbanken kommer staten Israels mest tättbefolkade del att vara utlämnad åt dess nåd. För den som inte inser det, innebär det slutet för Israel som judisk stat. Det kan hända i morgon, det kan hända om tre månader, eller om fem år. Det är inte en fråga om det kommer att hända, utan när. Då kommer hela staten Israel att vara inom skotthåll för Hamas och Hezballah, det israeliska samhället kommer att falla samman, dess ekonomi kommer att förstöras. Priset på en friliggande villa i norra Tel Aviv kommer att vara det samma som för ett uthus i Kiryat Shmone eller Sderot. När den första raketen träffar Tel Aviv, kommer den sionistiska drömmen att vara slut.
Generalerna i den israeliska krigsmakten vet det, de israeliska ledarna vet det. Det är därför de har trappat upp kriget mot palestinierna till en utrotning. Israelerna tänker inte invadera Gaza. Det finns inget där som de vill återta. Det enda de vill är att slutföra an-Nakba. De släpper bomber på palestinierna för att utplåna dem. De vill driva ut palestinierna från regionen. Det kommer naturligtvis inte att lyckas, palestinierna kommer att stanna. Inte bara det, dagen då de återvänder till sin jord kommer närmare medan staten Israel utnyttjar sina dödligaste metoder.
Det är just i detta ögonblick som den israeliska verklighetsflykten gör sig gällande. Staten Israel har gått för långt för att kunna återvända. Dess undergångsöde står djupt inristat i varje bomb den fäller på civila palestinier. Det finns inget staten Israel kan göra för att rädda sig själv. Det finns ingen väg ut. Den kan inte förhandla sig ut, för varken dess befolkning eller deras ledare förstår konfliktens grundläggande faktorer. Staten Israel saknar den militära styrka som behövs för att vinna. Även om den lyckas döda palestinska folkledare, något den har gjort i åratal, växer sig palestiniernas motstånd och ihärdighet starkare, snarare än att försvagas. Som en general i den israeliska militära underrättelsetjänsten uttryckte sig redan under den första intifadan: "Allt palestinierna behöver göra för att vinna, är att överleva." De överlever, och de håller verkligen på att vinna.
Allt detta förstår staten Israels ledare. Staten Israel har redan prövat det mesta. Ensidigt tillbakadragande, utsvältning och nu utrotning. Man funderade också på att undkomma det demografiska hotet genom att dra ihop sig till ett intimt och mysigt judisk getto. Inget av detta fungerade. Det är palestiniernas uthållighet i form av Hamas politik som bestämmer regionens framtid.
Det enda israelerna kan göra nu är att hålla fast vid sin förblindning och verklighetsfrånvändhet för att försöka undgå sitt förödande hårda öde, som redan är nära förestående. Hela vägen mot sitt nederlag kommer de att sjunga sina olika välkända offersånger. Eftersom de är uppfyllda av den egocentriska föreställningen om sin egen överlägsenhet, kommer de att vara uppslukade av sina egna plågor, men helt blinda för de plågor som de tillfogar andra. Enastående nog agerar israelerna som ett sammanhållet kollektiv när de fäller bomber på andra, men när de blir det minsta sårade lyckas de alla göra sig till slutna enheter av sårad oskuld. Det är denna skillnad mellan deras självbild och den bild vi andra har av dem som gör israelerna monstruöst utrotningsbenägna. Det är denna skillnad som hindrar israelerna från att förstå sin egen historia, och som hindrar dem från att förstå anledningen till de många upprepade försöken att förstöra deras stat. Det är denna skillnad som hindrar israelerna från att förstå innebörden av Ha-Shoah så att de kan förhindra nästa Shoah. Det är denna skillnad som hindrar israelerna från att tillhöra mänskligheten.
Än en gång blir judarna tvungna att gå ett okänt öde till mötes. I viss mån är det en resa som jag själv började för inte så länge sedan.
Gilad Atzmon, född 1963 i Tel Aviv, är jazzmusiker, kompositör, producent och författare. Han fick sin musikutbildning vid Rubinakademin i Jerusalem, och studerade sedan filosofi i London, där han nu bor som motståndare till den judiska stat han växte upp i. Hans diskografi omfattar mer än tio skivor, och han har, förutom ett stort antal artiklar, publicerat två romaner, My One and Only Love, ISBN 978-0863565076 (inb), och A Guide to the Perplexed, ISBN 978-1852428266 (hft). Atzmon var i maj 2008 också med och grundade Palestine Think Tank, en antisionistisk webbresurs där denna artikel först publicerades. Översättning från engelska: Anders Püschel.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)