Av: Jonas Sjöstedt

Striden står om Las

Vi har en regering som säger sig värna den svenska arbetsrättsliga modellen byggd på kollektivavtal. De påstår sig inte vilja försämra löntagarnas villkor på arbetsmarknaden. Samtidigt lutar sig samma regering tillbaks och låter EU, krisen och företagen göra jobbet när det gäller att pressa tillbaks löntagarnas villkor och laka ur arbetsrätten. Med Lavaldomen och den efterföljande svenska anpassningen till utslaget luckras kraven på riktiga arbetsvillkor upp på svensk arbetsmarknad. De fackföreningar, Byggnads och Elektrikerna, som tog strid för att anställda från andra EU-länder ska ha samma villkor som deras svenska arbetskamrater fick skyhöga böter av Arbetsdomstolen. Deras brott är solidaritet. Regeringen tvår sina händer och vägrar ta strid med EU för att reglerna ska ändras. På de borgerliga ledarsidorna skrockas det belåtet. En rödgrön regering måste ta strid med EU om att samma villkor ska gälla för alla på svensk arbetsmarknad. Annars riskerar den fackliga rörelsen att hamna i permanent utförsbacke.

http://www.arbetaren.se/articles/initierat2009129 

Av: Mattias Pettersson

Facket ut ur AD

Ill: Jan-Åke Eriksson

Kjell Eriksson från Sveriges Akademikers Centralorganisation blev vågmästaren som fällde Byggnads blockad mot Laval i arbetsdomstolen. Trots rätten att utse ledamöter – Arbetsdomstolen kommer alltid vara antifacklig.
Arbetsdomstolen är sista instans i arbetstvister. Det unika med domstolen i form av sista juridisk instans är att endast en minoritet av ledamöterna är jurister. Majoriteten av alla ledamöter är utsedda av regeringen efter förslag från arbetsköparnas organisationer och de tre stora fackliga centralorganisationerna.

http://www.arbetaren.se/articles/ledare2009129

 

Av: Kristina Rhen

Lika engagerad än. Solveig Randelid läser fortfarande kommunfullmäktiges handlingar med stort intresse. Och datorn har blivit oumbärlig. Självklart pryds skärmen av en bild på barnbarnsbarnet Noel.

Fotograf: L-G Johansson

Pensionär med kalendern fulltecknad

Det var meningen att Solveig Randelid skulle ha det lugnt och skönt när hon gick i pension. Riktigt så blev det förstås inte.

http://hn.se/livetsgang/1.673021