Sidor

tisdag 26 december 2006

Dubai bakom lyxen


Apokalyps Dubai

D

et ser ut som guldläge för Dubais shejker. Vis­serligen håller oljan i Dubai på att ta slut, men ekonomin blomstrar och det lilla emiratet räknar med att skaffa sig alla inkomster de behöver och mer därtill genom att göra sig till metropol för masstu­rister och affärsmän. Pengar är det ingen brist på.För varje oljekälla som sinar stiger oljepriset och ännu fler av Mellanösterns oljedollars investeras i Dubai. Och som om inte det är nog drar Dubai fördel av en annan mäktig drivkraft i världsekonomin – rädsla.

I essän ”Fear and money in Dubai” skri­ver författaren Mike Davis om hur Dubai lyckas få rädslan att arbeta för en accelere­rande kapitalackumulation. ”Varje gång mot­ståndet i Nigeria spränger en oljepipline i Nigerdeltat, en martyr kör en lastbil fylld av sprängmedel in i ett bostadshus i Riyad eller när Washington och Tel Aviv skramlar med vapnen mot Teheran, stiger oljepriset och därmed Dubais inkomster”.

Att det är just Dubai som attraherar så mycket av oljepengarna har att göra med emiratets fiffiga dubbellojalitet. Dels det nära samarbetet med USA, dels hemliga överenskommelser med diverse militanta islamistiska organisationer som skonar Du­bai från terrorattentat i utbyte mot en fristad för pengatvätt och kapitalöverföring.

DUBAIS SHEJK MOHAMMED har dessutom, för att vara på den säkra sidan, försökt förebygga alla eventuella hot mot sin vision, genom att jordbävningssäkra de konstgjorda övärldarna och installera ett för­svar mot ubåtsattacker vid undervattensho­tellet Hydropolis. Inget ska kunna hota de 15 miljoner turister som enligt planen invaderar Dubai 2010.

Frågan är bara: hur ska de komma dit, och var ska de bada?

Många färre kommer att ha råd att flyga när oljetoppen (peak oil) slår in och chock­höjer bränslepriset. Dessutom, och detta är det stora hotet mot Dubai, klimatförändring­arna är på gång att skaka om världen på ett sätt som tidigare aldrig skett.

Det är till exempel svårt att tänka sig att flyget kommer att klara sig undan en tuff koldioxidskatt när EU väl vaknar i klimat­frågan. Då är det hejdå till billiga charterre­sor.

Men låt säga att turisterna ändå tar sig till Dubai. Vad kommer de att möta?

ÄVEN OM HAVSNIVÅN bara stiger enligt de försiktigare beräkningarna blir det inte mycket kvar av stränderna på de konst­gjorda öar som byggts. Redan i dag har havsvattnet börjat tränga in och förstöra lan­dets få områden av jordbruksmark.

Och anta att havsnivån stiger enligt de mindre optimistiska beräkningarna. Då är det bra att Dubai byggt högt – hela staden riske­rar nämligen att dränkas.

Klimatförändringar verkar inte finnas över huvud taget på Shejk Mohammeds karta. Dubai är i sig en enorm provokation mot klimatet och idén om en ekologiskt håll­bar livsstil. All verksamhet bygger på ohämmad koldioxidförbränning där inget tillåts stå i vägen för lyxen. Till exempel flygs nyplockade blommor in till det sju­stjärniga hotellet Burj al Arab varje dag. Föga förvånande toppar Förenade Arabemi­raten listan över världens mest klimatfient­liga länder: Varje invånare släpper ut i snitt 43,5 ton koldioxid per år – mer än dubbelt så mycket som klimatvärstingarna i USA.

Lägg till det den smocka som oljetoppen och klimatförändringen tillsammans kommer att utdela mot världsekonomin och det är inte längre säkert att Dubai går en ljus framtid till mötes. Tänk i stället Mad Max, Flykten Från New York eller någon annan dystopisk film där kriminella gäng härjar i civilisationens ruiner.

Den excess i lyx som Dubai ägnar sig åt kan mycket väl bli det perfekta monumentet över det samhälle dom genom en skenande kapitalism och gränslöst ha-begär håller på att ta kål på sig självt.

david.jonstad@arbetaren.se

ARBETAREN 51-52/2006

Detta är en bilaga från tidningen Arbetaren. Den är producerad i samarbete med SAC:s U-info och är delvis finansierad med bidrag från Sida.

Vill du beställa fler exemplar? Kontakta i så fall:

SAC:s U-info

Box 6507

113 83 Stockholm

08-673 36 14

uinfo@sac.se