Sidor

tisdag 26 december 2006

Dubai bakom lyxen


Apokalyps Dubai

D

et ser ut som guldläge för Dubais shejker. Vis­serligen håller oljan i Dubai på att ta slut, men ekonomin blomstrar och det lilla emiratet räknar med att skaffa sig alla inkomster de behöver och mer därtill genom att göra sig till metropol för masstu­rister och affärsmän. Pengar är det ingen brist på.För varje oljekälla som sinar stiger oljepriset och ännu fler av Mellanösterns oljedollars investeras i Dubai. Och som om inte det är nog drar Dubai fördel av en annan mäktig drivkraft i världsekonomin – rädsla.

I essän ”Fear and money in Dubai” skri­ver författaren Mike Davis om hur Dubai lyckas få rädslan att arbeta för en accelere­rande kapitalackumulation. ”Varje gång mot­ståndet i Nigeria spränger en oljepipline i Nigerdeltat, en martyr kör en lastbil fylld av sprängmedel in i ett bostadshus i Riyad eller när Washington och Tel Aviv skramlar med vapnen mot Teheran, stiger oljepriset och därmed Dubais inkomster”.

Att det är just Dubai som attraherar så mycket av oljepengarna har att göra med emiratets fiffiga dubbellojalitet. Dels det nära samarbetet med USA, dels hemliga överenskommelser med diverse militanta islamistiska organisationer som skonar Du­bai från terrorattentat i utbyte mot en fristad för pengatvätt och kapitalöverföring.

DUBAIS SHEJK MOHAMMED har dessutom, för att vara på den säkra sidan, försökt förebygga alla eventuella hot mot sin vision, genom att jordbävningssäkra de konstgjorda övärldarna och installera ett för­svar mot ubåtsattacker vid undervattensho­tellet Hydropolis. Inget ska kunna hota de 15 miljoner turister som enligt planen invaderar Dubai 2010.

Frågan är bara: hur ska de komma dit, och var ska de bada?

Många färre kommer att ha råd att flyga när oljetoppen (peak oil) slår in och chock­höjer bränslepriset. Dessutom, och detta är det stora hotet mot Dubai, klimatförändring­arna är på gång att skaka om världen på ett sätt som tidigare aldrig skett.

Det är till exempel svårt att tänka sig att flyget kommer att klara sig undan en tuff koldioxidskatt när EU väl vaknar i klimat­frågan. Då är det hejdå till billiga charterre­sor.

Men låt säga att turisterna ändå tar sig till Dubai. Vad kommer de att möta?

ÄVEN OM HAVSNIVÅN bara stiger enligt de försiktigare beräkningarna blir det inte mycket kvar av stränderna på de konst­gjorda öar som byggts. Redan i dag har havsvattnet börjat tränga in och förstöra lan­dets få områden av jordbruksmark.

Och anta att havsnivån stiger enligt de mindre optimistiska beräkningarna. Då är det bra att Dubai byggt högt – hela staden riske­rar nämligen att dränkas.

Klimatförändringar verkar inte finnas över huvud taget på Shejk Mohammeds karta. Dubai är i sig en enorm provokation mot klimatet och idén om en ekologiskt håll­bar livsstil. All verksamhet bygger på ohämmad koldioxidförbränning där inget tillåts stå i vägen för lyxen. Till exempel flygs nyplockade blommor in till det sju­stjärniga hotellet Burj al Arab varje dag. Föga förvånande toppar Förenade Arabemi­raten listan över världens mest klimatfient­liga länder: Varje invånare släpper ut i snitt 43,5 ton koldioxid per år – mer än dubbelt så mycket som klimatvärstingarna i USA.

Lägg till det den smocka som oljetoppen och klimatförändringen tillsammans kommer att utdela mot världsekonomin och det är inte längre säkert att Dubai går en ljus framtid till mötes. Tänk i stället Mad Max, Flykten Från New York eller någon annan dystopisk film där kriminella gäng härjar i civilisationens ruiner.

Den excess i lyx som Dubai ägnar sig åt kan mycket väl bli det perfekta monumentet över det samhälle dom genom en skenande kapitalism och gränslöst ha-begär håller på att ta kål på sig självt.

david.jonstad@arbetaren.se

ARBETAREN 51-52/2006

Detta är en bilaga från tidningen Arbetaren. Den är producerad i samarbete med SAC:s U-info och är delvis finansierad med bidrag från Sida.

Vill du beställa fler exemplar? Kontakta i så fall:

SAC:s U-info

Box 6507

113 83 Stockholm

08-673 36 14

uinfo@sac.se

söndag 17 december 2006

SVERIGES ANSTÄLLNINGSLÖSAS LANDSORGANISATION

SV. ANSTÄLLNINGSLÖSAS LANDSORGANISATION info@anstallningslos.se

Hur man bryter ned en fackföreningsrörelse. De flesta som haft med något fackförbund att göra har kunnat konstatera att fackens makt och förutsättning för balans på arbetsmarknaden har minskat under senare år. Allt färre människor ser facket som en självklar organisation att gå med i. Då arbetsmarknaden förändrats drastiskt och skillnaderna mellan rika och fattiga ökat dramatiskt sedan de goda åren under 1950- och 60-talen är det viktigt att analysera saken.Om vi ser fackens utveckling under 1900-talet så har det gått från en underifrån byggd folkrörelse till en toppstyrd organisation med heltidsanställda ombudsmän och administratörer vars verklighet har distanserat sig mer och mer från medlemmarna och deras intressen. Det har gjort att medlemmarna ser facket mer som en servicefunktion än som sin egen folkrörelse. Därav orsaken till att färre går på möten och istället ägnar sin tid åt att konsumera dokusåpor på teve för att hårdra det. Det har naturligtvis mest med den enorma individualisering som skett genom nyliberalismens allt hårdare grepp om samhället att göra.Socialdemokratin har själv bidragit till marknadsliberalismens intåg i Sverige genom Novemberrevolutionens avregleringar och EU-inträde, inflationsbekämpning och snack om ekonomisk tillväxt istället för jämn fördelning av resurserna i samhället. Det betyder att fackens egen politiska bas har undergrävt fackens utveckling till moderna rättviseorganisationer.Marknadsliberalismen har skapat ett utanförskap i form av arbetslöshet, sjukskrivningar, förtidspensioneringar med mera, i storleksordningen som vi hade på 1930-talet. Besvikelsen över att facken inte gör något resulterar i att många väljer att stå utanför. Eftersom fackets roll är att arbeta med arbetsmiljö, lönefrågor och andra arbetsplatsrelaterade frågor ser många medlemmar som står utanför arbetsmarknaden ingen mening i att vara fackligt ansluten. Facken skapar därigenom en konflikt mellan dem som har arbete och dem som inte har arbete. En helt onödig konflikt eftersom man borde utgå från medlemmarnas behov.Alliansen kommer nu att spä på denna konflikt då de vill höja a-kasseavgiften och sänka ersättningen. Tanken är att de som har anställning i respektive a-kassa ska betala högre avgift ju högre arbetslösheten är. Att det blir motsättningar mellan dem som har anställning och dem som inte har anställning i a-kassor med hög arbetslöshet, är inte svårt att räkna ut. Anställda och arbetslösa medlemmar inom samma fack som hamnar i konflikt med varandra kommer naturligtvis inte att kunna samarbeta i det fackliga arbetet, vilket kräver en solidarisk attityd till varandra. Risken för sprickor inom facken är överhängande. Skrupellösa arbetsgivare och kapitalägare gnuggar förmodligen sina händer i förtjusning.Fackföreningsrörelsen har mycket att lära angående sitt agerande, och lära om igen, när det gäller sin ideologiska bas. Tappar man sin ideologiska grund förlorar man identiteten och medlemmarnas känsla av delaktighet. Facken har i likhet med socialdemokratin blivit en medelklassrörelse för dem som lyckats hålla sig kvar på lönearbetsmarknaden. Retoriken att ”Alla ska med” blir då tom och innehållslös.Att ta bort a-kassans solidariska konstruktion kommer att bli en spik i kistan för fackföreningsrörelsen. En annan är att högutbildade som står utanför lönearbetsmarknaden tvingas ta låglönejobb i hushållsnära tjänstesektorn och kasta bort kompetens och CSN-lån. Att tro att enda lösningen är låglönejobb, samtidigt som Sveriges och kapitalägarnas vinster är gigantiska, är så långt borta från den fackliga idén som man bara kan komma.Om inte LO-TCO-SACO börjar mobilisera sina grupper till kamp kommer ombudsmännen en vacker dag att sitta i sina tomma organisationer och undra vad det var som hände. Mitt stridsrop till facken är egentligen inte, upp till kamp, utan – upp till bevis! - Är ni en folkrörelse eller bara en spillra av ert forna jag - ett gäng bekväma medelklassmänniskor, som är rädda för att solidaritet kanske innebär att resa sig ur sina bekväma positioner och ta klivet ut i det okända, på samma sätt som era föregångare för 100 år sedan?Sveriges Anställningslösas Landsorganisation har redan tagit klivet.
SALO, 061016Henrik Lund


BORGARES PROBLEM MED DEMOKRATIN!

BORGARE HAR ALLTID haft svårt att förstå demokrati. Historiskt har det handlat om att man tyckt att bara ”lämpliga och kompetenta” medborgare bör delta i beslut. Allmän rösträtt för män och kvinnor infördes först efter årtionden av kamp från de ”olämpliga”. På senare år har det snarare handlat om att minska demokratins makt. Enligt den borgerliga ideologin ska demo­kratin inte lägga sig i alltför mycket, det mesta som har med makt och pengar att göra klarar ”marknaden” av bättre. Det är därför vi idag har en expertstyrd riksbank, en av­reglerad finansmarknad och det är därför borgerliga ideologer gång på gång försöker föreslå nya ”expertgrupper” som ska granska politiken och föreslå lämpliga åtgärder.
Det här brukar ofta vara riktigt parodiskt.
Som när borgerliga ledarsidor på allvar tycker att en borgerlig nationalekonom som Lars Calmfors är lämplig att ”neutralt” före­slå vad som bör göras eller inte vad gäller arbetslöshet och trygghet.
Mer allvarligt är det när man lyckas få igenom tvångströjor i politiken som gör att ”utgiftstak” och ”överskottsmål” hindrar riksdag att genomföra en politik som mins­kar klyftor.
Saken blir ju inte roligare av att sådana borgerliga tvångströjor införts av s., dvs. Persson/Nuder.

MEN NU HAR vi en ny borgerlig reger­ing och plötsligt har tonen ändrats. I nylibe­rala DN kan man läsa att bara riksdagen ska ha makt att besluta, riksdagen är suverän, den som ifrågasätter riksdagens rätt att sänka a-kassan och förstöra försäkringen är ”ode­mokratisk”.
Sven Otto Littorin går leende alla pro­tester till mötes med orden ”ha, ha, vi vann ju valet”.
Plötsligt är demokrati något som hotas för att människor blivit förbannade.

DET ÄR KANSKE dags att förklara nå­got grundläggande. Demokrati är INTE val vart fjärde år, demokrati är en styrelseform där olika krafter slåss om utvecklingen VARJE DAG. Demokrati är olika makter som står mot varandra i öppen kamp. Å ena sidan finns den ekonomiska makten som utpressar politiken varje dag, å andra sidan finns miljoner löntagares krav på att få skydd och stöd mot denna ekonomiska makt.
Mellan dem finns miljoner människor som antingen inte får eller kan arbeta, lägg till gamla och barn och plötsligt ser vi en kittel av olika behov som ständigt möts och ställer krav på en stat. Att regera handlar om att ta ansvar för effekterna av sina beslut, fundera över om skrivbordstankarna verkli­gen fungerar i verkligheten. Och demokra­tins möjlighet att korrigera en regering är genom att visa effekterna av ett idiotiskt be­slut.
Det gjorde de svenska storföretagen när de spekulerade sönder den korkade fasta valutan 1992 (vilket var Carl Bildts stora prestigeprojekt).
Det gjorde miljörörelsen när den till slut efter år av kamp tvingade fram en folkom­röstning om kärnkraft.
Det gör fackföreningsrörelsen idag när man visar på de ekonomiska och politiska effekterna av att förstöra a-kassan och för­sämra för löntagarna.

BORGARE HAR SVÅRT att förstå de­mokratin. De stöder odemokratiska maktför­hållanden och låtsas som att de inte är något problem. Kapitalägares behov är viktigare än löntagarnas. Yttrandefriheten är mindre vik­tig än ägandets frihet (annars skulle borgare reagera på att 90 procent av all media är bor­gerligt ägd och styrd). Mäns behov är vikti­gare än kvinnors (därför får politiken inte ingripa med kvotering och en utjämningspo­litik).
Ideologiskt är borgare nakna när man diskuterar demokrati.

DET ÄR SANT att drygt 40 procent av svenska folket valde alliansen (inräknat alla som inte röstar) det ger en majoritet i riksda­gen, men det kan ju samtidigt betyda att 80 procent av folket är emot en sakfråga som regeringen vill driva. Om man då är döv in­för protesterna har man missat demokratins poäng.
En riksdagsmajoritet kan fatta beslut om att sänka löntagarnas levnadsstandard. Höjda avgifter och sänkta ersättningar drabbar de med lägsta löner högst. Formellt har inget fel begåtts.
Men det absurda är att om då löntagarna samlar sig och säger ”nej, vi tänker inte ar­beta under de här villkoren” dvs. om man går ut i en strejk – då kallas det ett hot mot de­mokratin.
En politisk strejk handlar om att man tycker priset man får för jobbet, blivit för dåligt. Löntagare säljer ju sitt arbete och har all rätt i världen att bestämma till vilket pris man vill sälja sig.
Om man INTE får göra det så har vi hamnat i en diktatur, att ifrågasätta politiska strejker och opinionsskapande mot en poli­tik, är att ifrågasätta själva demokratin.
Nej, det förstår inte borgare.

MEN DET BEGRIPER de fackliga le­dare, ja även de som idag är EMOT en poli­tisk strejk. De tror att den inte skulle lyckas, det är en ny kampmetod för landet, den krä­ver förberedelse och diskussioner och kanske lokala omröstningar för att fungera.
En politisk strejk är förvisso ingen medie­hype, det kommer att möta motstånd och protester från 90 procent av medievärl­den, och det är därför en kamp man inte får förlora.
Men jag tror de gör fel bedömning. Lo­kala fackklubbar runt om i landet säger också något annat. En kort politisk strejk skulle samla löntagarna, visa motståndarens riktiga ansikte.
Men det viktiga är att man är ense om att demokrati handlar om rätten att göra mot­stånd, även via strejk.

DÄRFÖR DEMONSTRERAR FACKFÖRENINGARNA den 14 de­cember. Deltagarna försöker visa regeringen att de leker med allvarliga saker när de för­stör för löntagare.
Och om Littorin bara fortsätter skratta?
Då fortsätter den demokratiska kampen. Tro inte att det blir tyst i fyra år. Nästa steg är strejk. Nån gång fastnar skrattet i halsen på den glade borgaren.

JOHAN EHRENBERG
johan@etc.se

DAGENS ETC # 48 2006

lördag 2 december 2006

Bos-sida

Bos-sida

ETC - DET GODA NUMRET 2006

Radikala länkar:

www.VillageVoice.com den klassiska gratistidningen från New York, i vilken du kan läsa löjligt kompetent journalistik om allt från kriget i Irak till administrationens rackarspel.

www.IrinNews.org FN:s nyhetsbyrå, vars korrespondenter oförtrutet rapporterar från platser som mediebolagen inte ens kan placera på en atlas.

www.AlterNet.org Hundratals skickliga skribenter skärskådar allt från yttrandefrihet till miljö, oftast med fokus på USA.

www.SwedWatch.org Granskar hur svenska företag beter sig i utvecklingsländer. Det behövs.

www.FackligaNyheter.nu 15 svenska fackliga tidningar på samma ställe. Ett måste för dig som vill hålla dit ajour på arbetsmarknaden, och har tröttnat på att svenskt Näringsliv tycks ha passerkort in till många redaktioner.

www.QuickResponse.nu Granskar nyhetsrapporteringen om invandring, integration och främlingsfientlighet. En viktig service, med tanke på att journalistkåren fortfarande är etniskt homogen och staplar fördomar när tillfälle ges.

www.AllAfrica.com Jaså, det finns mer än AIDS, krig och svält söder om Medelhavet.

www.Latinamerika.nu Jaså, det finns mer än kokain, Copacabana och kursfall söder om USA.

www.Expo.se Granskar och kartlägger, enligt hemsidan, ”högerextrema och rasistiska tendenser i samhället”. Angeläget, inte minst med riksdagsvalet i färskt minne.

www.anstallningslos.se Sveriges anställningslösas landsorganisation (SALO) företräder så klart inte alla som saknar arbete, men de gör vad de kan för att lyfta fram perspektiv som tyvärr ofta lyser med sin frånvaro.

www.ETC.se Tycker du att tidningen du läser just nu har något att säga? Då kommer du att uppskatta vår webbsida, där du dessutom själv kan delta i debatten.

www.Wired.com Pedagogiska nyheter om teknologi som faktiskt gör plats för sociala aspekter där det annars bara blir hyllningstexter om de senaste produkterna.

http://english.aljazeera.net Bomber brukar råka falla på tv-kanalens redaktioner. Det är någonstans ett gott betyg. En nödvändig motpol till CNN, för att inte tala om Fox News.

www.IPS.org nyhetsbyrå som orkar masa sig över till andra sidan ekvatorn för att rota runt i det där som brukar kallas globalisering.

www.NYTimes.com Tidningen med stort T. Glömmer ibland de sex miljarder människor som vistas utanför Manhattan, men är oftast bara en sanslöst professionell nyhetsförmedlare.

www.NewYorker.com Seymour Hersh. Bland andra.

www.ElPais.es Ett spanskt flaggskepp, som bryr sig om att nyanserat bevaka vad som sker i Sydamerika.

www.IndyMedia.org gräsrotsaktivism som nyanserar vår världsbild.

www.RSF.org Reportrar utan gränser, visar att fler journalister än Anna Politovskaja faller offer för dem som inte kan med demokratins grundprinciper.

www.Mondediplo.com Le Monde Diplomatique, snålar lite med vad de lägger ut på sin webbplats, men det som hamnar där är alltid högintressant och icke-provinsiellt.

www.Morgenbladet.no Radikal kultur från lusekoftornas land.

www.Modkraft.dk Dansk politisk debatt som Pia Kjaersgaard drömmer mardrömmar om.

www.Haaretz.com Informera dig om vem som tycker vad i Israel. Bättre än att höra Stig Fredriksson tolka vad nyhetsbyråerna har tolkat från regionens tidningars tolkningar.

www.Consumersinternational.org 230 organisationer i 113 länder försvarar konsumenters intressen och strävar efter ett rättvisare samhälle.

www.Atimes.com Jaså, det finns mer än snabbt växande ekonomier och fågelinfluensa i Asien.

www.MotherJones.com ”Smart, orädd journalistik”. Så lyder mottot. Stämmer bra.

Tycker du vi glömt nåt? Ja, det har vi så mejla gärna dina bästa tips till tidningen@etc.se. Så samlar vi ihop till en ännu bättre lista!

ETC – DET GODA NUMRET # 2006