Sidor

tisdag 3 mars 2009

av Pär Ström

Storebror tar fram munkavlen







http://www.youtube.com/watch?fmt=18&gl=SE&v=YQSnFUmgTQk

VECKANS COGITO

VECKANS COGITO V10: Hetskampanjen mot Mona Sahlin - kan en QVINNA bli
statsminister?

Av Per Gahrton, Ordförande Cogito

Hetskampanjen mot Mona Sahlin rullar vidare. Det är ingen vacker bild av
”sveket mot Sahlin” från gråsossarnas sida som målas upp i senaste
numret av Fokus. Och med DN:s vinklade opinionsmätning i söndags gick
anständighetsbotten definitivt ur. Handlar det ”bara” om en samordnad
kampanj från borgerliga partitaktiker, kärnkraftskramare i näringslivet och
besvikna Nuder-anhängare? Eller är det möjligheten av en QVINNA på
statsministerposten som får makteliten att darra?



Jag betvivlar inte att det finns en hel del kvinnor i svensk politik som skulle
kunna bli statsminister utan att ens DN:s politruker skulle reagera surt. Men
hur är det om det inte bara handlar om en människa som biologiskt är
annorlunda än sedvanliga manliga ledartyper utan också socialt och
psykologiskt beter sig på ett annat sätt, talar annorlunda, har en annorlunda
utstrålning och kanske inte ens pekar med hela handen?



Jag undrar. Innan Mona Sahlin blev statsministerkandidat fick hon beröm för
sin kommunikationsförmåga, för att hon inte bara predikade utan också
lyssnade. Enligt Fokus var en orsak till att hon valdes att hon skulle göra
slut på Perssons toppstyrning. Vilket hon gjorde! Hon startade rådslag och
diskussioner. Nu vänds det emot henne. En anonym partistyrelseledamot säger
till Fokus: ”Det är inte säkert att det blir bättre politik för att folk
får prata”.



Samma sorts auktoritära och antidemokratiska syn på statsministerrollen
ligger bakom DN:s ”undersökning”. Man har frågat vem av Mona Sahlin och
Fredrik Reinfeldt som folk tror är bäst på att ”leda regeringens
arbete”. Eftersom Reinfeldt faktiskt gjort det under två och ett halvt år
men Sahlin ännu inte fått någon chans, vore det konstigt om inte Reinfeldt
vann. Varför frågas inte vem av de två som är bäst på att resonera och
lyssna på olika uppfattningar före beslut? Vem som är bäst på att förstå
låginkomsttagares och arbetslösas oro?



En annan fråga handlar om vem folk tror är bäst på att ”företräda
Sverige utomlands”. Det vore förstås skandal om inte en sittande
statsminister vann över en utmanare. Varför inte istället fråga: Vem tror
ni är bäst på att förstå den fattiga världens problem, vem har störst
chans att bygga freds- och utvecklingskoalitioner med framväxande nya
stormakter som Sydafrika, Indien, Brasilien?



DN frågar också vem folk tror är bäst på att ”skapa en majoritet för
sin politik i riksdagen”? Vad menas med det? Tror DN att Sveriges riksdag
består av obundna ledamöter där det inför varje beslut kan ”skapas en
majoritet”? Nej, majoritet i Sveriges riksdag skapas lyckligtvis av väljarna
på valdagen, inte genom en statsministers korridormygel.



Den sista DN-frågan handlar om vem folk tror är bäst på att ”ingjuta hopp
om en bättre framtid för oss som bor i Sverige”. Att ledaren för ett parti
som numera anser att till och med EU skall användas i nationalistiska syften
vinner den matchen är självklart. Men hur skulle det ha gått om frågan inte
handlat om bara ”oss som bor i Sverige” utan om alla människor, djur och
natur, om en ekologiskt hållbar framtid för allt liv?



Som man frågar får man svar. DN:s till opinionsmätning förklädda
personangrepp på Mona Sahlin är ett rejält bottennapp. I själva verket
frågar DN en enda sak: Vem tycker ni det verkar som att DN och andra medier
på senare tid har framställt som den bäste statsministern? Svaret är lika
förutsägbart som ointressant.



Det intressanta är vad en stor tidning som DN anser är viktiga egenskaper
för en statsminister. Och då tycks det främst handla om traditionella
manliga peka-med-hela-handen-egenskaper. Företräda, leda, skapa majoritet!
Ingenting om att lyssna, resonera, analysera, känna av. Ingenting om förmåga
att se globalt, att tänka nytt, att lotsa oss in i en ekologisk och solidarisk
framtid!



Jag vill inte påstå att Mona Sahlin är en fullfjädrad ekofeminist. Hon är
inte perfekt och turerna med samarbetspartierna kunde skötts bättre. Men hon
har vissa åsikter som ger hopp om en annorlunda framtid än den toppstyrda
överkonsumtionsmodell som borgare och gråsossar tycks vara så rörande
överens om. Frågan är dock om detta är hennes värsta synd i deras ögon,
om det inte minst lika mycket handlar om hennes personlighet, nämligen att hon
faktiskt uppträder annorlunda än de sedvanliga maktmännen. Nog kan också
gamla betonghäckar idag acceptera en kvinna som statsminister. Men knappast en
QVINNA.



Av: Björn Elmbrant Redaktionsmedlem Dagens Arena


Kapitalismens haveri?

Väldigt överraskade blev i går de strutsar som stoppat huvudet i sanden och sagt att media överdriver och att den ekonomiska krisen snart är över. Men ingen av oss andra blev särskilt förvånade över att IF Metall och arbetsgivarna har slutit ett avtal som möjliggör att behålla jobben mot lönesänkningar på max 20 procent. Om var fjärde IF Metall-medlem är antingen varslad eller redan arbetslös - och fler är på väg - måste någonting göras.

http://www.dagensarena.se/text/2009/03/kapitalismen-har-havererat