Sidor

söndag 16 juli 2006

ARBETARENS LEDARE 26/2006

Redaktörer: Rikard Warlenius (RW) och Rebecka Bohlin (RB) rikard.warlenius@arbetaren.se, rebecka.bohlin@arbetaren.se

Att ta från fattiga

VI VET ATT FÖRÄLDRAFÖRSÄK­RINGEN är något av en nyckelfråga för att komma vidare med ojämställdheten på ar­betsmarknaden. Uttaget av föräldradagar är – fortfarande – enormt könsmässigt skevt. Bara omkring 30 procent av papporna tar ut mer än en månad och totalt sett tar kvinnorna ut omkring 85 procent av dagarna.

Därför är föräldraförsäkringen en viktig pusselbit för att nå förändring. I dag vet alla arbetsgivare att det är skillnad på att anställa och befordra kvinnor och män. Kvinnor är riskfaktorer eftersom de med stor sannolikhet förr eller senare söker årslånga föräldralediga perioder från jobbet. Männen däremot är desto pålitligare. Och kanske ännu viktigare: Könsmönstren som etableras under den för­sta tidens vård av barnen, innan de börjar på dagis, lever sedan kvar. Det är framför allt kvinnorna som Vab:ar, det vill säga stannar hemma när barnen är sjuka.

Långtidsutredningen (SOU:2003:36) konstaterade att föräldraförsäkringen som den är utformad i dag bidrar till att befästa traditionella familjemönster där kvinnor fort­sätter att ta ansvar för hem och barn. Den konstaterar samtidigt att arbetsgivare, särskilt om det handlar om jobb med längre inlär­ningstid, hellre anställer män samt att föräld­raledighet har en negativ inverkan på löneut­vecklingen för både män och kvinnor.

MÅNGA UPPRÖRS ÖVER situationen på arbetsmarknaden: Löneskillnader relaterade till kön – ibland handlar det om att kvinnor har flera tusen kronor lägre lön för samma arbete – sämre karriärmöjligheter, lägre sta­tus på kvinnodominerade branscher och inte minst sämre arbetsmiljö. Men trots att dess orättvisor tydligt är kopplade till kvinnors frånvaro för att ta hand om barnen, finns en enorm ovilja att förändra situationen.

Regeringens officiella ståndpunkt är att ökad kvote­ringbara är lämpligt om föräldraledigheten för­längs, och än finns inget ekonomiskt ut­rymme för det.

Den 1 juli höjs i stället taket i föräldra­försäkringen från 24 800 kronor till 33 000 kronor. Det innebär att taket för ersättning höjs från 652 till 870 kronor per dag. Vad förändrar det? Det förändrar ekonomin för höginkomsttagarna, kvinnor och män, som är föräldralediga. Det blir lättare för dem att behålla lån på dyra hus, bilar och båtar trots föräldraledigheten – men reformen lär inte påverka jämställdheten nämnvärt.

Högavlönade män tar redan i dag ut fler pappadagar än lågavlönade, trots att glappet mellan lönen och ersättningsnivån är större.

En uppriktig könsambition från reger­ingen skulle inneburit en hårdare individuali­sering av föräldraförsäkringen. Och en upp­riktig klassambition skulle resulterat i att golvet höjdes före taket. I dag är lägstanivån 180 kronor per dag. Det ger en bruttolön på ungefär 5 500 kronor i månaden. Men den frågan är inte ens uppe på dagordningen.

Höjningen av taket förväntas kosta cirka 756 miljoner kronor 2006 och cirka 1 626 miljoner kronor 2007. En ansenlig summa som regeringen tycker sig satsa på jämställd­het. Men taklyftet är inte jämställdhetspoli­tik, det är fördelningspolitik: Att ta från de fattiga och ge till de rika.

RB

ARBETAREN 26/2006