Sidor

måndag 12 oktober 2009

Av: Carl-Einar Häckner

Ekonomin är som en bäverdamm


Carl-Einar
Häckner är
trollerikonstnär,
ståuppartist och
skådespelare


Krönika oktober 2009

Demokrati är ett konstigt tillstånd. Fungerar det någonstans? Om vi inte kisar med våra frågor när vi tittar in i vår vackra sol, om vi verkligen frågar vad demokrati är, blir det svårt. När dom gamla orden inte betyder någonting, finns trots allt orden kvar.


 

 

Av: Maria-Pia Boëthius

Fackets motstånd känns klent


Maria-Pia
Boëthius
är författare
och debattör


Krönika oktober 2009

Efter den svåraste finanskrisen sen 1929 trodde många – inklusive jag själv – att facket och vänstern skulle komma tillbaka som en röst och ett alternativ att räkna med. Av det har det blivit noll. Det är något av det mest häpnadsväckande jag varit med om. I stället används de arbetande människornas skatter till att återuppbygga dårkapitalismen och dess banker. Och nästan alla tiger.


http://www.dagensarbete.se/home/da/home.NSF/unid/AAD22AE6E2FD72CFC1257646002ADD00?OpenDocument

 

 

Röda Malmö En blogg med underifrånperspektiv

Den kollektiva egendomens försvarare? 


 

 

 

 

Elinor Ostrom delar ekonomipriset med Oliver Willamson

Ekonomipriset har delats ut i över fyrtio år och inte förrän nu har en kvinna förärats detta pris. Så det minsta man kan säga är att det var på tiden. Elinor Ostrom är professor i statskunskap vid Indiana University i USA och betraktas som en framstående samhällsvetare som bidragit med teoribildning i gränslandet mellan de statsvetenskapliga och ekonomiska vetenskaperna.

http://rodamalmo.blogspot.com/2009/10/den-kollektiva-egendomens-forsvarare.html  

Av: Per Wirtén Redaktionsmedlem Dagens Arena

USA:s genombrott
USA kommer äntligen att få en obligatorisk sjukförsäkring. Bara ett politiskt sammanbrott i det demokratiska partiet kan hindra beslutet. I representanthuset ligger nu tre färdiga förslag och i senaten två. Den stora striden gäller hur reformen kommer att utformas.
 


Av: Cecilia Verdinelli

Bränderna är inte obegripliga

Jag har varit på två kräftskivor i år. Vid båda tillfällena ramlade vi in i diskussioner om brinnande bilar i Göteborgs förorter. Mellan kräftsörplandet undrade en spårvagnsförare i min närhet om inte någon snart ska sätta stopp för de dumma glinen (spårvagnsföraren har fått många stenar kastade mot sin vagn). Även i de tämligen vänsteristiska miljöer där jag rör mig finns det en upprördhet över det meningslösa i att bränna sina lika fattiga grannars bilar, det irrationella i att ge sig på lokaltrafiken så att buss- och spårvagnsturer dras in.

http://www.arbetaren.se/articles/inrikes2009109-2 

Av: Jone Källsäter

Sådan var min kamrat och förebild


Björn Söderberg

Jag stod och diskade på min sons daghem när mobiltelefonen ringde. En chockad kamrat var i andra änden. Hon sade att Björn var död, att han hade mördats av nazister. Det hon sade lät fullständigt befängt: Hallå!? Vi är i Sverige, det är hösten 1999 och hon talade om Björn Söderberg? Den medelålders, i skjorta – och kavajklädde man som med pekfingret i stadgehäftet höll ordning på oss på fackmötena?