Sidor

onsdag 28 februari 2007

Av Anna Larsson



Visa att vi är många som bryr oss

För fyra år sedan startade USA sitt krig mot Irak. Sedan dess har 600 000 människor mist livet och miljoner är på flykt från kriget. USA ljög och påstod att Irak hade mass­förstörelsevapen.

Samtidigt har just USA en skräckinjagande mängd egna sådana vapen. Vi som är gamla nog glömmer aldrig att just detta land, USA, är det enda någonsin som anfallit ett annat folk med kärnvapen. Det var vid attackerna mot de japanska städerna Hiroshima och Nagasaki.

Men nu gäller det Irak, där förstörelsen fortsätter – med Guds hjälp, enligt USA:s president.

Med samma vokabulär hotar nu Bush att anfalla Iran. Hans krigspropaganda måste få ett slut. Och faktiskt ser det ut som om allt fler människor förstår att det är USA som är det verkligt stora hotet. Det betyder kanske att många också här i Sverige kommer att protestera den 17 mars och kräva att USA lämnar Irak.

Kanske fler och fler börjar förstå att vi har ett kapital att förvalta och att alla måste hjälpas åt med att skydda detta kapital? Jag menar inte pengar, prylar och maktmedel. Det kapital jag tänker på är jorden, luften, vattnen och männi­skorna, våra barn och efterföljande generationer, som ska kunna leva på denna jord. Utan att bli förgiftade i moderli­vet eller under alla sina dagar de har att leva.

Jag vet att många liksom jag längtar efter en värld fri från förtryck, fattigdom, vapen och förstörelse, det vill säga allt detta elände som frodas under kapitalismen. Tänk också om vi kunde bli fria från klimathot, bil- och flygtrafikens farliga påverkan och radioaktiviteten från alla våra kärn­kraftverk. Jag drömmer om det goda skapande som skulle kunna uträttas med alla de pengar som nu går till vapen och förstörelse av människor och miljö.

Jag hoppas att vi kommer att bli många den 17 mars som visar att vi bryr oss, att vi inte tolererar krig längre. Vi kan också visa vår solidaritet med de allt fler i USA, som nu protesterar mot sin egen krigsgalna regim för att slippa sända sina söner och döttrar till fronten i Irak. Till mitt sista andetag tänker jag vara trofast mina idéer om en bättre värld. Om mina ben orkar ses vi kanske den 17 mars i Varberg.

ANNA LARSSON, 86 ÅR