Gideon Levy, den israeliska författaren och journalisten, skriver i dag i den israeliska tidningen Haaretz om den unge krigsreporter som blivit krigets hjälte i hans ögon, den arabiska TV-kanalen Al-Jaziras Ayman Mohyeldin
Global protests condemn Gaza warstack någon en lapp i min hand. Hemma läste jag den.
Texten är osignerad. Jag bifogar den som jag hittat den.
Våldsamma Medier
Ja, jag vet. Den här är en exploaterande bild. Sådana här bilder av hur palestinier förintas borde inte visas för att inte påverka en sansad uppfattning om verkligheten, för att inte uppröra känsliga tittare (eller läsare) och för att inte kränka våra älskade barn (gör inget misstag här, för det handlar om "våra älskade barn" och inte om "deras").
Jag läser DN idag. Det första jag får veta är att mänskliga lilla Israel håller på att upprätta en "humanitär korridor". Nu kommer Gazaborna att slippa bomberna mellan kl. 13 och 16 lokal tid. Dessutom kommer dessa lyckliga palestinier att njuta av privilegiet att "periodvis", dvs när ockupanten behagar det, få lite förnödenheter för att kunna stå ut lite längre till med "behandlingen" under resten av dagen - och natten. Något eldupphör blir det självklart inte.
Hade DN också rapporterat om att Venezuela, flera timmar innan Israels utspel, hade upprättat en humanitär luftbro mot Gaza så skulle det naturligtvis ha varit opassande sensationalistiskt och oproffsigt.
Också innan Tel Avivs ”humanitära” utspel kom nyheten om att Chávez beslutade att utvisa den sionistiska ambassadören i Caracas – ett beslut som hyllades överallt bland arabvärldens fotfolk men som för DN inte existerade.
Samtidigt kallade Brasilien Israels agerande för statsterrorism:
”När det begås ett attentat mot Israel så handlar det om ett terrordåd. Vad kallas det när den israeliska armén dödar civila? Är detta en försvarsreaktion? Ursäkta mig, men det är statsterrorism”, sade Lulas rådgivare i internationella frågor Marco Aurelio Garcia till pressen.
Detta ska naturligtvis DN inte rapportera om. Det är oproffsigt och partiskt.
Istället ägnar sig tidningen åt att konstatera att uppgifterna om dödsoffer i Gaza är osäkra eftersom dessa ”kommer antingen från Hamas eller från sjukvårdspersonal på de större sjukhusen i Gasa” (lägg märke till den fasansfulla felstavelsen – en Freudiansk lapsus, kanske?)
Den norska läkaren Mads Gilberts vittnesmål har inte heller plats i DN:s nyhet. Han tillhör säkert samma terroristanstruckna pack som dem som är inne i Gaza. ”Hade inte Israel varit så klumpiga att inte låta journalister ta sig in i staden så skulle världen ha fått veta att det kanske inte var så farligt”, lyder nyhetens undertext.
Bara 25 procent av dödsoffren i Gaza är ”civila”, konstaterar tidningen. Med civila menas (men det ska absolut inte sägas högt) kvinnor och barn, för ALLA palestinska män är underförstått ”terrorister” (vilket inte heller ska sägas högt). Rapporterna, oavsett hur många, om att de israeliska styrkorna systematiskt skiljer männen mellan 12 och 45 år från resten av befolkningen för att göra vad de vill med dem bryr sig DN inte om. Det skulle vara oproffsigt och opartiskt.
Israelerna bekämpar en ockuperad befolkning som har legitim rätt att göra motstånd på de sätt den anser lämpliga. Hamas gömmer sig inte bakom civilbefolkningen, den är civilbefolkningen. För att kunna ”upprätthålla ordningen” måste Israel döda Gazaborna. Detta är för DN ett alltför ärligt sätt att framställa saken. Därför är det opassande för tidningen att återge en israelisk officers medgivande av att hennes armé använder vit fosfor mot Gazaborna, så som ”partiska” medier som Al Jazeera och TeleSur har gjort.
Om DN hoppade av glädje med varje skola och varje bostad som sprängs i luften in i Gaza så skulle de flesta finna det ganska motbjudande. Istället, genom att hålla en förment neutral ton och på sin höjd ge plats åt någon eufemistisk kritik av Israels ”hårda metoder”, kan DN ägna sig åt att visa Israels minst ofördelaktiga sidor och berätta det som Israel är intresserat att berätta.
Vi får veta att den israeliska staden Sderot vid gränsen mot Gaza ”har hög smärtgräns i stupade”, att Bushs klienter Hosni Mubarak och Nicolas Sarkozy verkar för en ”förhandlad lösning” som innebär att gränsen till Egypten förblir stängd – ett oacceptabelt förslag, inte bara för Hamas utan för alla offer för Israels massaker – och att en proisraelisk EU-delegation har varit i Mellanöstern för att förmå regionens ledare att som vanligt inte göra någonting. Palestiniernas verkliga lidande, de latinamerikanska ledarnas stöd till Gazaborna, de massiva demonstrationerna överallt i världen ska inte förekomma i en sådan utsträckning att de ger intrycket av att världen tycker något annat.
Detta var DN:s bevakning av blodbadet i Gaza den 7 januari 2007. Men det skulle ha kunnat vara SDS, SvD, SVT, SR eller någon annan av de bokstavskombinationer som utgör de svenska mainstreammedierna. Men varför ska man bli upprörd över att de inte säger sanningen? Kan man förvänta sig någonting annat? Vem äger dem? Vem betalar deras annonser eller sponsrar deras sändningar? Västs stora medier är, som den spanska journalisten Pascual Serrano säger, inte en stödtrupp åt de rådande intressena, utan en av systemets pelare. Att förvänta sig att de ska gå emot folkmordet är naivt. De är våldsamma medier.
Anonym författare, Gustaf Adolfs Torg, Malmö, lördagen den 10 januari 2009 
