Av: John Pilger

"Don´t forget Yugoslavia"

In his latest column for the New Statesman, John Pilger digs beneath the received wisdom for the break-up of Yugoslavia and points to a largely ignored memoir by the former chief prosecutor in The Hague - and an echo from current events in the Caucasus.

The secrets of the crushing of Yugoslavia are emerging, telling us more about how the modern world is policed. The former chief prosecutor of the International Criminal Tribunal for Yugoslavia in The Hague, Carla Del Ponte, this year published her memoir The Hunt: Me and War Criminals. Largely ignored in Britain, the book reveals unpalatable truths about the west's intervention in Kosovo, which has echoes in the Caucasus.

The tribunal was set up and bankrolled principally by the United States. Del Ponte's role was to investigate the crimes committed as Yugoslavia was dismembered in the 1990s. She insisted that this include Nato's 78-day bombing of Serbia and Kosovo in 1999, which killed hundreds of people in hospitals, schools, churches, parks and tele vision studios, and destroyed economic infrastructure. "If I am not willing to [prosecute Nato personnel]," said Del Ponte, "I must give up my mission." It was a sham. Under pressure from Washington and London, an investigation into Nato war crimes was scrapped.

Readers will recall that the justification for the Nato bombing was that the Serbs were committing "genocide" in the secessionist province of Kosovo against ethnic Albanians. David Scheffer, US ambassador-at-large for war crimes, announced that as many as "225,000 ethnic Albanian men aged between 14 and 59" may have been murdered. Tony Blair invoked the Holocaust and "the spirit of the Second World War". The west's heroic allies were the Kosovo Liberation Army (KLA), whose murderous record was set aside. The British foreign secretary, Robin Cook, told them to call him any time on his mobile phone.

With the Nato bombing over, international teams descended upon Kosovo to exhume the "holocaust". The FBI failed to find a single mass grave and went home. The Spanish forensic team did the same, its leader angrily denouncing "a semantic pirouette by the war propaganda machines". A year later, Del Ponte's tribunal announced the final count of the dead in Kosovo: 2,788. This included combatants on both sides and Serbs and Roma murdered by the KLA. There was no genocide in Kosovo. The "holocaust" was a lie. The Nato attack had been fraudulent.

That was not all, says Del Ponte in her book: the KLA kidnapped hundreds of Serbs and transported them to Albania, where their kidneys and other body parts were removed; these were then sold for transplant in other countries. She also says there was sufficient evidence to prosecute the Kosovar Albanians for war crimes, but the investigation "was nipped in the bud" so that the tribunal's focus would be on "crimes committed by Serbia". She says the Hague judges were terrified of the Kosovar Albanians - the very people in whose name Nato had attacked Serbia.

Indeed, even as Blair the war leader was on a triumphant tour of "liberated" Kosovo, the KLA was ethnically cleansing more than 200,000 Serbs and Roma from the province. Last February the "international community", led by the US, recognised Kosovo, which has no formal economy and is run, in effect, by criminal gangs that traffic in drugs, contraband and women. But it has one valuable asset: the US military base Camp Bondsteel, described by the Council of Europe's human rights commissioner as "a smaller version of Guantanamo". Del Ponte, a Swiss diplomat, has been told by her own government to stop promoting her book.

Yugoslavia was a uniquely independent and multi-ethnic, if imperfect, federation that stood as a political and economic bridge in the Cold War. This was not acceptable to the expanding European Community, especially newly united Germany, which had begun a drive east to dominate its "natural market" in the Yugoslav pro vinces of Croatia and Slovenia. By the time the Europeans met at Maastricht in 1991, a secret deal had been struck; Germany recognised Croatia, and Yugoslavia was doomed. In Washington, the US ensured that the struggling Yugoslav economy was denied World Bank loans and the defunct Nato was reinvented as an enforcer. At a 1999 Kosovo "peace" conference in France, the Serbs were told to accept occupation by Nato forces and a market economy, or be bombed into submission. It was the perfect precursor to the bloodbaths in Afghanistan and Iraq.

Rahm Emanuel: Israel's bagman in the White House

Bait and switch

The Israeli war party wins again
Let's see...

* Rahm Emanuel was (still is?) a dual US-Israeli citizen.

* He fought in the Israeli army

* His father was a member of the Irgun, an Israeli group the British called "terrorist."

* Emanuel is considered AIPAC's "go to" guy in Congress.

Now he's Barack Obama's first White House pick, his Chief of Staff.

And the US news media has nothing to say about it.
http://www.brasschecktv.com/page/474.html

De stora utmaningarnas pragmatism

Det sägs att Barack Obamas budskap är luddigt och det må så vara. Däremot är han konsekvent. Att nu i dagarna en andra gång läsa hans bok "Att våga hoppas" får en att inse just hur konsekvent han är. Hur konsekvent han egentligen har varit ända sedan det där talet på demokraternas konvent 2004 som gav honom stjärnstatus.
http://www.dagensarena.se/text/2008/11/de-stora-utmaningarnas-pragmatism

Valfrihet för äldre finns inte i Falkenberg

brev till ledarsidan
Mikael Hallberg, fullmäktigeledamot för vänsterpartiet i Falkenberg, har reagerat mot ett ledarstick i HN.



Som nyvald ordförande för Vänsterpartiet Falkenberg blev jag för första gången intervjuad av HN, det är nu mer än tio år sedan. Jag fick naturligtvis den sedvanliga och hotfulla frågan: Är du kommunist? Mitt svar den gången var, att nej det är jag inte och har aldrig varit. Ingenting har förändrats på denna punkt.

Ingenting har heller förändrats beträffande HN:s ledarsida när det gäller att tillskriva människor synpunkter som de inte har. Istället för saklighet levereras med osviklig precision ett antal fördomar och förolämpningar. Nu senast, HN 4/11, i samband med besvikelsen över att centern förlorade omröstningen i kommunfullmäktige om ombyggnation av Vinbygården.

Ett argument som ofta framfördes för ett bevarande av Vinbygården var, att det skulle öka människors valfrihet att Vinbygården finns kvar. Just detta argument håller inte - därför att i vår centerstyrda kommun får man en plats i ett äldreboende där det råkar finnas en plats ledig.
Detta kan man beklaga och önska att det vore på ett annat sätt. Då bör man också i ärlighetens namn tala om att, om vi ska ha tomma platser ståendes därför att människor ska kunna välja bland flera olika alternativ - ja, då kommer det att kosta pengar, mycket pengar. Pengar som förmodligen får tas via en ny skattehöjning.

En sådan "valfrihetspolitik" har inget av de borgerliga partierna i vår kommun drivit, någonsin. Istället har man noga sett till att vi inte ska ha tomma platser ståendes - just därför att de kostar pengar. Och man såg till att, som besparing, göra sig av med de platser som fanns i reserv på Floragården, som man nu behöver ta tillbaka.

På bägge de fullmäktigesammanträden som behandlat frågan om Vinbygårdens framtid har jag framfört som vårt partis ståndpunkt att vi tycker det är viktigare att öka kvalitén inom äldreomsorgen genom att öka personaltätheten än att lägga pengarna på byggen.
Mer personal och bättre omsorgsservice är något som kommer alla tillgodo, antingen man bor på landsbygden eller i centralorten.
Detta tycker jag fortfarande är en rimlig ståndpunkt. Enligt HN:s ledarsida ett bevis på kollektivistisk och kommunistisk ideologi.
Mitt yttrande "vi kan inte som gamla välja att bo var vi vill", var över huvud taget ingen värdering utan ett konstaterande av hur det förhåller sig i dag i centerkommunen Falkenberg.

Lite lustigt är att, på fullmäktiges septembersammanträde så fick jag medhåll i detta av moderaten Anders Treschow! Han tillade också att så kommer det att förhålla sig inom överskådlig framtid.
Anders vet förmodligen lika bra som jag att om vi ska genomföra en valfrihet som innebär att alla ska kunna välja vilket äldreboende de ska ha - ja då är det kollektivet skattebetalarna som måste betala det, med stora pengar. Anders och hans parti har nog inte gjort upp med sin kollektivism och sitt kommunistiska förflutna?

Tror jag att kollektiva lösningar på problem kan vara bra för den enskilda människan? Ja, jag tror att det ofta är en bra lösning för den enskilda människan - särskilt för de människor som inte har så feta plånböcker.
Tror jag att kollektiva lösningar är svaret på alla enskilda problem? Nej, det tror jag inte. Däremot tror jag på en öppen och ärlig debatt som handlar om sakfrågor. Denna öppna och ärliga debatt står tyvärr inte att finna på HN:s ledarsida.

Mikael Hallberg

Debattinlägget kommenteras på ledarsidan.
http://www.hn.se/m_opinion.php?id=1017166&avdelning_1=112&avdelning_2=118