Av Mikael Wiehe

Date: 2007-feb-28 16:59
Subject: [uppsala-fredskoalition] Wiehe om Kuba
To: uppsala-fredskoalition@yahoogroups.com

I flera s.k. liberala tidningar, t ex UNT, har musikern Mikael Wiehe blivit angripen för att han deltagit i ett solidaritetsmöte för Kuba. Så som den liberala demokratin fungerar är ju inte yttrandefriheten lika för alla. Inte ens en kulturkändis med "fel åsikt" kan offentligt försvara sig i proportion till angreppen. Här är i alla fall Wiehes svar:

Mikael om Kuba
>
> Demokrati betyder som bekant folkstyre. Jag är för demokrati. Hur
> folkstyret däremot ska se ut i praktiken är inte en helt enkel
> fråga. Ska demokratin vara representativ eller direkt? Hur ska
> röstandet gå till? Ska valkampanjer kunna sponsras av
> organisationer eller företag? Har Venezuelas president Hugo Chavez
> med 67 % av rösterna större legitimitet än USA:s president med 25%?
> Etc. Frågor som ju också diskuteras i Sverige. Men, som sagt, jag
> hyllar demokratin i motsats till t.ex. den religiösa teokratin, jag
> stödjer principen om att makten ska komma nerifrån * "tillkomma
> folket allena" som det heter i den svenska författningen * och inte
> uppifrån varken Gud eller oligarki, och jag tycker det är rätt att
> minoritetens intressen får underordna sig majoritetens.
>
> Däremot är jag djupt skeptisk till en del av dem som säger sig
> försvara demokratin. Allt för ofta tycker jag mig ha hört och sett
> dem tala och agera i eget intresse; försvara egna sociala och
> ekonomiska privilegier eller sin rätt att utnyttja andra människor
> eller länder för egen vinnings skull.
>
> Detta gäller inte minst den elit som styrt USA alltsedan president
> Dwight Eisenhower i slutet av 50-talet varnade för det
> militärindustriella komplexets växande makt. Denna elit har under
> efterkrigstiden i USA:s och demokratins namn störtat folkvalda
> ledare och regeringar och stött olika former av diktaturer på de
> flesta av jordens kontinenter: I Asien i t.ex. Iran, Indonesien och
> Vietnam, i Afrika i Ghana, Sydafrika och Zaire (nuvarande Kongo)
> m.fl. länder, i Europa i Grekland, Spanien och Portugal. Tydligast
> har det kanske varit i Latinamerika där det på 70-talet satt USA-
> stödda juntor vid makten i så gott som samtliga länder söder om Rio
> Grande. Juntor som med mer eller mindre aktivt stöd från USA
> mördade, torterade och drev i landsflykt miljoner människor. För
> att inte nämna dem som av den förda ekonomiska politiken förvisades
> till slum, fattigdom, sjukdomar, underutbildning och för tidig död.
>
> Detta har Kuba sluppit. Dels tack vare den revolution som under
> Fidel Castros ledning segrade 1959 och därmed gjorde slut på Kubas
> status som USA:s bordell i Karibien och återupprättade det
> nationella självbestämmandet. Men också tack vare det motstånd som
> Kuba gjort mot den aggressionspolitik som USA alltsedan dess fört
> gentemot landet. En politik som har innefattat allt från
> propaganda, hot och en 40-årig handelsblockad (som FN:s
> generalförsamling årligen fördömer) till invasionsförsök, kemisk
> och biologisk krigföring och försök att mörda Fidel Castro och
> andra kubanska ledare.
> Trots detta tryck från USA har Kuba lyckats uppnå den högsta
> medellivslängden i både Nord- och Sydamerika. Kuba har den bästa
> läkarvården för sitt lands befolkning på kontinenten och låter
> kubanska läkare arbeta gratis i många * framför allt
> latinamerikanska * länder, nu senast i Venezuela där man i den s.k.
> Operation mirakel har gett tiotusentals starrdrabbade synen
> tillbaka. Kuba har också ett högt utvecklat utbildningssystem *
> öppet också för utländska studenter och bostäder till alla.
> Analfabetismen existerar inte på Kuba. Miljöarbetet har prisats av FN.
> Detta är den kubanska revolution jag vill försvara.
>
> Det kubanska motståndet mot USA har kostat. Priset har bl.a. varit
> materiell fattigdom, en snårig byråkrati, en sluten, delvis
> militariserad statsapparat, en censur av nyheter utifrån,
> revolutionsledare har inte vågat släppa ifrån sig makten, en djup
> klyfta mellan kubaner på Kuba och exilkubanerna i Miami och en stor
> misstänksamhet mot dem som har vågat kritisera revolutionen. Fidel
> Castro har själv uttryckt detta genom att säga: "Inom revolutionen
> * allt, utom den * ingenting." Jag tror personligen att den enskilt
> viktigaste åtgärden för att förbättra denna situation för kubaner
> på bägge sidor av Floridasundet skulle vara ett omedelbart och
> villkorslöst upphävande av USA.s ekonomiska blockad mot Kuba.
>
> Nej, Kuba är ingen europeisk, parlamentarisk demokrati. Kuba anser
> sig däremot genom olika massorganisationer ha byggt upp andra
> kanaler för att tillgodose det folkliga inflytandet och jag kan
> inte kategoriskt säga om detta är ett experiment i direkt demokrati
> eller ett försök till övervakning av befolkningen. Men jag tror att
> stödet för det nuvarande systemet på Kuba och Fidel Castro
> personligen ligger betydligt närmare stödet för president Chavez i
> Venezuela än stödet för president Bush i USA. Och om jag vore en av
> miljoner fattiga, förtryckta, utsugna latinamerikanska offer för
> nyliberalismen som säljer krimskrams i den s.k. inofficiella
> sektorn vid trafikljusen i kontinentens bensinstinkande metropoler
> skulle Kuba förmodligen vara mitt drömland. Som uppvuxen och
> uppfostrad i en europeisk, parlamentarisk demokrati och som
> tillhörande den rika delen av världens befolkning föredrar jag dock
> att förbli boende i ett land som Sverige som inte utsatts av
> ekonomisk blockad eller militär invasion och som trots sina
> orättvisor och brister erbjuder mig en större personlig frihet. Jag
> vill varken flytta till Ryssland - som jag uppmanades göra på 70-
> talet, eller till Kuba - som jag uppmanas göra nu.
>
> Enligt Amnesty International finns det 69 s.k. samvetsfångar i
> kubanska fängelser, människor som sitter inspärrade för sina
> åsikters skull. Varje sådan fånge är en för mycket! Men det måste
> också sägas i sammanhanget att USA-stödda regimer i Latinamerika
> under 60- och 70-talen i Argentina mördade 30.000 människor, i
> Chile 6.000, i Uruguay 6.000, i Brasilien 30.000, i Nicaragua
> 40.000, i El Salvador 60.000, i Guatemala 200.000, bara för att ta
> några exempel. Vi har då inte talat om de fängslade, de torterade
> eller de som drevs i landsflykt.
> Det är i ljuset av detta som jag anser mig kunna säga att Kuba är
> det land i regionen som de senaste fyrtio åren bäst har försvarat
> de mänskliga rättigheterna.
>
> Med tanke på de bilder som visats från Abu Ghraib-fängelset utanför
> Bagdad och de vittnesmål som finns från bl.a. Baghram-fängelset i
> Afghanistan och före detta fångar på Guantánamo-basen tror jag inte
> det är en överdrift att påstå att de värsta brotten mot mänskliga
> rättigheter på Kuba begås på den amerikanska militärbasen i
> Guantánamo.
> Jag anser det därför speciellt viktigt att stödja Kubas rätt till
> nationellt oberoende just nu när Bush-administrationen har skärpt
> den ekonomiska blockaden, tillsatt en speciell emissarie för att
> "främja Kubas övergång till demokrati" och öppet hotar med invasion
> och därmed att förvandla Kuba till ett nytt Irak. Därför spelar jag
> tre sånger på solidaritetsfest för Kuba på Ungdomens hus på
> Skolgatan 10 nu på fredag klockan 19.00.
> Välkomna!
>
> Mikael Wiehe, Malmö den 20 februari 2007