Benazir Bhutto?
http://www.brasschecktv.com:80/page/242.html

By DIANA JOHNSTONE
http://www.counterpunch.org:80/johnstone12122007.htmlFörfattaren Naomi Klein följer upp sin megasuccé No Logo med vad som lär bli en ny politisk klassisker – Chockdoktrinen, en bok om hur nyliberalismen spränger sig in i samhället genom att skapa och utnyttja kriser. Det brittiska vänstermagasinet Red Peppers Oscar Reyes har pratat med henne om den nya boken och vad det finns för hopp om motstånd.
http://www.arbetaren.se/articles/utrikes20071107-2
Det är nu vi måste agera - för att ändra klimatet
http://etc.se/artikel/15970/det-aer-nu-vi-maste-agera
FN:s klimatpanel IPCC solar sig just nu i Nobelglansen från årets fredspris. Ändå har panelen misslyckats totalt med sina förutsägelser: Arktis försvinner inför våra ögon. Andreas Malm rapporterar om forskarsamhällets växande kritik mot IPCC.
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=708827
I buried my heart in Wounded Knee, went on to invade lots of other countries.
Killed the youth of my country in Vietnam & never once stopped to look back.
Now its the 21st Century so all our efforts are around the money. War is Big Buissnes and we have more people in blue/white-collars and suits in Irak than actual soldiers.
The media is the message and the media is run by people who shun the truth and feed the American People lies mixed with ads…
Regeringen gillar Klimat-PR
Bush's Private Army
Blackwater: The Shadow Army
http://www.brasschecktv.com/page/93.html
Coming to a city near you?
This has to stop
Hur ska man tolka det om man inte arbetar?Att det finns inget som helst samhälleligt intresse av att jag ens lever om jag inte arbetar?Så känns det alltmer och det här gör det verkligen fritt fram att uttrycka allt förakt mot dem som man inte anser bidrar eller på annat sätt är beroende av stöd från samhället?Jag har redan mött det.Det känns för djävligt!Det finns ett sådant förakt för svaghet, förakt för det sårbara i människan, som faktiskt finns hos oss alla, i Sverige idag, att jag blir mörkrädd.För mig handlar det inte bara om vissa utsatta grupper utan att den som har regeringsmakten har inte rätt att peka ut NÅGON som mindre värd eller inte värd att bli hörd, respekterad och bemött.Utan att säga det rätt ut var det det han gjorde.BARBRO
Demonstration mot alliansen
Septemberalliansen är bildad, för kampanj och demonstration mot högerpolitiken.
Septemberalliansen startar också en ny hemsida på adressen www.18september.se
It had to be an inside job...
What is waterboarding?
Skrivet av Pierre Gilly | ||
2007-07-05 | ||
Al Gore mot imperiet
Skriftens republik har ersatts av TV-imperiet, läser jag i en ny bok med titeln The Assault on Reason. I TV-imperiet avgörs amerikanska val av trettio sekunder långa reklamsnuttar. Den som har mest pengar vinner valen, och då de redan valda ofta har bäst förutsättningar att skrapa ihop mest pengar blir de nästan alltid återvalda. Kandidaterna är naturligtvis tvungna att anpassa sin politik efter vad de största bidragsgivarnas önskemål - ofta storkoncerner - i stället för att lyssna på allmänheten.
| ||
Läs mer...http://www.tidningenkulturen.se/content/view/1703/52/ |
Att utbildningspolitiken blivit något av den borgerliga regeringens flaggskepp, med Jan Björklund som självklar och självgod kapten, är inte en slump. Om Björklund mest förknippas med en ordning & reda-politik inom skolan är det dock inte inom disciplinfältet som regeringen ivrigast producerar reformer. Disciplinfrågan framstår tvärtom som något av en dimridå.
De konkreta förslagen i regeringens utbildningspolitik handlar snarare om att sätta p för klassresor och utestänga icke-medelklassen från högre utbildning.
Förutom den ständiga krigföringen mot vuxenutbildningen, är det vikigaste förslaget gymnasiereformen, där regeringen vill se ett återinförande av lärlingsutbildningar. En bit in på 2000-talet har vi alltså en regering som anser det eftersträvansvärt att redan i femtonårsåldern skilja agnarna från vetet, att klippa av de lägre klassernas chans till utbildning. Dessutom kommer man att ta bort den så kallade 25:4-regeln, som gett grundläggande högskolebehörighet, och nu senast har vi centerns förslag om att lägga ner CSN.
I senaste Fronesis kan man läsa om hur utbildning historiskt sett varit borgarklassens identitetsmärke, den vattendelare som skulle skilja dem från såväl överklassen med dess medfödda privilegier som från den obildbara arbetarklassen. Utbildningens relativa demokratisering hotade därför att underminera borgerlighetens självbild.
När nu det folkparti som i mångt representerat just denna bildade borgarklass får styra är det därför inte en slump att utbildningspolitiken, denna kritiska faktor för den sociala rörligheten, blir föremål för ett sådant brinnande intresse. Det handlar om att markera klassgränser och bevara privilegier.
Det handlar om att få bort de osnutna betongkidsen som konkurrenter till de egna ungarna den dag det är dags att söka till KI, KTH och Handels.
Mest fascinerande är de återkommande pseudodemokratiska argumenten. När man lyssnar på Björklund och Leijonborg tycks de vara fulla av medkänsla med de ”skoltrötta”. I själva verket tycks ”de skoltrötta”, som snarast måste räddas från bildningsförtrycket, vara hela motivet bakom regeringens utbildningspolitik, ja man skulle kunna kalla folkpartiet för De Skoltröttas Befrielsefront! I liknande tongångar bedyrar dynamiska duon Björklund-Leijonborg att de typiska arbetarklassyrkena är super-duperviktiga, att de måste uppvärderas och att det absolut inte föreligger någon statusskillnad mellan en undersköterska och en läkare eftersom ”båda parter behövs lika mycket”.
Sällan har retoriken varit så ekande tom: hur möjligheten att läsa på högskolan senare i livet skulle verka förtryckande på de skoltrötta arbetarklasskidsen är mycket oklart.
Den socialdemokratiska politiken skall inte romantiseras – snedrekryteringen till högskolorna har hela tiden varit grov. Utöver de objektiva fördelarna som medelklassens barn har, är utbildningsvalen fulla av dold kunskap om vilka utbildningar som öppnar flest dörrar, hur man klarar sig på antagningsintervjuer etcetera – information som är informell men självklar i medelklasshem, osynlig information som inte finns att hitta i SYOs broschyrer.
Men värre kommer det att bli när folkpartiet går på sitt korståg mot den rännil av social rörlighet som ändå finns. Om den utomparlamentariska vänstern, i en missriktad respekt för arbetarklassen, stämplar utbildningspolitiken som ”medelklassig” och struntar i hela frågan bajsar den sig själv på foten.
Cecilia Verdinelli
ledare@arbetaren.se
Hallands Nyheter | Publicerad: 2007-06-04 |
|
2007-01-24
KOMMENTAR
Vad är skyddsskäl om inte
fruktan för stening till döds?
Hon fruktar döden genom stening om hon avvisas till Iran där sharialagarna ser strängt på en ogift kvinna som fött ett barn vars far dessutom visade sig vara gift med en annan kvinna.
Om hon undkommer med livet och tvingas i fängelse fruktar hon att sonen tas ifrån henne. Denna kvinna har Sverige beslutat att avvisa. Det är skrämmande och orättfärdigt och en tolkning av utlänningslagen som omöjligt kan ha tagit hänsyn till skyddsskälen.
Det handlar om Shohreh Eilbeig som HN skrev om på nyhetsplats i går. Hon bor i Vinberg utanför Falkenberg med sin son Arwin. Hon sökte asyl i januari 2002, födde sin son i december 2003 och sökte asyl också för honom 25 februari 2004.
Då hade Shohreh väntat på besked i två år. Den 26 februari 2004 fick hon avslag från Migrationsverket. 14 november 2005 avslog Utlänningsnämnden hennes överklagande.
I september 2006 prövade Migrationsverket på nytt frågan om uppehållstillstånd, nu enligt den tillfälliga asyllagen som då gällde, för att utröna om några nya omständigheter tillkommit.
Om det inte var till fullo känt att Arwins far var en gift man när mammans och barnets första asylansökan behandlades i februari 2004 och prövades av Utlänningsnämnden i november 2005 så bör det inte råda någon tvekan om den saken nu.
Men icke. Beslutet står fast.
Den gifte mannen/pappan - som visade sig ha hustru och två barn i Iran - satt i förvar när Shohreh träffade honom.
Att han har återvänt till Iran - och att hon har sin släkt där - får Migrationsverket att dra slutsatsen att den treårige pojken och hans mamma har större anknytning till Iran än till Sverige.
Hur myndigheten kan komma fram till att en ogift mamma som riskerar livet för samröre med denne gifte man skall avvisas med motivet att deras relation innebär en viktig anknytning är inte bara gåtfullt, det är ofattbart grymt. Det reser som så många gånger förr frågan hur det är möjligt att tolka lagen så utan humanitära hänsyn.
Oavsett Shohrehs ansökan bedömts efter den gamla utlänningslagen från 1989 eller det tillfälliga tillägg som gällde 15 november 2005 till 31 mars 2006 (som är det som hänvisas till i Migrationsverkets beslut) eller den nya lag som gäller från 1 april 2006 måste skyddsskäl gälla.
Ingen skall avvisas som har välgrundad fruktan för att straffas med döden, utsättas för tortyr eller annan omänsklig behandling.
Vad kvinnor i Shohreh Eilbeigs situation riskerar i Iran är inte okänt för Migrationsverket. Här föreligger såväl fruktan för döden genom stening som annan omänsklig behandling genom piskstraff.
Om ändå inte skyddsskälen ansetts tillräckliga borde den långa vistelsetiden och barnets ålder vara skäl nog. Tillsammans borde humanitära skäl - eller enligt den nya lagen "synnerligen ömmande omständigheter" - ligga till grund för uppehållstillstånd.
Trots det har myndigheten när den prövade om verkställighetshinder föreligger beslutat att avvisningsbeslutet skall gälla.
Det kan inte vara och är inte lagstiftarens/riksdagens mening att kvinnor som riskerar stening eller piskstraff för att de fött barn utan att vara gifta skall avvisas till ett sådant öde.
Det strider mot allt humant tänkande.
Det senaste beslutet kan inte överklagas till högre instans men Migrationsverket har möjlighet att pröva verkställigheten på nytt om "nya skäl tillkommit".
Frågan är vilka skäl som skulle väga tyngre än Shohrehs fruktan för att stenas.
Om inte det utgör skyddsskäl har Sverige inte någon asylpolitik värd namnet.
| Doris Gunnarsson |
2007-02-17
SPALTEN
Shohrehs ärende
måste prövas igen
Migrationsminister Tobias Billström svarade i veckan på en fråga från Falkenbergs riksdagsledamot Jan Ertsborn (fp). Jan Ertsborn ville veta vad regeringen tänker göra för att hindra att ogifta kvinnor med barn avvisas till länder som tillämpar sharialagstiftning om kvinnorna där riskerar straff som piskning, stening eller fängelse.
Svaret blev en hänvisning till gällande svensk lag.
Den utlänningslag som Migrationsverket inte följer.
Utlänningslagen förbjuder uttryckligen avvisning eller utvisning av den som riskerar tortyr, dödsstraff, kroppsstraff eller annan omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning. Den som känner välgrundad fruktan för till exempel dödsstraff eller kroppsstraff har rätt till uppehållstillstånd som skyddsbehövande i övrigt, skriver statsrådet.
Detta är precis vad som gäller för Shohreh Eilbeig, detta är vad Migrationsverket känner till, och trots detta har myndigheten beslutat att hon ska avvisas. Till det land, Iran, där hon fruktar att bli piskad, fängslad eller stenad, vilket betyder döden.
HN har tidigare berättat om Shohrehs öde. Hon har fött barn utan att vara gift, något som betraktas som otukt och kan straffas med piskning eller stening enligt sharialagarna. Barnets far är gift och har familj i Iran, vilket Shohreh inte kände till.
Shohreh har alltså "välgrundad fruktan för dödsstraff eller kroppsstraff". Hon har alltså enligt svensk lag rätt till uppehållstillstånd som skyddsbehövande.
Ändå får hon inte det. Billströms svar på Ertsborns fråga ändrar ingenting. Verkets beslut gäller.
Nu uttalade sig inte statsrådet specifikt om Shohrehs ärende. Statsråd är förhindrade att lägga sig i eller ens kommentera enskilda ärenden som ska handläggas av myndigheter och domstolar.
Men innehållet i svaret borde leda till en omprövning av Shohrehs ärende, hur juridiskt omöjligt det än är att överklaga Migrationsverkets beslut "om inget nytt tillkommit i ärendet".
Att Migrationsverket i sitt beslut inte följt Sveriges rikes lag är dessvärre inte något nytt. Det måste ändå kunna vara grund för en ny prövning.
Att avvisa en människa i Shohrehs situation är ett direkt brott mot lagen.
Inte heller den som riskerar "annan omänsklig eller förnedrande behandling" får avvisas.
Upprörande nog har Sverige i månader utsatt Shohreh Eilbeig för just förnedrande behandling. Eftersom hon inte frivilligt medverkar till att avvisas till det land där hon fruktar att bli stenad - vem skulle frivilligt göra det - har Migrationsverket dragit in hennes dagersättning. Hon får visserligen matrekvisitioner - Sverige låter ingen svälta ihjäl - men metoden är genomtänkt utpressande. Meningen är att Shohreh skall tvingas inse att hon inte hör till detta välmående Sverige, metodiskt pressas till att självmant ge upp hoppet om skydd och fristad.
Svensk myndighet bryter mot svensk lag, mot mänskliga rättigheter, mot all anständighet.
Migrationsministern nöjer sig med att hänvisa till lagen och blundar när hans egen myndighet bryter mot denna lag.
| Doris Gunnarsson |
2007-03-16
Låt Shohreh stanna
Shohreh Eilbeig avvisas till Iran. HN 14 mars.
Det är säkert inte lätt att vara ensam mor. Är man det och därtill har sökt asyl i Sverige och nu skall avvisas till en mycket osäker framtid till ett fundamentalistiskt land, då är det outhärdligt.
Vi vet ju att ensamstående mammor inte har samhället på sin sida och riskerar "straff" för sin situation att inte ha en man.
Det är helt otroligt att vi i Sverige inte har sådan människosyn så att man åtminstone ser till barnets bästa och därmed låter Shohreh och hennes son Arwin få stanna i vårt land.
Ompröva nu ert avvisningsbeslut!
Dahn Persson (s)
2007-03-20
KOMMENTAR
Vad säger kvinnorna?
Shohrehs öde väcker förtvivlan och undran över hur svensk lag tolkas.
I kväll har Hallandsdistriktet av Sveriges största kvinnoorganisation årsmöte i Vinberg.
I en lägenhet i en annan del av Vinberg sitter en ensam mamma med en fyraåring och fruktar att bli piskad eller stenad om avvisningsbeslutet till Iran verkställs. HN:s läsare känner väl till hennes öde. Shohreh Eilbeig och hennes son Arwin skall avvisas. Detta trots att utlänningslagen uttryckligen förbjuder avvisning av den som hyser välgrundad fruktan för sitt liv eller för omänsklig och förnedrande behandling.
Svenska myndigheter är inte ovetande om vad som kan hända i Iran. Det står att läsa i UD:s rapporter.
"Övergrepp mot enskilda personer, olika former av inskränkningar av friheten, ett stort antal verkställda dödsstraff och en ökande intolerans färgad av en radikaliserad islamisk moralism präglar det iranska samhället." (Utdrag ur UD:s länderinformation om Iran 2006)
"Grymma bestraffningar förekommer enligt sharia-lagarna."
Dessa tillämpas på brott som anses bryta mot Guds lag som varken domaren eller lagstiftaren anses kunna ändra på eller avskaffa. I praktiken rör det sig ofta om brott relaterade till sexualliv och otrohet samt statens säkerhet.
Åtskilliga personer har under senare år dömts till stening av lokala domstolar. Spöstraff verkställs i stor omfattning, inte sällan mot unga och för det som anses vara sedlighetsbrott. Hundratals barn uppges bo i fängelse tillsammans med sina mödrar, står det i UD-rapporten.
Det är sharialagarna som Shohreh Eilbeig fruktar att drabbas av eftersom hon fött sin son utan att vara gift, medan pojkens pappa, Shohreh ovetande, visade sig redan ha familj i Iran.
Migrationsverket är kallsinnigt.
"Hennes åberopande i denna del framstår snarare som spekulationer", skriver Migrationsverket.
Hur myndigheten vågar avfärda de risker som så uppenbart framgår av UD:s information är en gåta.
Många läsare har upprörts. Shohrehs öde väcker förtvivlan och undran över hur svensk lag tolkas.
Har Hallandsdistriktet av Centerkvinnorna, Sveriges största kvinnoorganisation, med sitt starka engagemang i flyktingfrågor något att säga om en asylpolitik som så grymt behandlar en ensamstående livrädd mamma i Vinberg?
| Doris Gunnarsson |
2007-03-20
Kör inte ut Shohreh Eilbeig!
Jag har tagit del av vad HN har skrivit om Shohreh Eilbeig och hennes treårige son Arwin.
Jag har träffat familjen och det går inte att ta fel på att hennes oro och rädsla att utvisas till Iran är äkta och befogad.
Jag skriver utvisas och inte avvisas eftersom varje tänkande människa inser att när man har varit i Sverige i sex år så handlar det inte om avvisning utan om utvisning.
Det finns synnerligen starka humanitära och ömmande skäl att låta familjen få stanna i Sverige. Ett av dem är att sonen som är tre år är född i Sverige.
En av de bärande principerna i FN:s konvention om barnets bästa framgår av artikel 3:
"Vid alla åtgärder som rör barn, vare sig de vidtas av offentliga eller privata sociala välfärdsinstitutioner, domstolar, administrativa myndigheter eller lagstiftande organ, skall barnets bästa komma i främsta rummet." (art.3.1)
Shohreh och Arwin är och har under en längre tid varit utsatta för en omänsklig stress som sätter djupa sår i själen hos både mamman och barnet.
I Iran råder sharialagarna och om Shohreh tvingas återvända till Iran är sannolikheten stor att hon straffas med spöstraff och fängelse. Vad händer då med Arwin? Konsekvenserna av en utvisning blir förödande för familjen. Varför följer inte Migrationsverket intentionerna i "Barnkonventionen"?
Per Sjövall
Flyktingansvarig för
Rädda Barnen i Halland
2007-03-22
DEBATT
DebattLåt Shohreh stanna i Sverige
Vi kräver att Shohreh Eilbeig ska få stanna. Allt annat är inhumant, skriver centerkvinnorna i Halland genom Marie Andersson, ordförande, Siv Nyman, Lena Carlbom och Anne Kristensson.
Vi har läst och hört i massmedia vid olika tillfällen att kvinnor från länder med en annan kvinnosyn än vår söker asyl i Sverige. Oftast får de avslag på sin ansökan eftersom det inte anses vara skäl nog att frukta för sitt liv.
Shohreh Eilbeig är bosatt i Falkenbersmottagningens område och har fått avslag på sin asylansökan. Shohreh har fått barn med en gift man (frivilligt eller med våld vet vi inte) och riskerar fängelse, prygel med piska eller i värsta fall stening till döds i sitt hemland Iran.
Hon måste åka tillbaka trots att hon varit i Sverige i flera år och har en liten pojke som är rotad i vårt land.
Denna kvinna har fått barn med en gift man - därför riskerar hon livet om hon återvänder till sitt hemland. Det är kvinnan som drabbas mycket hårt - inte mannen. Ett straff för mamman innebär grymt nog också ett straff för barnet som riskerar att växa upp utanför samhället med en stämpel som "horunge".
Migrationsverket utfärdade i augusti 2005 ett tillfälligt utvisningsstopp för homosexuella iranier. Stoppet kom efter stor påtryckning, plötsligt insåg även Migrationsverket att grymma straff var en realitet för dem som utvisades. När Migrationverket kommer till samma insikt i dessa typer av ärenden rörande ensamma mammor kommer det redan att vara för sent för Shohreh.
Sverige har ratificerat barnkonventionen och förväntas att följa denna. Migrationsverket ska inte avvisa människor som riskerar dödsstraff eller tortyr. Ändå skickar man tillbaka Shohreh till en möjlig dödsdom och barnet till en utsiktslös framtid.
Vi kräver att Shohreh Eilbeig ska få stanna. Allt annat är inhumant.
Marie Andersson
Siv Nyman
Lena Carlbom
Anne Kristensson