Shohreh Eilbeig
2007-01-24
KOMMENTAR
Vad är skyddsskäl om inte
fruktan för stening till döds?
Hon fruktar döden genom stening om hon avvisas till Iran där sharialagarna ser strängt på en ogift kvinna som fött ett barn vars far dessutom visade sig vara gift med en annan kvinna.
Om hon undkommer med livet och tvingas i fängelse fruktar hon att sonen tas ifrån henne. Denna kvinna har Sverige beslutat att avvisa. Det är skrämmande och orättfärdigt och en tolkning av utlänningslagen som omöjligt kan ha tagit hänsyn till skyddsskälen.
Det handlar om Shohreh Eilbeig som HN skrev om på nyhetsplats i går. Hon bor i Vinberg utanför Falkenberg med sin son Arwin. Hon sökte asyl i januari 2002, födde sin son i december 2003 och sökte asyl också för honom 25 februari 2004.
Då hade Shohreh väntat på besked i två år. Den 26 februari 2004 fick hon avslag från Migrationsverket. 14 november 2005 avslog Utlänningsnämnden hennes överklagande.
I september 2006 prövade Migrationsverket på nytt frågan om uppehållstillstånd, nu enligt den tillfälliga asyllagen som då gällde, för att utröna om några nya omständigheter tillkommit.
Om det inte var till fullo känt att Arwins far var en gift man när mammans och barnets första asylansökan behandlades i februari 2004 och prövades av Utlänningsnämnden i november 2005 så bör det inte råda någon tvekan om den saken nu.
Men icke. Beslutet står fast.
Den gifte mannen/pappan - som visade sig ha hustru och två barn i Iran - satt i förvar när Shohreh träffade honom.
Att han har återvänt till Iran - och att hon har sin släkt där - får Migrationsverket att dra slutsatsen att den treårige pojken och hans mamma har större anknytning till Iran än till Sverige.
Hur myndigheten kan komma fram till att en ogift mamma som riskerar livet för samröre med denne gifte man skall avvisas med motivet att deras relation innebär en viktig anknytning är inte bara gåtfullt, det är ofattbart grymt. Det reser som så många gånger förr frågan hur det är möjligt att tolka lagen så utan humanitära hänsyn.
Oavsett Shohrehs ansökan bedömts efter den gamla utlänningslagen från 1989 eller det tillfälliga tillägg som gällde 15 november 2005 till 31 mars 2006 (som är det som hänvisas till i Migrationsverkets beslut) eller den nya lag som gäller från 1 april 2006 måste skyddsskäl gälla.
Ingen skall avvisas som har välgrundad fruktan för att straffas med döden, utsättas för tortyr eller annan omänsklig behandling.
Vad kvinnor i Shohreh Eilbeigs situation riskerar i Iran är inte okänt för Migrationsverket. Här föreligger såväl fruktan för döden genom stening som annan omänsklig behandling genom piskstraff.
Om ändå inte skyddsskälen ansetts tillräckliga borde den långa vistelsetiden och barnets ålder vara skäl nog. Tillsammans borde humanitära skäl - eller enligt den nya lagen "synnerligen ömmande omständigheter" - ligga till grund för uppehållstillstånd.
Trots det har myndigheten när den prövade om verkställighetshinder föreligger beslutat att avvisningsbeslutet skall gälla.
Det kan inte vara och är inte lagstiftarens/riksdagens mening att kvinnor som riskerar stening eller piskstraff för att de fött barn utan att vara gifta skall avvisas till ett sådant öde.
Det strider mot allt humant tänkande.
Det senaste beslutet kan inte överklagas till högre instans men Migrationsverket har möjlighet att pröva verkställigheten på nytt om "nya skäl tillkommit".
Frågan är vilka skäl som skulle väga tyngre än Shohrehs fruktan för att stenas.
Om inte det utgör skyddsskäl har Sverige inte någon asylpolitik värd namnet.
|
| Doris Gunnarsson |
2007-02-17
SPALTEN
Shohrehs ärende
måste prövas igen
Migrationsminister Tobias Billström svarade i veckan på en fråga från Falkenbergs riksdagsledamot Jan Ertsborn (fp). Jan Ertsborn ville veta vad regeringen tänker göra för att hindra att ogifta kvinnor med barn avvisas till länder som tillämpar sharialagstiftning om kvinnorna där riskerar straff som piskning, stening eller fängelse.
Svaret blev en hänvisning till gällande svensk lag.
Den utlänningslag som Migrationsverket inte följer.
Utlänningslagen förbjuder uttryckligen avvisning eller utvisning av den som riskerar tortyr, dödsstraff, kroppsstraff eller annan omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning. Den som känner välgrundad fruktan för till exempel dödsstraff eller kroppsstraff har rätt till uppehållstillstånd som skyddsbehövande i övrigt, skriver statsrådet.
Detta är precis vad som gäller för Shohreh Eilbeig, detta är vad Migrationsverket känner till, och trots detta har myndigheten beslutat att hon ska avvisas. Till det land, Iran, där hon fruktar att bli piskad, fängslad eller stenad, vilket betyder döden.
HN har tidigare berättat om Shohrehs öde. Hon har fött barn utan att vara gift, något som betraktas som otukt och kan straffas med piskning eller stening enligt sharialagarna. Barnets far är gift och har familj i Iran, vilket Shohreh inte kände till.
Shohreh har alltså "välgrundad fruktan för dödsstraff eller kroppsstraff". Hon har alltså enligt svensk lag rätt till uppehållstillstånd som skyddsbehövande.
Ändå får hon inte det. Billströms svar på Ertsborns fråga ändrar ingenting. Verkets beslut gäller.
Nu uttalade sig inte statsrådet specifikt om Shohrehs ärende. Statsråd är förhindrade att lägga sig i eller ens kommentera enskilda ärenden som ska handläggas av myndigheter och domstolar.
Men innehållet i svaret borde leda till en omprövning av Shohrehs ärende, hur juridiskt omöjligt det än är att överklaga Migrationsverkets beslut "om inget nytt tillkommit i ärendet".
Att Migrationsverket i sitt beslut inte följt Sveriges rikes lag är dessvärre inte något nytt. Det måste ändå kunna vara grund för en ny prövning.
Att avvisa en människa i Shohrehs situation är ett direkt brott mot lagen.
Inte heller den som riskerar "annan omänsklig eller förnedrande behandling" får avvisas.
Upprörande nog har Sverige i månader utsatt Shohreh Eilbeig för just förnedrande behandling. Eftersom hon inte frivilligt medverkar till att avvisas till det land där hon fruktar att bli stenad - vem skulle frivilligt göra det - har Migrationsverket dragit in hennes dagersättning. Hon får visserligen matrekvisitioner - Sverige låter ingen svälta ihjäl - men metoden är genomtänkt utpressande. Meningen är att Shohreh skall tvingas inse att hon inte hör till detta välmående Sverige, metodiskt pressas till att självmant ge upp hoppet om skydd och fristad.
Svensk myndighet bryter mot svensk lag, mot mänskliga rättigheter, mot all anständighet.
Migrationsministern nöjer sig med att hänvisa till lagen och blundar när hans egen myndighet bryter mot denna lag.
|
| Doris Gunnarsson |
2007-03-16
Låt Shohreh stanna
Shohreh Eilbeig avvisas till Iran. HN 14 mars.
Det är säkert inte lätt att vara ensam mor. Är man det och därtill har sökt asyl i Sverige och nu skall avvisas till en mycket osäker framtid till ett fundamentalistiskt land, då är det outhärdligt.
Vi vet ju att ensamstående mammor inte har samhället på sin sida och riskerar "straff" för sin situation att inte ha en man.
Det är helt otroligt att vi i Sverige inte har sådan människosyn så att man åtminstone ser till barnets bästa och därmed låter Shohreh och hennes son Arwin få stanna i vårt land.
Ompröva nu ert avvisningsbeslut!
Dahn Persson (s)
2007-03-20
KOMMENTAR
Vad säger kvinnorna?
Shohrehs öde väcker förtvivlan och undran över hur svensk lag tolkas.
I kväll har Hallandsdistriktet av Sveriges största kvinnoorganisation årsmöte i Vinberg.
I en lägenhet i en annan del av Vinberg sitter en ensam mamma med en fyraåring och fruktar att bli piskad eller stenad om avvisningsbeslutet till Iran verkställs. HN:s läsare känner väl till hennes öde. Shohreh Eilbeig och hennes son Arwin skall avvisas. Detta trots att utlänningslagen uttryckligen förbjuder avvisning av den som hyser välgrundad fruktan för sitt liv eller för omänsklig och förnedrande behandling.
Svenska myndigheter är inte ovetande om vad som kan hända i Iran. Det står att läsa i UD:s rapporter.
"Övergrepp mot enskilda personer, olika former av inskränkningar av friheten, ett stort antal verkställda dödsstraff och en ökande intolerans färgad av en radikaliserad islamisk moralism präglar det iranska samhället." (Utdrag ur UD:s länderinformation om Iran 2006)
"Grymma bestraffningar förekommer enligt sharia-lagarna."
Dessa tillämpas på brott som anses bryta mot Guds lag som varken domaren eller lagstiftaren anses kunna ändra på eller avskaffa. I praktiken rör det sig ofta om brott relaterade till sexualliv och otrohet samt statens säkerhet.
Åtskilliga personer har under senare år dömts till stening av lokala domstolar. Spöstraff verkställs i stor omfattning, inte sällan mot unga och för det som anses vara sedlighetsbrott. Hundratals barn uppges bo i fängelse tillsammans med sina mödrar, står det i UD-rapporten.
Det är sharialagarna som Shohreh Eilbeig fruktar att drabbas av eftersom hon fött sin son utan att vara gift, medan pojkens pappa, Shohreh ovetande, visade sig redan ha familj i Iran.
Migrationsverket är kallsinnigt.
"Hennes åberopande i denna del framstår snarare som spekulationer", skriver Migrationsverket.
Hur myndigheten vågar avfärda de risker som så uppenbart framgår av UD:s information är en gåta.
Många läsare har upprörts. Shohrehs öde väcker förtvivlan och undran över hur svensk lag tolkas.
Har Hallandsdistriktet av Centerkvinnorna, Sveriges största kvinnoorganisation, med sitt starka engagemang i flyktingfrågor något att säga om en asylpolitik som så grymt behandlar en ensamstående livrädd mamma i Vinberg?
|
| Doris Gunnarsson |
2007-03-20
Kör inte ut Shohreh Eilbeig!
Jag har tagit del av vad HN har skrivit om Shohreh Eilbeig och hennes treårige son Arwin.
Jag har träffat familjen och det går inte att ta fel på att hennes oro och rädsla att utvisas till Iran är äkta och befogad.
Jag skriver utvisas och inte avvisas eftersom varje tänkande människa inser att när man har varit i Sverige i sex år så handlar det inte om avvisning utan om utvisning.
Det finns synnerligen starka humanitära och ömmande skäl att låta familjen få stanna i Sverige. Ett av dem är att sonen som är tre år är född i Sverige.
En av de bärande principerna i FN:s konvention om barnets bästa framgår av artikel 3:
"Vid alla åtgärder som rör barn, vare sig de vidtas av offentliga eller privata sociala välfärdsinstitutioner, domstolar, administrativa myndigheter eller lagstiftande organ, skall barnets bästa komma i främsta rummet." (art.3.1)
Shohreh och Arwin är och har under en längre tid varit utsatta för en omänsklig stress som sätter djupa sår i själen hos både mamman och barnet.
I Iran råder sharialagarna och om Shohreh tvingas återvända till Iran är sannolikheten stor att hon straffas med spöstraff och fängelse. Vad händer då med Arwin? Konsekvenserna av en utvisning blir förödande för familjen. Varför följer inte Migrationsverket intentionerna i "Barnkonventionen"?
Per Sjövall
Flyktingansvarig för
Rädda Barnen i Halland
2007-03-22
DEBATT
Debatt
Låt Shohreh stanna i Sverige
Vi kräver att Shohreh Eilbeig ska få stanna. Allt annat är inhumant, skriver centerkvinnorna i Halland genom Marie Andersson, ordförande, Siv Nyman, Lena Carlbom och Anne Kristensson.
Vi har läst och hört i massmedia vid olika tillfällen att kvinnor från länder med en annan kvinnosyn än vår söker asyl i Sverige. Oftast får de avslag på sin ansökan eftersom det inte anses vara skäl nog att frukta för sitt liv.
Shohreh Eilbeig är bosatt i Falkenbersmottagningens område och har fått avslag på sin asylansökan. Shohreh har fått barn med en gift man (frivilligt eller med våld vet vi inte) och riskerar fängelse, prygel med piska eller i värsta fall stening till döds i sitt hemland Iran.
Hon måste åka tillbaka trots att hon varit i Sverige i flera år och har en liten pojke som är rotad i vårt land.
Denna kvinna har fått barn med en gift man - därför riskerar hon livet om hon återvänder till sitt hemland. Det är kvinnan som drabbas mycket hårt - inte mannen. Ett straff för mamman innebär grymt nog också ett straff för barnet som riskerar att växa upp utanför samhället med en stämpel som "horunge".
Migrationsverket utfärdade i augusti 2005 ett tillfälligt utvisningsstopp för homosexuella iranier. Stoppet kom efter stor påtryckning, plötsligt insåg även Migrationsverket att grymma straff var en realitet för dem som utvisades. När Migrationverket kommer till samma insikt i dessa typer av ärenden rörande ensamma mammor kommer det redan att vara för sent för Shohreh.
Sverige har ratificerat barnkonventionen och förväntas att följa denna. Migrationsverket ska inte avvisa människor som riskerar dödsstraff eller tortyr. Ändå skickar man tillbaka Shohreh till en möjlig dödsdom och barnet till en utsiktslös framtid.
Vi kräver att Shohreh Eilbeig ska få stanna. Allt annat är inhumant.
Marie Andersson
Siv Nyman
Lena Carlbom
Anne Kristensson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar