Illustration: Jan-Åke Eriksson
Ett rasistiskt parti har tagit plats i riksdagen. Alliansen kan behålla regeringsmakten med Sverigedemokraterna som vågmästare. Miljöpartiet föreslår i stället en samlingsregering mot SD.
Lars Ohly pratade på valnatten om utomparlamentarisk kamp och vägrade gå in i samma sminkloge som Jimmie Åkesson. Ett bättre ställningstagande än Miljöpartiets, om det följs upp i handling.
Vi har ett samhälle där djupa, främst ekonomiska, hierarkier sammanfaller med etniskt ursprung och medborgarskap. Kampen mot rasismen är en ekonomisk strid mot klassklyftor. Då fungerar det inte att regera ihop med alliansen och kompromissa fram ökade klyftor.
SD har inte uppfunnit rasismen. SD valdes in i riksdagen på ett partiprogram som syftar till att fördjupa redan existerande rasistiska klyftor. Men är oskyldiga till den politik som förts tidigare. En samlingsregering bestående av alla äldre partier, som haft riksdagen i fred från bruna partier i 100 år utan att lyckas skapa ett samhälle utan rasism, är ingen lösning.
Det är inga hemligheter att utländsk härkomst eller påbrå gör det svårare att få arbete, attraktiv bostad eller banklån. Eller att det leder till sämre behandling från myndigheter och lägre beviskrav för att dömas i domstol.
Medborgarskap är dock en hårdare rasistisk markör än bara ursprung.
Medborgarskap är dock en hårdare rasistisk markör än bara ursprung.
I filmen Jag tycker inte om att städa toaletter berättar papperslösa latinamerikaner om sina illegala liv i Sverige och hur de utnyttjas som billig arbetskraft.
Arbetsköparen är nästan alltid en svensk medborgare med bakgrund i samma ursprungsland. ”De här personerna som kommit hit tidigare anser att de är bättre än vi.
Och det borde vi undvika – att bli som de. De har löst sina ekonomiska problem, men sina identitetsproblem kommer de aldrig att lösa”, berättar en papperslös arbetare.
Rasism är inte något som bara utnyttjas för att klättra i en hierarki mellan svenskar och invandrare.
Sverigedemokraterna har i valet också lyckats spela på spänningar mellan olika invandrargrupper. Genom att angripa islam och föra valkampanj hos kristna eller sekulariserade invandrargrupper, har partiet vunnit röster i bland annat Södertälje.
En majoritet av Sverigedemokraternas väljare har ändå helsvenskt ursprung. När jag kollar röstsiffrorna i min hemstad Enköping, och ser att partiet ökat mest i bostadsområden med främst arbetarbefolkning, är det lätt att se att det finns identitetsproblem som behöver lösas.
I stället för att rösta med identiteten ”arbetare” har folk röstat med identiteten ”svensk”. Med ökade klassklyftor under alliansregeringen ger identiteten ”svensk” chansen att få mer av kakan från de som har identiteten ”icke-svensk”.
Identiteten ”arbetare” nämndes inte i den rödgröna regeringsplattformen. Visserligen föreslogs några reformer som skulle ge arbetare mer av kakan, men inte något om omfördelning från kapital till arbetare. På så sätt blev SDs alternativ mer konkreta, omfördelning från invandrare till svenskar.
Så nu väljer vi utomparlamentarisk kamp. Sverigedemokraterna och rasism är aldrig något rumsrent. Vi fortsätter ta kampen mot rasisterna, både på gatan och i parlamentet, men även mot den allianspolitik som göder SD.
Fackligt agerar vi mot arbetsköpare som utnyttjar arbetare, med eller utan papper. I våra bostadsområden organiserar vi oss som hyresgäster. Finns inga bostäder organiserar vi oss som husockupanter.
Vi gömmer våra papperslösa bröder och systrar undan utvisningar. Det kommer att bli fyra tuffa år, men vi löser våra identitetsproblem bäst tillsammans.
Mattias Pettersson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar