Könsbalansering och konsolidering
Av alla företeelser jag har penetrerat under elva år med Arbetarens ledarsida är det två som fortfarande förbryllar. En av dem gäller tidningens stolthet: den okuvliga antinazismen. Och den historiskt snäva tolkningen av densamma. Ända sedan starten den 2 januari 1922 har Arbetaren fungerat som en vakthund mot totalitarism, fascism och ja, nazism, world wide. Det är en stolt tradition, ett luktsinne som alltid fungerar. Här ligger Arbetaren och syndikalismen väldigt nära varandra. Aktivisten och journalisten ofta i en och samma person. Alla reagerar direkt, gjorde då och gör nu. Syndikalister är helt enkelt pålitliga antirasister, vare sig de är sjukvårdsbiträden, tågförare eller redaktörer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar