Sidor

söndag 15 februari 2009

Av: America Vera-Zavala


Patetiskt från New York och Bangkok

Vi befinner oss inte i globaliseringens tidevarv – utan mitt i finanskrisens totala krasch. Kapitalismen är inte längre komplex, den är ett fiasko Det märks inte i filmen Mammut. Ändå har Moodyssons senaste film hyllats av recensenterna. Men storsatsningen är varken lysande eller politisk, som det påståtts. Snarare provocerande dålig. Filmen har ju redan gjorts. Bäst före datumet har passerat. Mammut är som en ”Swedish light version” av Babel. Samtidigt som jag skriver den här krönikan blir ett barn våldtaget i Thailand, ett annat syr kläder åt H&M i Indien och... Och ja? Vad mer? Massa andra saker! En film som utspelar sig i både New York, Manila och Bangkok + strand förklarar inte globaliseringen, den blir patetisk. För vi vet ju att andra saker händer samtidigt som vi lever här. Frågan är väl bara vad vi gör åt det? Jag frågar mig varför huvudrollsparet var tvunget att vara nordamerikanskt och filmens utgångspunkt New York. Hade inte en skandinav bättre kunnat snudda vid myten om att européer är civiliserade utomlands? Jag frågar mig varför alla karaktärer är ensidigt godhjärtade. De behöver bara en händelse i sitt liv för att vakna upp tycks regissören säga. Förvirrade men goda. Filmens enda intressanta karaktär är mormodern i Manila. Hon är komplex. Kärleksfull men pragmatisk. Att Mammut skulle handla om sexindustrin har jag också svårt att se. Den snygge givmilda Bernal är ju rena drömkunden för den prostituerade, som han dessutom inte betalar ordentligt eftersom han är romantiker. När Moodysson dessutom förhärligar familjen och upphöjer den till alltings lösning blir det bara för mycket. Hundratusentals filippinska kvinnor lever långt ifrån sina barn för att istället ta hand om välbärgade kvinnors barn (och dåliga samveten). Jag litar tyvärr på att de har vägt allt mot att lämna sina barn och ändå bestämt sig för att åka till något annat land och tjäna pengar. De har vägt misär för hela familjen mot att varje dag varje sekund gå igenom en skärseld av saknad. Och de har valt skärselden. Förmodligen för att de anser att de inte har något annat alternativ.

(America Vera-Zavala, FLAMMAN) VÄNSTERNS TIDNING

http://flamman.se/kolumnister.php?id=6068

Inga kommentarer: