"Geväret och olivkvisten" till Mohamed Omar / Alhambras brev 29 jan 2009

Hej, Jag hoppas innerligen att Alhambra kommer att finnas länge nog att överleva sina fiender som inte vill att vanligt folk ska veta sanningen om vilka brott som begås i deras namn, runt om världen. Människan har aldrig tidigare haft tillgång till så mycket kunskap i någonting som heter bok. Men det paradoxala är att vi har aldrig varit så dumma som idag. Vi äter skräp, läser skräp, tänker skräp och lider fridfullt. Underbart va!

mvh
D.

---

Kära D. / Tack för din beställning av "Geväret och olivkvisten" som beräknas komma ut senare i år, förhoppningsvis till bokmässan. Boken är en klassiker från 70-talet. Författaren, David Hirst, har uppdaterat texten och åter publicerat den 2003; en tegelsten på 600 sidor med en komplett skildring av sionismens historia och Palestinas fall. Och jag kan bara instämma i din förhoppning om att Alhambra ska finnas kvar. Detta skulle förstås underlättas om fler av de 1100 brevmottagare, många av dem brevvänner sedan starten i januari 2003, ville bidra genom att köpa en bok, helst förstås en som är utkommen. Listan är lång (se nedan) och böckerna kan man läsa om på vår hemsida www.alhambra.se

Annars lever Alhambra från dag till dag. Vi har inga fem- eller tioårsplaner att följa, ingen konsekvent eller professionell marknadsföring att underkasta oss. Vi har i över 20 år bevisat att man kan göra en insats genom att leva från dag till dag, och genom att bedriva sin verksamhet amatörmässigt och kärleksfullt, inte professionellt eller beräknande, och dessutom har vi lyckats över all förväntan med det. 200 titlar och 1 miljon tryckta saker är inte fy skam på 20 år för ett par fattiga själar! Jag har tämligen svårt för professionalism, när den nekar den mänskliga dimensionen och förvandlar oss till fackidioter utan helhetssyn eller ens intresse för dito. Poesin är till för att spräcka systemets angrepp på vår integritet och på våra liv. Efter massakern i Gaza är människan inte värd mer än den futtiga lön hon förslavas med av sin "arbetsgivare", må det vara banken, median eller industrin. Jag har alltid undrat hur människor kan nöja sig med så lite. Varför är det så svårt att bryta förhäxningen! Alhambra har i alla fall hjälpt mig att finna en del svar som gör livet värt att strida för. Jag hoppas att andra också har fått uppleva denna sida i vår verksamhet, vare sig det handlar om brev, böcker eller resor.

På SVT:s Aktuellt häromdan skulle poeten och debattören Mohamed Omar uttala sig kring någon statlig utredning om Rosengård. De 90 sekunder han hade till sitt förfogande använde han mer än väl. Han frågade rakt ut varför man jagar upp Rosengårdarna medan man blundar för sionisterna i riksdan och i sina förortsvillor. Han hann tom använda ordet "eliter" ett par gånger på dessa 90 sekunder, vilket var ett par gånger för mycket för de stackars reportrarna. De blev förstås nedringda och måste ursäkta sitt misstag framför kamerorna. Kolla www.svt.se för hela cirkusen, om ni har missat den. Hursomhelst för 13 år sen fick jag några texter av en okänd ung man som jag föll direkt för. Jag publicerade dem i ALM (Alhambras Litterära Magasin) som kom ut under några år på 90-talet. Den unge mannen hette Mohamed Omar. Jag fick hans tillåtelse att åter sända dessa rader. Kanske en påminnelse om vem den riktiga hydran är.

---

Din bortvända mun

kysser

sjakalernas undergångens

jord

vänd hitåt

tiger du

dina sekellånga fingrar

väver

av det osynliga

av skogens parningsrop

ett hondjur

med ögon större än natten

i mitt jordiska rike

...

Äldre tiders

beduinkvinna

dansade utsuddade

alla spår av olja

leendet

nedrustade

all tung industri

Utdrag ur Orientalisk sejd, av Mohamed Omar (ALM, 1995)

---