"Sverige har förlorat en seriemördare"
Förmodligen var det så att Sverige, i söndags kväll, förlorade en seriemördare. Då trädde en ny Thomas Quick fram i i SvT och tog tillbaka alla sina bekännelser. Den nya bilden visar upp en trasig människa som, fullpumpad av psykvårdens alla psykofarmaka, plötsligt märker att samtliga intressenter – terapeuter, journalister. åklagare – börjar intressera sig för honom när han tar på sig det ena mordet efter det andra.
Jag knackade själv på hans dörr på Säters sjukhus en majdag år 2000. Det stod "soul" på dörren. Jag kände mig en smula kallsvettig: Hur pratar man med en seriemördare? Jag tog då för givet att det svenska rättsväsendet knappast kunde ha dömt honom för mord i så många fall utan att ha något på fötterna. När jag frågade honom varför han inte tog livet av sig, om det nu stämde att han gjort det han gjort och kände en sån ångest av det – ja, då föll han i gråt och stammade fram att det skulle vara en alltför enkel flyktväg. Jag stirrade på honom. Allting kändes fruktansvärt olustigt. Manipulerar han mig nu? skrev jag i artikeln.
http://www.metro.se/se/article/2008/12/15/14/0302-45/index.xml
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar