Sidor

lördag 30 juni 2007

Av Cecilia Verdinelli

Konsten att behålla privilegier

Att utbildningspolitiken blivit något av den borgerliga regeringens flaggskepp, med Jan Björklund som självklar och självgod kapten, är inte en slump. Om Björklund mest förknippas med en ordning & reda-politik inom skolan är det dock inte inom disciplinfältet som regeringen ivrigast producerar reformer. Disciplinfrågan framstår tvärtom som något av en dimridå.

De konkreta förslagen i regeringens utbildningspolitik handlar snarare om att sätta p för klassresor och utestänga icke-medelklassen från högre utbildning.

Förutom den ständiga krigföringen mot vuxenutbildningen, är det vikigaste förslaget gymnasiereformen, där regeringen vill se ett återinförande av lärlingsutbildningar. En bit in på 2000-talet har vi alltså en regering som anser det eftersträvansvärt att redan i femtonårsåldern skilja agnarna från vetet, att klippa av de lägre klassernas chans till utbildning. Dessutom kommer man att ta bort den så kallade 25:4-regeln, som gett grundläggande högskolebehörighet, och nu senast har vi centerns förslag om att lägga ner CSN.

I senaste Fronesis kan man läsa om hur utbildning historiskt sett varit borgarklassens identitetsmärke, den vattendelare som skulle skilja dem från såväl överklassen med dess medfödda privilegier som från den obildbara arbetarklassen. Utbildningens relativa demokratisering hotade därför att underminera borgerlighetens självbild.

När nu det folkparti som i mångt representerat just denna bildade borgarklass får styra är det därför inte en slump att utbildningspolitiken, denna kritiska faktor för den sociala rörligheten, blir föremål för ett sådant brinnande intresse. Det handlar om att markera klassgränser och bevara privilegier.

Det handlar om att få bort de osnutna betongkidsen som konkurrenter till de egna ungarna den dag det är dags att söka till KI, KTH och Handels.

Mest fascinerande är de återkommande pseudodemokratiska argumenten. När man lyssnar på Björklund och Leijonborg tycks de vara fulla av medkänsla med de ”skoltrötta”. I själva verket tycks ”de skoltrötta”, som snarast måste räddas från bildningsförtrycket, vara hela motivet bakom regeringens utbildningspolitik, ja man skulle kunna kalla folkpartiet för De Skoltröttas Befrielsefront! I liknande tongångar bedyrar dynamiska duon Björklund-Leijonborg att de typiska arbetarklassyrkena är super-duperviktiga, att de måste uppvärderas och att det absolut inte föreligger någon statusskillnad mellan en undersköterska och en läkare eftersom ”båda parter behövs lika mycket”.

Sällan har retoriken varit så ekande tom: hur möjligheten att läsa på högskolan senare i livet skulle verka förtryckande på de skoltrötta arbetarklasskidsen är mycket oklart.

Den socialdemokratiska politiken skall inte romantiseras – snedrekryteringen till högskolorna har hela tiden varit grov. Utöver de objektiva fördelarna som medelklassens barn har, är utbildningsvalen fulla av dold kunskap om vilka utbildningar som öppnar flest dörrar, hur man klarar sig på antagningsintervjuer etcetera – information som är informell men självklar i medelklasshem, osynlig information som inte finns att hitta i SYOs broschyrer.

Men värre kommer det att bli när folkpartiet går på sitt korståg mot den rännil av social rörlighet som ändå finns. Om den utomparlamentariska vänstern, i en missriktad respekt för arbetarklassen, stämplar utbildningspolitiken som ”medelklassig” och struntar i hela frågan bajsar den sig själv på foten.


Cecilia Verdinelli
ledare@arbetaren.se



söndag 24 juni 2007

"Bli rik på att rädda världen"

...SKREV JOHAN EHRENBERG på Aftonbladets kultursidor härom veckan. "Det enda som akut kan stoppa klimathotet är om de rika tjänar MER pengar på att göra bra saker", skrev han. Och det är konsumenterna som ska fixa biffen: "Det ÄR radikalt att konsumera smartare". Kom igen. "Valfrihet fungerar". Gäääsp.

Man undrar vad som tagit åt Ehrenberg ända tills man bläddrar i Dagens ETC och upptäcker hans senaste business: Johans klimatsmarta lilla butik. Med två små gummibollar att stoppa i torktumlaren. För 235 kr. En klocka som drivs av vatten. 395 kr. Små lampor för mellan 395 och 550 kronor.

Aha. Det var han som skulle bli rik på att rädda världen.




fredag 22 juni 2007

INSÄNT

Borde ha fortsatt strejka
Arbetsdomstolens dom mot tunnelbaneklubbens ordförande Pelle Johansson visar att tunnelbaneförarna borde ha fortsatt den vilda strejken ända tills Connex vikt sig. AD står tyvärr på arbetsgivarnas sida och har alltid gjort det.
Arbetsgivarna har makten och pengarna men arbetarnas enda verktyg är strejken och AD:s syfte är att lösa konflikten genom juridik, det vill säga att avväpna arbetarna. Om inte Seko och andra inser det, så kan arbetsgivare avskeda vem som helst som vågar yttra sig kritiskt och då är fackets dagar räknade. Då går vi in i en ny istid på arbetsplatserna, och i hela det svenska samhället.
119 Solidaritet

måndag 4 juni 2007

Ställ upp för Shohreh och Arwin den 6 juni 2007!

Hallands Nyheter Publicerad: 2007-06-04
| |

Ställ upp på manifestationen för Shohreh
Får det gå till så här?

Tänk dig in i följande situation: Du är en iransk kvinna som här i Sverige träffat en iransk man och ni får ett barn ihop. Mannen utvisas och du får då veta att han är gift och har familj i Iran sedan tidigare. Du själv och din nu treårige son står nu själva inför hotet att bli utvisade till Iran. Ett Iran där lagarna bland annat tillåter att kvinnor som begår äktenskapsbrott eller får barn utanför äktenskapet inte har några rättigheter i samhället och riskerar dödsstraff. Även din son kan utsättas för bestraffning.

Hur känns det i magen nu? I min mage känns det fruktansvärt. Jag vet inte vad jag hade tagit mig till.
Och jag frågar mig: Hur kan detta vara på väg att bli verklighet i "vårt" Sverige år 2007. Sverige har bland annat anslutit sig till FN:s barnkonvention, flyktingkonvention och deklarationen om de mänskliga rättigheterna. Gäller inte detta i Sverige längre? Man undrar?

Om du känner som jag har du möjlighet att själv visa det på vår nationaldag.

Vi är en grupp som arbetar med en manifestation för att Shohreh Eilbeig och hennes son Arwin ska få stanna här i Sverige, och slippa de hemska bestraffningar de kommer att utsättas för i Iran.

Vi samlas på Rådhustorget i Falkenberg den 6 juni 12.00. Programmet kommer att annonseras i denna tidning.

Ulla Lindén
S-kvinnor, Falkenberg
PS! Nu är det vi socialdemokratiska kvinnor som har tagit initiativet till den här manifestationen. Kom igen ni andra partier! Vi utmanar er!

Vilket parti kommer att visa mest/flest sympati/er med Shohreh och Arwin den 6 juni? DS.