lördag 29 april 2006
ARBETARENS LEDARE 17/2006
Kamp - inte rädsla!
DET SVEPER EN PROTESTVÅG över världen. Enbart i Kina har det varit cirka 70 000 öppna arbetskonflikter under det senaste året. I Indien, England och Tyskland har miljontals strejkat mot försämrade arbetsvillkor. Den mest uppmärksammade konflikten på senare tid är protesterna mot nyliberalernas senaste påfund i Frankrike. Striden har stått runt en ny anställningsform kallad CPE, som helt avskaffar anställningstryggheten för alla under 27 år.
Vi ser hur våra kamrater i Frankrike än en gång har gått ut på gatorna för att försvara rätten till ett värdigt liv. I Frankrike har regeringen tvingats backa och dra tillbaka den avskydda CPE-lagen. Ett massivt motstånd från studenter som ockuperade sina skolor och arbetare som lamslog stora delar av landet med endagars generalstrejker tvingade fram en förändring. De franska arbetarnas framgång visar att vi kan förändra vår situation, att vi inte är maktlösa - om vi bara tar oss rätten kan nästan inget stoppa oss.
KLASSKONFLIKTEN ÄR GLOBAL och även i Sverige vill borgarna avskaffa anställningstryggheten. De är på offensiven och är bara oense om de ska börja med att attackera de unga eller om de ska slå mot oss alla på en gång.
Attacken mot anställningstryggheten hänger samman med attackerna mot arbetslösa och sjukskrivna, de är olika sidor av samma mynt.
KAPITALETS ATTACK HANDLAR i grund och botten om att skapa en sådan otrygghet och rädsla, att det inte ska finnas utrymme för arbetsplatskamp. Hindra oss från att ställa krav. Löner dumpas och arbetare tvingass acceptera sämre villkor av rädsla för att förlora sin försörjning.
Vårt svar blir att trygghet och kamp på arbetsplatsen är en rätt vi tar oss.
Kapitalet försöker inte bara skrämma oss till tystnad. De senaste åren har det blivit allt tydligare att de även vill begränsa vårt handlingsutrymme genom att inskränka vår strejkrätt.
Vi är inte maktlösa, vi måste bara våga ställa krav. När de börjar peta i vår arbetsrätt, då gör vi uppror. Ju osäkrare vår livssituation blir, desto osäkrare ska de känna sig.
PÅ FÖRSTA MAJ SAMLAS arbetare över hela världen i demonstrationer och kräver sin rätt. För SAC Syndikalisterna står anställningstryggheten i centrum, då attackerna mot den hela tiden ökar. Vi demonstrerar under parollerna: "Mot osäkra anställningar!" och "För en flexibilitet på våra villkor!"
DET SVEPER EN PROTESTVÅG över världen. Enbart i Kina har det varit cirka 70 000 öppna arbetskonflikter under det senaste året. I Indien, England och Tyskland har miljontals strejkat mot försämrade arbetsvillkor. Den mest uppmärksammade konflikten på senare tid är protesterna mot nyliberalernas senaste påfund i Frankrike. Striden har stått runt en ny anställningsform kallad CPE, som helt avskaffar anställningstryggheten för alla under 27 år.
Vi ser hur våra kamrater i Frankrike än en gång har gått ut på gatorna för att försvara rätten till ett värdigt liv. I Frankrike har regeringen tvingats backa och dra tillbaka den avskydda CPE-lagen. Ett massivt motstånd från studenter som ockuperade sina skolor och arbetare som lamslog stora delar av landet med endagars generalstrejker tvingade fram en förändring. De franska arbetarnas framgång visar att vi kan förändra vår situation, att vi inte är maktlösa - om vi bara tar oss rätten kan nästan inget stoppa oss.
KLASSKONFLIKTEN ÄR GLOBAL och även i Sverige vill borgarna avskaffa anställningstryggheten. De är på offensiven och är bara oense om de ska börja med att attackera de unga eller om de ska slå mot oss alla på en gång.
Attacken mot anställningstryggheten hänger samman med attackerna mot arbetslösa och sjukskrivna, de är olika sidor av samma mynt.
KAPITALETS ATTACK HANDLAR i grund och botten om att skapa en sådan otrygghet och rädsla, att det inte ska finnas utrymme för arbetsplatskamp. Hindra oss från att ställa krav. Löner dumpas och arbetare tvingass acceptera sämre villkor av rädsla för att förlora sin försörjning.
Vårt svar blir att trygghet och kamp på arbetsplatsen är en rätt vi tar oss.
Kapitalet försöker inte bara skrämma oss till tystnad. De senaste åren har det blivit allt tydligare att de även vill begränsa vårt handlingsutrymme genom att inskränka vår strejkrätt.
Vi är inte maktlösa, vi måste bara våga ställa krav. När de börjar peta i vår arbetsrätt, då gör vi uppror. Ju osäkrare vår livssituation blir, desto osäkrare ska de känna sig.
PÅ FÖRSTA MAJ SAMLAS arbetare över hela världen i demonstrationer och kräver sin rätt. För SAC Syndikalisterna står anställningstryggheten i centrum, då attackerna mot den hela tiden ökar. Vi demonstrerar under parollerna: "Mot osäkra anställningar!" och "För en flexibilitet på våra villkor!"
SAC:s arbetsutskott
fredag 14 april 2006
INBLICK
Höj din röst på första maj!
Din välfärd och hundra års facklig kamp står på spel
Valet i höst handlar om många av de frågor som vi kämpat för under hundra års facklig kamp. En av dessa är kollektivavtalen. Den kamp som vi i Byggnads tagit sedan hösten 2004 med Lavalfrågan i Vaxholm har gjort kollektivavtalen kända hos alla svenskar.
Tre olika opinionsundersökningar under våren 2005 visar att 80 procent tycker att det ska finnas kollektivavtal på alla arbetsplatser. Att tro att en borgerlig regering ska ställa upp och försvara kollektivavtal och fackliga rättigheter är nog som att tro på jultomten.
Moderaterna säger att de vill ha kollektivavtal, men felet är att det inte är svenska kollektivavtal de vill ha utan kollektivavtal från företagens hemland, så som i fallet med Laval i Vaxholm som hänvisade till sitt avtal med det lettiska Byggnads.
¤ Noll trovärdighet
Svenskt Näringslivs trovärdighet är noll efter deras finansiering av det lettiska företaget Lavals process mot Byggnads. Dessutom har de klart deklarerat att de vill ha ett regimskifte i höstens val. Mot den här bakgrunden finns det alla skäl till att demonstrera på första maj och manifestera för ordning och reda på arbetsmarknaden och för kollektivavtalet.
Om inte det skulle räcka kan vi protestera mot andra förslag som den borgerliga alliansen vill genomföra om de vinner valet i höst. Moderaterna vill:
¤ Sänka sjukpenningnivån.
¤ Sänka a-kassan till 70 procent.
¤ Höja egenavgiften till a-kassan till 300 kronor per månad.
¤ Ta bort avdragsrätten för fackavgiften.
¤ Korta föräldraförsäkringen med fyra månader.
¤ Införa flera karensdagar i sjukförsäkringen.
¤ Ut och demonstrera!
Det är välfärdsfrågor som står på spel och hundra års facklig kamp.
Ut på gatorna på första maj och visa vad vi står för som starka stolta och trygga byggnadsarbetare!
Om borgarna vinner:
A-kassan förvandlas till fattighjälp
Borgerliga politiker tycks tro att arbetslösheten är de arbetslösas eget fel. Men det blir inte fler jobb därför att villkoren för de arbetslösa blir sämre. De senaste årens arbetslöshet beror främst på en för låg efterfrågan i kombination med en snabb strukturomvandling, alltså faktorer som de arbetslösa inte kan påverka.
Borgarna föreslår i en ekonomisk rapport att dagpenningen efter 300 dagars arbetslöshet ska sänkas till 320 kronor. Så ungefär 5 000 kronor i månaden efter skatt kan den som är långtidsarbetslös räkna med.
A-kassan omvandlas från en försäkring till fattighjälp.
¤ Ersättningsnivån ner till 70 procent
Den som i dag får den maximala ersättningen kommer att få ett minskat belopp om 50 kr per dag, vilket blir 1 100 kr i månaden. Alliansen vill maximera dagpenningen till 680 kronor och efter 200 dagar ska ersättningen ned till 70 procent. Oberoende av tidigare inkomst blir taket för ersättningen 15 000 kr per månad.
För dem som har varit arbetslösa en längre period än 200 dagar kan inkomstförlusten bli så hög som 1 900 kr i månaden.
¤ S vill garantera en nivå på 80 procent
Socialdemokraterna vill garantera en ersättningsnivå på 80 procent.
Socialdemokraterna har insett att om a-kassan ska fungera som en omställningsförsäkring så måste nivån räknas upp. Man kommer att höja försäkringen till 912 kronor per dag. Det innebär att det stora flertalet arbetslösa är garanterade en ersättningsnivå om 80 procent.
¤ Fackavgiften får inte dras av
Avdragsrätten för fackavgiften ska slopas och egenavgiften i a-kassan höjs enligt alliansens förslag.
Det innebär i runda slängar att ett förlorat avdrag för fackavgiften och avgiften till a-kassan skulle kosta löntagaren 300 kronor mer varje månad. Vilket ger ökade utgifter med cirka 3 000 kr per år.
¤ Bättre för högavlönade
Framför allt slår besparingarna mot den hälft av befolkningen som tjänar under genomsnittet. De bättre avlönade kommer att klara sig bättre. Skälen till detta är flera. Arbetslöshetsrisken i yrken med låg lön är mångfalt större än i yrken med hög lön och arbetslöshetsperioderna för högavlönade är i regel kortare.
Många inom höglönegrupperna fyller dessutom ut a-kassan med privata löneförsäkringar.
BYGGNADSARBETAREN
NR 6 APRIL 2006 INBLICK
Din välfärd och hundra års facklig kamp står på spel
Valet i höst handlar om många av de frågor som vi kämpat för under hundra års facklig kamp. En av dessa är kollektivavtalen. Den kamp som vi i Byggnads tagit sedan hösten 2004 med Lavalfrågan i Vaxholm har gjort kollektivavtalen kända hos alla svenskar.
Tre olika opinionsundersökningar under våren 2005 visar att 80 procent tycker att det ska finnas kollektivavtal på alla arbetsplatser. Att tro att en borgerlig regering ska ställa upp och försvara kollektivavtal och fackliga rättigheter är nog som att tro på jultomten.
Moderaterna säger att de vill ha kollektivavtal, men felet är att det inte är svenska kollektivavtal de vill ha utan kollektivavtal från företagens hemland, så som i fallet med Laval i Vaxholm som hänvisade till sitt avtal med det lettiska Byggnads.
¤ Noll trovärdighet
Svenskt Näringslivs trovärdighet är noll efter deras finansiering av det lettiska företaget Lavals process mot Byggnads. Dessutom har de klart deklarerat att de vill ha ett regimskifte i höstens val. Mot den här bakgrunden finns det alla skäl till att demonstrera på första maj och manifestera för ordning och reda på arbetsmarknaden och för kollektivavtalet.
Om inte det skulle räcka kan vi protestera mot andra förslag som den borgerliga alliansen vill genomföra om de vinner valet i höst. Moderaterna vill:
¤ Sänka sjukpenningnivån.
¤ Sänka a-kassan till 70 procent.
¤ Höja egenavgiften till a-kassan till 300 kronor per månad.
¤ Ta bort avdragsrätten för fackavgiften.
¤ Korta föräldraförsäkringen med fyra månader.
¤ Införa flera karensdagar i sjukförsäkringen.
¤ Ut och demonstrera!
Det är välfärdsfrågor som står på spel och hundra års facklig kamp.
Ut på gatorna på första maj och visa vad vi står för som starka stolta och trygga byggnadsarbetare!
Om borgarna vinner:
A-kassan förvandlas till fattighjälp
Borgerliga politiker tycks tro att arbetslösheten är de arbetslösas eget fel. Men det blir inte fler jobb därför att villkoren för de arbetslösa blir sämre. De senaste årens arbetslöshet beror främst på en för låg efterfrågan i kombination med en snabb strukturomvandling, alltså faktorer som de arbetslösa inte kan påverka.
Borgarna föreslår i en ekonomisk rapport att dagpenningen efter 300 dagars arbetslöshet ska sänkas till 320 kronor. Så ungefär 5 000 kronor i månaden efter skatt kan den som är långtidsarbetslös räkna med.
A-kassan omvandlas från en försäkring till fattighjälp.
¤ Ersättningsnivån ner till 70 procent
Den som i dag får den maximala ersättningen kommer att få ett minskat belopp om 50 kr per dag, vilket blir 1 100 kr i månaden. Alliansen vill maximera dagpenningen till 680 kronor och efter 200 dagar ska ersättningen ned till 70 procent. Oberoende av tidigare inkomst blir taket för ersättningen 15 000 kr per månad.
För dem som har varit arbetslösa en längre period än 200 dagar kan inkomstförlusten bli så hög som 1 900 kr i månaden.
¤ S vill garantera en nivå på 80 procent
Socialdemokraterna vill garantera en ersättningsnivå på 80 procent.
Socialdemokraterna har insett att om a-kassan ska fungera som en omställningsförsäkring så måste nivån räknas upp. Man kommer att höja försäkringen till 912 kronor per dag. Det innebär att det stora flertalet arbetslösa är garanterade en ersättningsnivå om 80 procent.
¤ Fackavgiften får inte dras av
Avdragsrätten för fackavgiften ska slopas och egenavgiften i a-kassan höjs enligt alliansens förslag.
Det innebär i runda slängar att ett förlorat avdrag för fackavgiften och avgiften till a-kassan skulle kosta löntagaren 300 kronor mer varje månad. Vilket ger ökade utgifter med cirka 3 000 kr per år.
¤ Bättre för högavlönade
Framför allt slår besparingarna mot den hälft av befolkningen som tjänar under genomsnittet. De bättre avlönade kommer att klara sig bättre. Skälen till detta är flera. Arbetslöshetsrisken i yrken med låg lön är mångfalt större än i yrken med hög lön och arbetslöshetsperioderna för högavlönade är i regel kortare.
Många inom höglönegrupperna fyller dessutom ut a-kassan med privata löneförsäkringar.
BYGGNADSARBETAREN
NR 6 APRIL 2006 INBLICK
söndag 2 april 2006
Tidningen Arbetarens ledare 31 mars - 6 april 2006.
Lär av Frankrike
PROTESTERNA MOT FÖRSÄMRAD arbetsrätt för unga i Frankrike eskalerar; de inbegriper tusentals, hundratusentals, ja miljontals människor. I och med tisdagens stora strejk i landet länkades fackföreningsrörelsen effektivt samman med student- och gatuprotesterna. Opinionsmätningar visar att över 60 procent av befolkningen stöder protesterna: Särskilda ungdomsavtal där unga under 26 år kan sparkas de första två åren av sin anställning – utan något som helst motiverat skäl – vill man inte ha!
Här i Sverige pågår en liknande, om än betydligt mer lågmäld, debatt. När centerledaren Maud Olofsson den 3 februari publicerade en debattartikel i Dagens Nyheter där hon presenterade partiets förslag om att inrätta just särskilda ungdomsavtal där unga under 26 år ska ha sämre anställningsskydd, hänvisade hon till Frankrike som ett föregångsland att lära av. Att protesterna blivit så kraftfulla tar hon däremot inget intryck av. I en särskild debatt om ungdomsarbetslösheten i riksdagen i förra veckan var Olofssons entusiasm över att ge ungdomar sämre rättigheter oförändrad.
DET FRANSKA UPPRORET är motiverat. Det finns ingen anledning att ge utsatta grupper på arbetsmarknaden sämre villkor än andra, och det är bara att gratulera till uppslutningen och samordningen för att kanalisera vreden så effektivt som nu sker i Frankrike – och hoppas att den ger effekt.
I Frankrike är ungdomsarbetslösheten högre än i många andra länder, med 22-23 procent. Värst utsatta är invandrarungdomar i förorter, vars arbetslöshet överstiger 50 procent. Även i Sverige är ungdomar särskilt utsatta för arbetslöshet. Enligt SCB:s statistik är närmare 11 procent av gruppen 16-24 år arbetslösa.
Att bedriva politik som tar itu med ungdomsarbetslösheten är nödvändigt, att hunsas hit och dit på praktikplatser och tillfälliga jobb är ingen åtråvärd situation för någon. För att nå resultat är förståelse för diskriminering centralt – det är ingen slump att invandrare är värst utsatta för arbetslöshet. Och offensiva satsningar i offentlig sektor är ett tips till den politiker som vill få upp sysselsättningen.
Men Maud Olofsson hävdar envist att det är flexibilisering av arbetsrätten som är receptet för fler jobb.
Frågan är med vilken rätt centerledaren slänger ur sig dessa siffror. Vilken forskning hänvisar hon till? Vilka vetenskapliga belägg?
Från Spanien har vi sett statistiska belägg på att flexibilisering av arbetsmarknaden som drabbar unga och kvinnor till exempel leder till att allt färre föder barn. LO varnar för liknande tendenser i Sverige.
Det finns inga bevis för att otrygghet i arbetslivet leder till fler jobb. Sådana påståenden är populistiska floskler som tar en allmän upprördhet över ungas utsatta situation som förevändning för att försämra arbetsrätten – och för att vrida samhället åt höger. De ungas välbefinnande på arbetsmarknaden reduceras till ett slagträ i debatten.
I Sverige har vi inte samma traditioner av intensiva gatuprotester och strejker som i Frankrike. Kommer centern till makten är det hög tid att vi lär oss.
PROTESTERNA MOT FÖRSÄMRAD arbetsrätt för unga i Frankrike eskalerar; de inbegriper tusentals, hundratusentals, ja miljontals människor. I och med tisdagens stora strejk i landet länkades fackföreningsrörelsen effektivt samman med student- och gatuprotesterna. Opinionsmätningar visar att över 60 procent av befolkningen stöder protesterna: Särskilda ungdomsavtal där unga under 26 år kan sparkas de första två åren av sin anställning – utan något som helst motiverat skäl – vill man inte ha!
Här i Sverige pågår en liknande, om än betydligt mer lågmäld, debatt. När centerledaren Maud Olofsson den 3 februari publicerade en debattartikel i Dagens Nyheter där hon presenterade partiets förslag om att inrätta just särskilda ungdomsavtal där unga under 26 år ska ha sämre anställningsskydd, hänvisade hon till Frankrike som ett föregångsland att lära av. Att protesterna blivit så kraftfulla tar hon däremot inget intryck av. I en särskild debatt om ungdomsarbetslösheten i riksdagen i förra veckan var Olofssons entusiasm över att ge ungdomar sämre rättigheter oförändrad.
DET FRANSKA UPPRORET är motiverat. Det finns ingen anledning att ge utsatta grupper på arbetsmarknaden sämre villkor än andra, och det är bara att gratulera till uppslutningen och samordningen för att kanalisera vreden så effektivt som nu sker i Frankrike – och hoppas att den ger effekt.
I Frankrike är ungdomsarbetslösheten högre än i många andra länder, med 22-23 procent. Värst utsatta är invandrarungdomar i förorter, vars arbetslöshet överstiger 50 procent. Även i Sverige är ungdomar särskilt utsatta för arbetslöshet. Enligt SCB:s statistik är närmare 11 procent av gruppen 16-24 år arbetslösa.
Att bedriva politik som tar itu med ungdomsarbetslösheten är nödvändigt, att hunsas hit och dit på praktikplatser och tillfälliga jobb är ingen åtråvärd situation för någon. För att nå resultat är förståelse för diskriminering centralt – det är ingen slump att invandrare är värst utsatta för arbetslöshet. Och offensiva satsningar i offentlig sektor är ett tips till den politiker som vill få upp sysselsättningen.
Men Maud Olofsson hävdar envist att det är flexibilisering av arbetsrätten som är receptet för fler jobb.
Frågan är med vilken rätt centerledaren slänger ur sig dessa siffror. Vilken forskning hänvisar hon till? Vilka vetenskapliga belägg?
Från Spanien har vi sett statistiska belägg på att flexibilisering av arbetsmarknaden som drabbar unga och kvinnor till exempel leder till att allt färre föder barn. LO varnar för liknande tendenser i Sverige.
Det finns inga bevis för att otrygghet i arbetslivet leder till fler jobb. Sådana påståenden är populistiska floskler som tar en allmän upprördhet över ungas utsatta situation som förevändning för att försämra arbetsrätten – och för att vrida samhället åt höger. De ungas välbefinnande på arbetsmarknaden reduceras till ett slagträ i debatten.
I Sverige har vi inte samma traditioner av intensiva gatuprotester och strejker som i Frankrike. Kommer centern till makten är det hög tid att vi lär oss.
RB
ARBETAREN 13/2006
ARBETAREN 13/2006
Redaktörer: Rikard Warlenius (RW) och Rebecka Bohlin (RB)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)