måndag 20 mars 2006
lördag 18 mars 2006
Forwarded message
Forwarded message06-03-17
Ibland får man såna här mail som inleds med att det kommer från Ip-adress 82.182.151. Ja, nummer de och det. Såna som man brukar slänga direkt, ni vet de där som genereras från sajter och PR-byråer.Men så ibland har man fel och det är lustigt med mail, det är nästan som om man har nån slags intuitiv sållning, något som räddar det som måste sägas i detta gigantiska flöde. Detta mail kommer från Jörgen Hassler och börjar "Jag tror att du är intresserad av den här artikeln från Internationalen." Och han hade helt rätt.
"Behovet av andra mediaröster är skriande. Alla 267 tidningsredaktörer som arbetar i Rupert Murdochs pressimperium stödde Irakkriget. Varenda en av dem gav sitt stöd till kriget. Detta är vad som kallas mångfald." Det säger författaren Tariq Ali inför en samling journalister på Indiens pressklubb i Delhi. Temat är medias frihet och "den nya informationsordningen". Internationalens Farooq Sulehria rapporterar från föreläsningen.Tariq Ali har gett ut flera internationellt uppmärksammade böcker om USA:s globala maktambitioner, bland annat Fundamentalisternas kamp. Han har också gjort sig känd som en politisk aktivist på vänsterkanten och protesterade under 1960-talet mot militärdiktaturen i sitt dåvarande hemland Pakistan – protester som ledde till att han tvingades att gå i permanent exil i Storbritannien. Ett land vars mediafrihet beskurits sedan Irakkrigets utbrott: – I Storbritannien hade vi en strid mellan public service-kanalen BBC och regeringen innan Irakkriget bröt ut. BBC förlorade striden och tevechefen Greg Dyke fick sparken. Nu har han skrivit sina memoarer. Där berättar han hur han dagligen trakasserades av Tony Blair som hela tiden var på honom: Varför är du emot kriget? Varför uttalade du dig i den eller den talkshowen? Varför har er bevakning varit så obalanserad? berättar Tariq Ali och fortsätter: – En dag tröttnade Greg Dyke och sa till Blair att "jag har ett jobb att sköta, och det har du också". Då fick han sparken och BBC-anställda gick ut på gatorna och protesterade mot avskedet. Men det var för sent. Den nya BBC-chefen har sedan dess infört självcensur.
[mellis]Fox News - en propagandakanal[/mellis] (Jo, det står så)
Tariq Ali ser med oro på situationen i USA där Fox News blivit en propagandakanal för Bushadministrationen: – Det är som i forna Sovjetunionen när det var som värst och ingen diskussion existerade och samma nyheter visades dygnet runt. USA är ett ganska delat land, men ingen avvikande röst tillåts i mainstreamtelevisionen. Detta är vad som sker i globaliseringens hjärta. I ljuset av detta är Tariq Ali inte förvånad över vad som händer i Indien. – Det var 15 år sedan jag var i Indien sist och det är deprimerande att se den indiska pressens förfall. Indiska dagstidningar brukade vara seriösa. Man kunde ha olika åsikter om deras inriktning, men de var seriösa. I Pakistan, som inte åtnjuter de demokratiska friheter som finns i Indien, är pressen seriösare, anser Tariq Ali: – De är väldigt kritiska mot regeringen, ägnar sig åt undersökande journalistik och lyckas överleva. De indiska kvalitetstidningarnas förfall ser han som en del av en global trend i riktning mot "infotain-ment", kändisrapportering, livsstilism och köphets. Enligt Tariq Ali är trenden skapad för att "avpolitisera massorna". Han anser att behovet av andra mediaröster är skriande stort och han nämner Al Jazeera och Telesour som exempel på alternativa nyhetskanaler.
[mellis]Utmanat västs monopol[/mellis]
– Al Jazeera har utmanat västs monopol. Under kriget i Afghanistan bombades Al Jazeera. Likaså under Irakkriget, där bomberna särskilt var ämnade för Al Jazeeras korrespondent Tariq Ayub. Vi kunde se i Al Jazeera när kanalens kontor i Bagdad bombades och Tariq Ayub föll död till marken. Vi vet nu att det fanns planer på att bomba kanalens högkvarter i Qatar. Bara genom den brittiska regeringens motstånd skrinlades planerna, säger Tariq Ali och fortsätter: – De ville bomba Al Jazeera för att få behålla bildmonopolet. Media har blivit en central grundpelare för makten. Människor med makt gillar inte kritiska media. Nyhetskanalen Telesur, som lanserats av regeringen i Venezuela, gör – enligt Tariq Ali - precis vad makten inte gillar. Tariq Ali menar att Asien skulle behöva en egen Al Jazeera eller Telesur, men han håller det inte för troligt att det är något som kommer att hända inom den snaraste framtiden: – För närvarande finns det ingen regering som är intresserad av ett sådant projekt. Översättning och bearbetning: Rikard Johansson http://www.internationalen.se/news.php?item.1277"
Ibland får man mail som man helt enkelt sänder på forward. Vilket härmed är gjort.Jag vet inte vad som skrämmer mig mest. Det är kanske vår ständiga och återkommande livslögn. Vi pratar om media och tryckfrihet och håller lovtal till yttrandefriheten och blundar samtidigt för den märkliga diktatur som håller sitt grepp om just media. 267 av 267 redaktörer tyckte samma sak. Säkert en slump.
Johan Ehrenberg
Tyck till!
Prenumerera på ETC:s nyhetsbrev! Skicka ett tomt mail till nyhetsbrev-subscribe@list.etc.se!
Ibland får man såna här mail som inleds med att det kommer från Ip-adress 82.182.151. Ja, nummer de och det. Såna som man brukar slänga direkt, ni vet de där som genereras från sajter och PR-byråer.Men så ibland har man fel och det är lustigt med mail, det är nästan som om man har nån slags intuitiv sållning, något som räddar det som måste sägas i detta gigantiska flöde. Detta mail kommer från Jörgen Hassler och börjar "Jag tror att du är intresserad av den här artikeln från Internationalen." Och han hade helt rätt.
"Behovet av andra mediaröster är skriande. Alla 267 tidningsredaktörer som arbetar i Rupert Murdochs pressimperium stödde Irakkriget. Varenda en av dem gav sitt stöd till kriget. Detta är vad som kallas mångfald." Det säger författaren Tariq Ali inför en samling journalister på Indiens pressklubb i Delhi. Temat är medias frihet och "den nya informationsordningen". Internationalens Farooq Sulehria rapporterar från föreläsningen.Tariq Ali har gett ut flera internationellt uppmärksammade böcker om USA:s globala maktambitioner, bland annat Fundamentalisternas kamp. Han har också gjort sig känd som en politisk aktivist på vänsterkanten och protesterade under 1960-talet mot militärdiktaturen i sitt dåvarande hemland Pakistan – protester som ledde till att han tvingades att gå i permanent exil i Storbritannien. Ett land vars mediafrihet beskurits sedan Irakkrigets utbrott: – I Storbritannien hade vi en strid mellan public service-kanalen BBC och regeringen innan Irakkriget bröt ut. BBC förlorade striden och tevechefen Greg Dyke fick sparken. Nu har han skrivit sina memoarer. Där berättar han hur han dagligen trakasserades av Tony Blair som hela tiden var på honom: Varför är du emot kriget? Varför uttalade du dig i den eller den talkshowen? Varför har er bevakning varit så obalanserad? berättar Tariq Ali och fortsätter: – En dag tröttnade Greg Dyke och sa till Blair att "jag har ett jobb att sköta, och det har du också". Då fick han sparken och BBC-anställda gick ut på gatorna och protesterade mot avskedet. Men det var för sent. Den nya BBC-chefen har sedan dess infört självcensur.
[mellis]Fox News - en propagandakanal[/mellis] (Jo, det står så)
Tariq Ali ser med oro på situationen i USA där Fox News blivit en propagandakanal för Bushadministrationen: – Det är som i forna Sovjetunionen när det var som värst och ingen diskussion existerade och samma nyheter visades dygnet runt. USA är ett ganska delat land, men ingen avvikande röst tillåts i mainstreamtelevisionen. Detta är vad som sker i globaliseringens hjärta. I ljuset av detta är Tariq Ali inte förvånad över vad som händer i Indien. – Det var 15 år sedan jag var i Indien sist och det är deprimerande att se den indiska pressens förfall. Indiska dagstidningar brukade vara seriösa. Man kunde ha olika åsikter om deras inriktning, men de var seriösa. I Pakistan, som inte åtnjuter de demokratiska friheter som finns i Indien, är pressen seriösare, anser Tariq Ali: – De är väldigt kritiska mot regeringen, ägnar sig åt undersökande journalistik och lyckas överleva. De indiska kvalitetstidningarnas förfall ser han som en del av en global trend i riktning mot "infotain-ment", kändisrapportering, livsstilism och köphets. Enligt Tariq Ali är trenden skapad för att "avpolitisera massorna". Han anser att behovet av andra mediaröster är skriande stort och han nämner Al Jazeera och Telesour som exempel på alternativa nyhetskanaler.
[mellis]Utmanat västs monopol[/mellis]
– Al Jazeera har utmanat västs monopol. Under kriget i Afghanistan bombades Al Jazeera. Likaså under Irakkriget, där bomberna särskilt var ämnade för Al Jazeeras korrespondent Tariq Ayub. Vi kunde se i Al Jazeera när kanalens kontor i Bagdad bombades och Tariq Ayub föll död till marken. Vi vet nu att det fanns planer på att bomba kanalens högkvarter i Qatar. Bara genom den brittiska regeringens motstånd skrinlades planerna, säger Tariq Ali och fortsätter: – De ville bomba Al Jazeera för att få behålla bildmonopolet. Media har blivit en central grundpelare för makten. Människor med makt gillar inte kritiska media. Nyhetskanalen Telesur, som lanserats av regeringen i Venezuela, gör – enligt Tariq Ali - precis vad makten inte gillar. Tariq Ali menar att Asien skulle behöva en egen Al Jazeera eller Telesur, men han håller det inte för troligt att det är något som kommer att hända inom den snaraste framtiden: – För närvarande finns det ingen regering som är intresserad av ett sådant projekt. Översättning och bearbetning: Rikard Johansson http://www.internationalen.se/news.php?item.1277"
Ibland får man mail som man helt enkelt sänder på forward. Vilket härmed är gjort.Jag vet inte vad som skrämmer mig mest. Det är kanske vår ständiga och återkommande livslögn. Vi pratar om media och tryckfrihet och håller lovtal till yttrandefriheten och blundar samtidigt för den märkliga diktatur som håller sitt grepp om just media. 267 av 267 redaktörer tyckte samma sak. Säkert en slump.
Johan Ehrenberg
Tyck till!
Prenumerera på ETC:s nyhetsbrev! Skicka ett tomt mail till nyhetsbrev-subscribe@list.etc.se!
Dagens ETC Ledare
NU BLIR SVERIGES STÖRSTA RADIKALA WEBB ÄNNU BÄTTRE!
Du som inte nöjer dig med att läsa Dagens ETC på papper en gång i veckan utan också besöker vår dagstidning på www.etc.se har säkert märkt att en del sakar har förändrats den senaste veckan.
FÖRRA ÅRET hamnade ETC.se på tidningen Internetworlds lista över årets 100 bästa sajter. Det är naturligtvis mycket hedrande. Och förpliktigande. Därför presenterar vi nu en rad förbättringar. Bland annat har sajten blivit mer lättnavigerad och flera funktioner har tillkommit:
Du som inte nöjer dig med att läsa Dagens ETC på papper en gång i veckan utan också besöker vår dagstidning på www.etc.se har säkert märkt att en del sakar har förändrats den senaste veckan.
FÖRRA ÅRET hamnade ETC.se på tidningen Internetworlds lista över årets 100 bästa sajter. Det är naturligtvis mycket hedrande. Och förpliktigande. Därför presenterar vi nu en rad förbättringar. Bland annat har sajten blivit mer lättnavigerad och flera funktioner har tillkommit:
- Alla recensioner från papperstidningen kommer nu även att publiceras på webben, vilket gör att ännu fler kan läsa dem.
- Du har som läsare nu möjlighet att kommentera varje enskild artikel, notis och recension - en funktion som många redan har hittat och börjat använda.
- Du kan även tipsa en kompis om artiklar som du tycker borde spridas. Och ja, vi vill att du sprider det vi skriver utan att betala för det!
- Nu har vi RSS-flöden. RSS står för Really Simple Syndication och är en funktion som ger en bra överblick över de senast publicerade notiserna, kommentarerna och artiklarna. Du använder dem tillsammans med en RSS-läsare, som går att ladda ner via en länk på www.etc.se.
MEN DE STÖRSTA förändringarna på ETC.se är de som kanske inte märks för alla:
- Sajten är nu helt baserad på öppen källkod - PHP och Linux - vilket innebär att programvaran är fri och inte hindras av upphovsrätt och krångliga licenser.
- Vi har även WAI-anpassat hela sajten. WAI är en förkortning av Web Accessibility Initiative, och är riktlinjer för hur webben ska bli mer tillgänglig, bland annat för personer med synskador.
SÅ VARFÖR HAR VI gjort dessa, ganska kostsamma, förändringar?
Svaret är enkelt: För att vi vill bli ännu bättre!
ETC har funnits på internet sedan 1994 (då var jag sex år gammal) och vi har drivit Dagens ETC som en dagstidning på webben sedan 1 maj 2004. Vår inställning har alltid varit att information vill vara fri och ju fler som får möjlighet att läsa det vi skriver desto bättre. Den demokratiska debatten gynnas av att informationsflödet rycks ur händerna på de borgerliga manliga propagandakoncerner som dominerar dagens medieutbud. Och ETC är - både på webben och i tryckt version - en av de många aktörer som arbetar för detta.
JAG TROR ATT DEN ökade möjligheten för er läsare att delta i debatten kommer att göra ETC.se mer levande och dynamisk - och därmed bättre.
Jag ser att hungern efter en radikal nyhetssajt med "nyheter som andra missar" (Internetworld) samt att viljan att debattera är stor bland våra läsare. Det känns verkligen som att ni gör tidningen tillsammans med oss.
Därför är det med glädje som jag som webbredaktör presenterar denna "nygamla webb".
Tillsammans kan vi göra skillnad.
MARTIN HALLDIN,
REDAKTÖR ETC.SE
fredag 17 mars 2006
Tidningen ARBETAREN nr 11/2006.
Redaktörer: Rikard Warlenius (RW) och Rebecka Bohlin (RB) LEDARE
rikard.warlenius@arbetaren.se, rebecka.bohlin@arbetaren.se
Klasskamp uppifrån
”OJ, VILKEN LÖNEFEST!” löd rubriken som toppade affärssajten N24 i måndags och illustrerades av bilder på lyckliga, storleende företagsledare. Och det är sannerligen inte dumt att vara aktieägare eller vd i dagens Sverige.
Medan LO-kollektivets medlemmar strävsamt tilldelas lönelyft strax över inflationen, ett par-tre procent per år, är det helt andra nivåer som gäller för bossarna. TT visar i artikeln hur cheferna i 14 börsbolag ökade sina löner med 16 procent. Nu bör ju lönehöjningar inte räknas i procent, vilket döljer existerande skillnader, utan i kronor. Och i kronor talat fick dessa chefer i snitt en lönehöjning på 1,5 miljoner. Deras lönehöjning var alltså cirka sex gånger högre än en vanlig knegares hela lön.
Toppade gjorde Tom McKillop, vd för Astra Zeneca, som cashade in 30,5 miljoner 2005. Alltså en daglig lön på ungefär 120 000 kronor.
ATT VARA STYRELSEMEDLEM är en annan lönsam sysselsättning i dessa dagar. Företagen i Wallenbergsfären, som Investor, Ericsson, SEB, OMX och Gambro, höjer i år styrelsearvodena med över 20 procent. Michael Treschow får exempelvis 3,75 miljoner för att svinga ordförandeklubban i Ericsson, vilket knappast kan vara ett heltidsjobb eftersom han dessutom är styrelseordförande i Electrolux och Svenskt Näringsliv och sitter i styrelsen för ABB och B-Business Partners.
Trots nationella föreställningar om Jantelag och Sverige som ett kvasisocialistiskt högskatteland behöver knappast alla svenskar gå klädda i säck och aska. När Forbes nyligen presenterade sin årliga lista över dollarmiljardärer var det inte bara Ingvar Kamprad, världens fjärde rikaste med en privat förmögenhet på 218 miljarder kronor, som kvalade in. De sju svenskarna utgör nästan en procent av de 732 på listan – inte dåligt för att vara ett litet land i Europas periferi.
För den som tror att de sanslösa löneskillnaderna i Sverige är en följd av globaliseringen, av att Sverige anpassar sig till nivåer som redan existerat länge utomlands, vill vi påminna om att det bara var en luring som nästan gick hem. I Arbetaren 42/2004 skrev vi om en undersökning som visade att det bara var direktörerna i Schweiz och USA (av 43 undersökta länder) som tjänade mer än Sveriges direktörer.
HUR SKA MAN FÖRSTÅ och förklara explosionen i inkomstskillnader? Visst är stora ekonomiska klyftor i grund och botten en naturlig följd av ett kapitalistiskt klassamhälle. Det ena kan inte avskaffas utan att det andra följer med. Men uppenbarligen finns också plats för variationer. Inkomstskillnaderna minskade under 1950-, 60- och 70-talen, för att sedan vända och öka.
Huvudorsaken till det är att fackföreningsrörelsen och vänstern har försvagats under de senaste decennierna, i Sverige och annorstädes. Visserligen sitter vänstern vid regeringsmakten och organisationsgraden är alltjämt hög, men politiskt har de tveklöst försvagats. Men det är inte hela förklaringen – inkomstskillnaderna ökar nämligen mer i Sverige än i andra länder (om än, ska sägas, från en nivå av större jämlikhet).
Det tycks alltså vara något särskilt med de svenska direktörerna, vilket vi också fått talrika bevis för de senaste åren; det senaste exemplet är Skandiadirektörerna som nu står inför skranket.
Direktörerna gnäller på skatterna och jämlikheten och skrattar hela vägen till banken. De har en stark klassolidaritet och bedriver en framgångsrik klasskamp, även om de aldrig skulle klä sin verksamhet i dylika ord. Det säger något om vad arbetarklassen skulle kunna uppnå om den solidariskt kämpade tillsammans.
RW
ARBETAREN 11/2006
rikard.warlenius@arbetaren.se, rebecka.bohlin@arbetaren.se
Klasskamp uppifrån
”OJ, VILKEN LÖNEFEST!” löd rubriken som toppade affärssajten N24 i måndags och illustrerades av bilder på lyckliga, storleende företagsledare. Och det är sannerligen inte dumt att vara aktieägare eller vd i dagens Sverige.
Medan LO-kollektivets medlemmar strävsamt tilldelas lönelyft strax över inflationen, ett par-tre procent per år, är det helt andra nivåer som gäller för bossarna. TT visar i artikeln hur cheferna i 14 börsbolag ökade sina löner med 16 procent. Nu bör ju lönehöjningar inte räknas i procent, vilket döljer existerande skillnader, utan i kronor. Och i kronor talat fick dessa chefer i snitt en lönehöjning på 1,5 miljoner. Deras lönehöjning var alltså cirka sex gånger högre än en vanlig knegares hela lön.
Toppade gjorde Tom McKillop, vd för Astra Zeneca, som cashade in 30,5 miljoner 2005. Alltså en daglig lön på ungefär 120 000 kronor.
ATT VARA STYRELSEMEDLEM är en annan lönsam sysselsättning i dessa dagar. Företagen i Wallenbergsfären, som Investor, Ericsson, SEB, OMX och Gambro, höjer i år styrelsearvodena med över 20 procent. Michael Treschow får exempelvis 3,75 miljoner för att svinga ordförandeklubban i Ericsson, vilket knappast kan vara ett heltidsjobb eftersom han dessutom är styrelseordförande i Electrolux och Svenskt Näringsliv och sitter i styrelsen för ABB och B-Business Partners.
Trots nationella föreställningar om Jantelag och Sverige som ett kvasisocialistiskt högskatteland behöver knappast alla svenskar gå klädda i säck och aska. När Forbes nyligen presenterade sin årliga lista över dollarmiljardärer var det inte bara Ingvar Kamprad, världens fjärde rikaste med en privat förmögenhet på 218 miljarder kronor, som kvalade in. De sju svenskarna utgör nästan en procent av de 732 på listan – inte dåligt för att vara ett litet land i Europas periferi.
För den som tror att de sanslösa löneskillnaderna i Sverige är en följd av globaliseringen, av att Sverige anpassar sig till nivåer som redan existerat länge utomlands, vill vi påminna om att det bara var en luring som nästan gick hem. I Arbetaren 42/2004 skrev vi om en undersökning som visade att det bara var direktörerna i Schweiz och USA (av 43 undersökta länder) som tjänade mer än Sveriges direktörer.
HUR SKA MAN FÖRSTÅ och förklara explosionen i inkomstskillnader? Visst är stora ekonomiska klyftor i grund och botten en naturlig följd av ett kapitalistiskt klassamhälle. Det ena kan inte avskaffas utan att det andra följer med. Men uppenbarligen finns också plats för variationer. Inkomstskillnaderna minskade under 1950-, 60- och 70-talen, för att sedan vända och öka.
Huvudorsaken till det är att fackföreningsrörelsen och vänstern har försvagats under de senaste decennierna, i Sverige och annorstädes. Visserligen sitter vänstern vid regeringsmakten och organisationsgraden är alltjämt hög, men politiskt har de tveklöst försvagats. Men det är inte hela förklaringen – inkomstskillnaderna ökar nämligen mer i Sverige än i andra länder (om än, ska sägas, från en nivå av större jämlikhet).
Det tycks alltså vara något särskilt med de svenska direktörerna, vilket vi också fått talrika bevis för de senaste åren; det senaste exemplet är Skandiadirektörerna som nu står inför skranket.
Direktörerna gnäller på skatterna och jämlikheten och skrattar hela vägen till banken. De har en stark klassolidaritet och bedriver en framgångsrik klasskamp, även om de aldrig skulle klä sin verksamhet i dylika ord. Det säger något om vad arbetarklassen skulle kunna uppnå om den solidariskt kämpade tillsammans.
RW
ARBETAREN 11/2006
torsdag 16 mars 2006
BloggerForWord
Har försökt installera Blogger For Word, men det fungerar inte. Är det någon som vet vad det kan vara för fel?
Kanske det inte fungerar på en svensk version av Office 2000?
Tacksam för tips!
Kanske det inte fungerar på en svensk version av Office 2000?
Tacksam för tips!
onsdag 15 mars 2006
Home
Välkommen!
Mitt namn är Bo Erlandsson. Har också en sida på MSN Messenger där jag skrivit lite om mig själv, men mest lagt in citat från olika tidskrifter och böcker. (http://spaces.msn.com/members/boerlandsson/).
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)