
http://www.socialdemokraterna.se/Vart-parti/Riksdagen/Vara-ledamoter/Leif-Pagrotsky/Min-politik/Kronikor/Nya-realiteter-ocksa-for-oss/

When asked by reporters how many homes he owns, McCain responded, “I think—I’ll have my staff get to you.”
Write a letter to your local papers about how out-of-touch John McCain is with the economic realities faced by ordinary Americans.
| |
As if having Michael Moore on two shows wasn't exciting enough, we're also featuring a special one-on-one segment of the show on August 22 in which I will talk to Mike about the progressive impact of his films and books. And to top it all off, you can suggest text question below or video questions for Mike and enter our contest. The best questions for Mike will win a special prize of one of Mike's trademark hats (signed by Mike himself!), or an autographed copy of his new book Mike's Election Guide 2008, a funny and informative tool for progressives.
Yours,
Robert Greenwald
P.S. On previous episodes of Meet the Bloggers, we've featured Sen. Harry Reid, Rachel Maddow, Arianna Huffington, and Bernie Sanders. You can watch the entire episodes here.

Jag är inte avundsjuk längre. Men jag hatar fortfarande. Jag är inte lika arg längre, men jag hatar ändå. Nuförtiden kan jag många av era koder, men det betyder också att jag ser igenom er. Jag ser vad er uppväxt gjort med er, hur er bakgrund påverkar er. Ni behöver inte ens öppna käften för att tala. Jag ser ändå.
Nu ska ni lyssna. Det blir lätt. Ni sitter med en massa texter i händerna. Ni har vanan inne. Läs, analysera och debattera. Ni har länge pratat vitt och brett om det klasslösa samhället. Jag har nickat med eller behållt vad jag tycker för mig själv. Men här och nu berättar jag. Det kommer ingen revolution, det klasslösa samhället kommer aldrig att förverkligas. Ni har fel. Jag hatar att ni inte erkänner det. Att ni fortfarande håller fanan högt, att ni pratar ert fina skitsnack om en utopi som inte kommer inträffa.
Ni har funnits omkring mig så länge att ni säkert inte gissar att jag är arbetarklass. Jag har lärt mig att kamouflera mig. Om ni skulle ha lärt er mer av och om oss, kanske den här boken inte kommit ut. Vi skulle inte ha gömt oss bakom era förklädnader, era ord, ert sätt att vara. Ni skulle ha varit tvungna att acceptera oss. Ni kommer att få börja nu.
Vi är högljudda, vi tar längre tid på oss att förklara saker och ofta kommer ni att behöva ta om svåra ord fler än en gång. Och, något som är läskigt, vi är arga. Vi är ilskna. Dessutom är vi trötta på att vänta på vår tur i rundan. Själv skiter jag i om ni håller med eller inte. För mig är det viktigare att ni tiger och lyssnar än tvärtom. Vi har gjort det för länge, för mycket och för bra.
Arbetet med den här boken har visat på svårigheten med att lita på vad folk säger om sin klasstillhörighet. Att se igenom deras berättelser och försöka förstå varför de kallar sig arbetarklass utan att vara det. Det har svärtat min syn på folks ärlighet.
Yelah ger ut vår bok. Vi har försökt med syndikalistiska förlaget Federativs men trots ett enträget tjatande hände ingenting, varken ja eller nej. Så var det med den klasskampen. Självklart är vi glada att något förlag vill ge ut oss, och Yelah är välkänt bland de människor (aktivister) som vi riktar kritik mot. Är allt då frid och fröjd? Nej. Självklart inte. Att förlita sig på en grupp människor som idéellt driver ett bokförlag för att de kan och har tid till det är en hård nöt att svälja. Att diskutera sina texter med medelklassen och hoppas att få godkänt skulle jag helst vilja vara utan. Jag har svårt att lita på människor från medelklassen som skall nagelfara och diskutera sättet att skriva, uttrycka sig och vad jag skriver om.
Utdrag ur boken: EN KNUTEN NÄVE I FICKAN Om klass, normer och Vänstern sid. 127-128 ff.
Red: Fredric Carlsson-Andersson
& Atilla Pişkin
Yelah Förlag, Box 7524, 200 42 Malmö
www.yelah.net, yelahbokforlag@gmail.com
Russia and pro-U.S. ally Georgia were on the brink of war Friday, with Russian troops and tanks moving into Georgia's breakaway province of South Ossetia.
Hundreds of civilians were reported dead in the worst outbreak of hostilities since the province won defacto independence in a war against Georgia that ended in 1992. Witnesses said the South Ossetian capital of Tskhinvali was devastated.
Den amerikanska livsmedelskedjan Wal-Mart har under de senaste veckorna dragit i gång en kampanj mot demokraternas presidentkandidat Barack Obama, rapporterar The Wall Street Journal. Tusentals butikschefer har på obligatoriska möten instruerats att tala om för sina anställda att de vid en valseger för demokraterna riskerar att tvångsanslutas till facket. Detta skulle i sin tur enligt Wal-mart innebära skyhöga fackföreningsavgifter, strejktvång utan kompensation och arbetslöshet till följd av stigande kostnader för företaget. Kedjan får nu kritik för tilltaget, men från företagets sida hävdar man att ingen uttryckligen har uppmanats att rösta på den ena eller andra kandidaten.
– Jag är ingen idiot, det stod helt klart att de talade om för mig hur jag skulle rösta, berättar dock en mellanchef från Wal-Mart i delstaten Missouri.
Wal-Mart är USA:s största privata arbetsgivare och människorättsorganisationer som Human Rights Watch har kritiserat företaget för att dess antifackliga praktik är så omfattande att den kränker den grundläggande rätten “att bilda och ansluta sig till fackföreningar till skydd för sina intressen”.
Kristina LindquistDet skrivs alldeles för lite om de rikas liv.
Detta slog mig senast när jag läste Aftonbladets rapportering från tennisveckan i Båstad, från champagnefesterna, VIP-rummen och B-kändisarnas eget lilla sommarparty.
Mer sådant!
Det är inte mycket som är viktigare än att berätta om hur klyftorna ökar i samhället. Men hur gör man det bäst? Det är klart att vi måste berätta om dem som får sämre a-kassa, blir utförsäkrade och som bränner ut sig för 18000 i månaden. Visst måste vi det. Men jag tror också att fler reportage om vart pengarna tar vägen, och inte minst hur de används, kan göra gott.

| Från: | Skickat: 2008-07-05 16:39 |
| Also listed in: 10 groups |
Everything I am about to write is a true story about the 4th of July this weekend and
for each member who supports war to think about.
My profile shows that I am a wife of a combat VN vet who never does very well on
the 4th probably more than any other holiday. He will pretty much stay in our bedroom
and read, mostly the bible. We always go to see the fireworks however, for the kids.
The bombs bursting in air? This year was a little different. My husband will almost cry when he
hears the loud bomb like thunderous explostions in the sky, but he holds the hand of our little
ones
and points to the sky. This year it was our little 3 year old that we are raising that put her
hands over her ears and said, "I don't like it Mom." It's too loud. I'm afraid. She has been going
to the fireworks show since she was born but this year, getting out of the baby baby stage, She
actually listens to sounds and observes the sights in life.
We discovered she didn't like it. At all.
She said, " i don't like it. I don't like it. It makes me afraid. We brought her home and was
getting her ready for bed, she clung to me as a few firecrackers were still going off next
doot that sounded like gunshots. I mind wandered to the Middle East and every war we have
fought. I thought, My goodness, the children. Those precious children.
I thought of Shock and Awe and how the babies, the toddlers had no idea of the thunderous
sounds and the lights that lit up the sky. Only there was real danger. Those were not replicas
of bombs bursting in air, those were real bombs. As she clung to me tighter I sat her in my lap
and rocked her gently. I closed my eyes and sung a lullaby as she drifted off to sleep, making
a promise to her, if she didn't like that loud noise, we wouldn't go see any more fireworks till
she wanted to. I kept rocking and she laid silently to my breast. I heard my husband strumming
his guitar from the other room. It was a hymnal. I then thought of the soldier from past to
present. I thought of the pain the solider endures on return from war scarred forever with
startle reaction and PTSD. I thought of the thorn in their head they live with and especially
the reminder of destruction with bombs bursting in air and then looking over at the children
thinking.....we must leave war behind. I thought of the Iraqi Mother who could not tell her
child, there would be no more explosions in the air. I thought of the soldier who will become a veteran and cannot
hide from the horrors of the war and it will torment him or her throughtout
their lives. I thought of the argument of We have to fight there to keep from fighting here.
Does that make it right? No. Those children of Iraq are scarred for life. Those veterans
are scarred for life. Those veterans who have been diagnosed with PTSD will never again
enjoy but endure a fireworks show, and the children if they survive will be happy to hear
as our little three year old granddaughter said, "Peace and Quite". No thunder booms in the air.
War is a such a waste and I thought of the bible verse, What does it profit a man if he
gain the world and lose his soul?
No more War.