Carl Erland Andersson: De fattiga är en del av systemet
Fattiga socialbidragstagare är inga undantag från systemet, de bekräftar dess karaktär.
Det fanns ett klassamhälle även före krisen. Då det sas att man under goda tider inte borde höja lågavlönades löner alltför mycket, eftersom det ju kunde komma dåliga tider. Nu är det dåliga tider, dock samma samhälle och i princip likartad politik, och etablissemanget kan vara nöjt; de kämpade inte för ekonomisk rättvisa då, och de kämpar inte för ekonomisk rättvisa nu. Vid försök att ens tänka tanken "ekonomisk demokrati" agerar liberaler stoppskylt, och säger: valfrihet! Den senare tillåter såväl en bankchef som en arbetslös alkoholist att sova utomhus vintertid.
En frihet i goda tider, och i onda. Att lågavlönades löner inte bör höjas för mycket i vare sig goda tider eller i onda anses då visa på det förträffliga i detta system, det stadiga, oföränderliga i det. Klassamhället uttrycker ett evigt värde. Här är det gott att vara, anser vaneliberalen. Fråga honom bara inte hur han får sin fri- och rättighetsideologi att gå ihop i slutändan.
http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=421&a=493521
