på Botaniska ön i Aswan, februari 2009. Foto: Marie Westring
Hej,
Det råder en något apokalyptisk stämning i Egypten idag med oöverskådliga problem på alla tänkbara områden. Allting verkar hopplöst och ändå ser man till att det går att försörja en familj på 500 kronor, att inte malas sönder av vardagens omöjliga hinder som gjort egyptierna till världens bästa akrobater. Mitt i hopplösheten växer det största hoppet, en art som bara växer i Egypten, försäkrar man. I Egypten får man respekt för den lilla människan, som står ut med alla övertramp, och som försöker bilda familj, uppfostra barn, ta hand om gamlingar, trots allt, för 500 kronor i månaden.
På en pampig CNN-reklam för egyptisk turism får man höra att det finns ett land där solen "var" helig, men som nu specialiserat sig på att sälja sol till de bemedlade. Reklamen är så absurd i sin framtoning, och bilderna på slipade betjänter bärande på drinkar till de törstiga turisterna en skymf mot Egypten, ett land där en gång i tiden "allting" var heligt.
I Kairo köpte jag fyra nya romaner av fyra stora författare, al-Koni, al-Aswani, Zidan och Shalabi.
1. "Nida ma kana ba'idan" (Calling what is far away), av Ibrahim al-Koni (förf. till den magiska "Stenblödning")
2. "Niran sadiqa" (Friendly fires), av Ala al-Aswani, (förf. till "Yacoubians hus" och "Chicago". "Niran sadiqa" är Aswanis debut som censurerats i 20 år.)
3. "Azazil", av Youssef Zidan, (Azazil är det arameiska namnet på djävulen. Zidan är filosofiprofessor. Hans roman handlar om en läkare-munk på 400-talet och dennes vedermödor mellan Egypten och Syrien. Zidans bok fick årets Arabiska Bookerpris!)
4. "Wikalit Atiyya", av Khairy Shalabi ("The Lodge", i engelsk övers. utgiven av AUC, Cairo, är ett storartat verk om trasproletariatet och förtrycket i en liten stad i Deltat på 1950-talet.)
Egypten erbjuder en rättvis fight åt den som antar utmaningen. Det finns ett annat Egypten. Ett Egypten som sällan figurerar i våra visioner, som vi vet föga om, och som vi kartlägger och upptäcker i resa efter resa, och i bok efter bok. Nyss hemkomna från vår åttonde kulturresa håller vi på att försöka åter anpassa oss till datavärlden. Det går trögt i början, den egyptiska formen av motstånd mot allt "ordnat" och "lämpligt" sitter i. Improvisationerna måste ge vika för planläggningen. Bra att kunna läsa romaner på arabiska. Det minskar trycket.
Insha'allah kommer böckerna att kunna läsas på svenska också, om inte utgivna av Alhambra så av andra förlag som börjat förstå vilken skatt som gömmer sig i den arabiska litteraturen. Men till dess bjuder vi i detta brev på Sören Sommelius mångfasetterade skildring av sitt Egypten, ur hans dagbok från vår gemensamma aprilresa till oaserna, Luxor, Aswan och Kairo. Nästa resa blir Gilf Kebir-Uwaynat-expeditionen som avgår 1 november 2009 från Kairo och varar i 20 dagar. Info om denna resa finns på www.alhambra.moonfruit.com . Vi håller kontakt.
Till dess
lev väl
Hesham
Av Sören Sommelius
Publicerat på "Kultur-Sören"-bloggen på Helsingborgs Dagblad.
15 april, 2009
Klicka här för att komma till nedanstående länkar:
14 april, 2009
14 april, 2009
13 april, 2009
12 april, 2009
11 april, 2009
11 april, 2009
10 april, 2009
9 april, 2009
9 april, 2009
Jag färdas i Egypten på en resa arrangerad av bokförläggaren Hesham Bahari från Alhambras förlag i Furulund utanför Lund. Vi är nio som under två veckor reser med Hesham, med rötter i både Egypten och Libanon, till “hans Egypten”, fyllt av glädje och vemod, av öknens oförglömliga skönhet. Den här onsdagen inledde vi tidigt på morgonen vid pyramiderna i Dahshur, den böjda pyramiden och den röda.
Hesham säger sorgmodigt att böneutropen liksom de beslöjade kvinnorna blivit allt mer saudiska det senaste decenniet. Men det finns också annat att se och begrunda. Kairo lär mig något om himmel och helvete, om detta att vara människa i vår tid, om de som har och de som inget har, men också om historien och om framtiden.
Sören Sommelius
