Det blir fyra tuffa år

Illustration: Jan-Åke Eriksson

Ett rasistiskt parti har tagit plats i riksdagen. Alliansen kan behålla regeringsmakten med Sverigedemokraterna som vågmästare. Miljöpartiet föreslår i stället en samlingsregering mot SD.

Lars Ohly pratade på valnatten om utomparlamentarisk kamp och vägrade gå in i samma sminkloge som Jimmie Åkesson. Ett bättre ställningstagande än Miljöpartiets, om det följs upp i handling.

Vi har ett samhälle där djupa, främst ekonomiska, hierarkier sammanfaller med etniskt ursprung och medborgarskap. Kampen mot rasismen är en ekonomisk strid mot klassklyftor. Då fungerar det inte att regera ihop med alliansen och kompromissa fram ökade klyftor.

SD har inte uppfunnit rasismen. SD valdes in i riksdagen på ett partiprogram som syftar till att fördjupa redan existerande rasistiska klyftor. Men är oskyldiga till den politik som förts tidigare. En samlingsregering bestående av alla äldre partier, som haft riksdagen i fred från bruna partier i 100 år utan att lyckas skapa ett samhälle utan rasism, är ingen lösning.

Det är inga hemligheter att utländsk härkomst eller påbrå gör det svårare att få arbete, attraktiv bostad eller banklån. Eller att det leder till sämre behandling från myndigheter och lägre beviskrav för att dömas i domstol.
Medborgarskap är dock en hårdare rasistisk markör än bara ursprung.

I filmen Jag tycker inte om att städa toaletter berättar papperslösa latinamerikaner om sina illegala liv i Sverige och hur de utnyttjas som billig arbetskraft.

Arbetsköparen är nästan alltid en svensk medborgare med bakgrund i samma ursprungsland. ”De här personerna som kommit hit tidigare anser att de är bättre än vi.

Och det borde vi undvika – att bli som de. De har löst sina ekonomiska problem, men sina identitetsproblem kommer de aldrig att lösa”, berättar en papperslös arbetare.

Rasism är inte något som bara utnyttjas för att klättra i en hierarki mellan svenskar och invandrare.

Sverigedemokraterna har i valet också lyckats spela på spänningar mellan olika invandrargrupper. Genom att angripa islam och föra valkampanj hos kristna eller sekulariserade invandrargrupper, har partiet vunnit röster i bland annat Södertälje.

En majoritet av Sverigedemokraternas väljare har ändå helsvenskt ursprung. När jag kollar röstsiffrorna i min hemstad Enköping, och ser att partiet ökat mest i bostadsområden med främst arbetarbefolkning, är det lätt att se att det finns identitetsproblem som behöver lösas.

I stället för att rösta med identiteten ”arbetare” har folk röstat med identiteten ”svensk”. Med ökade klassklyftor under alliansregeringen ger identiteten ”svensk” chansen att få mer av kakan från de som har identiteten ”icke-svensk”.

Identiteten ”arbetare” nämndes inte i den rödgröna regeringsplattformen. Visserligen föreslogs några reformer som skulle ge arbetare mer av kakan, men inte något om omfördelning från kapital till arbetare. På så sätt blev SDs alternativ mer konkreta, omfördelning från invandrare till svenskar.

Så nu väljer vi utomparlamentarisk kamp. Sverigedemokraterna och rasism är aldrig något rumsrent. Vi fortsätter ta kampen mot rasisterna, både på gatan och i parlamentet, men även mot den allianspolitik som göder SD.

Fackligt agerar vi mot arbetsköpare som utnyttjar arbetare, med eller utan papper. I våra bostadsområden organiserar vi oss som hyresgäster. Finns inga bostäder organiserar vi oss som husockupanter.

Vi gömmer våra papperslösa bröder och systrar undan utvisningar. Det kommer att bli fyra tuffa år, men vi löser våra identitetsproblem bäst tillsammans.

Mattias Pettersson

http://www.arbetaren.se/articles/ledare20100922

Ordet är fritt

Kommunledningen tänker inte med hjärtat

Angående Storan-affären. (Insändarfråga med svar publicerades i onsdagens HN.)

Folkets Hus-föreningens försäljning av fastigheten Storan stoppades av den borgerliga majoriteten i Falkenberg.

Folkets Hus-föreningen frågade om pantbreven på tre miljoner i Storan kunde flyttas över till fastigheten Folkets Hus och svaret blev "Nej, pengarna ska betalas in till kommunen".

Köpeskillingen på 1,8 miljoner plus avbetalning på resterande 1,2 miljoner.

Det skulle i praktiken kosta 1,2 miljoner för säljaren att sälja fastigheten.

DET ÄR MYCKET berömvärt att det finns privatpersoner som är villiga att satsa miljonbelopp på ett kulturhus med ett akut renoveringsbehov på lika mycket eller mer än köpeskillingen.

Falkenbergs kommun har inget akut behov av dessa tre miljoner, pengarna är avskrivna och finns inte upptagna som en fordran i balansräkningen. När pengarna en gång i tiden betalades ut var det meningen att de skulle vara ett bidrag men för att ingen privatperson skulle berika sig på dessa pengar så skrevs ett pantbrev för att kommunen ska få tillbaka pengarna vid en eventuell försäljning under förutsättning att det inte gick att hitta en annan bra lösning för föreningslivet.

DEN NYASTE bygdegården som inrättades var också den som först såldes år 2005. Det var bygdegården i Slöinge. Kommunens pantbrev var på 1,5 miljon men den såldes för en lägre summa. Föreningen upphörde och kommunen fick inte in de sista ca 350 000.

Pengarna blev borta men där var ju inte arbetarrörelsen som var inblandad, så det var okej.

DET VORE bra om vi som kommun kan behandla alla människor, föreningar och företag på samma sätt men så är inte fallet i dag.

Dagens politiska kommunledning tänker bara med plånboken och aldrig med hjärtat.

VID ETT ANNORLUNDA valresultat den 19 september så hoppas jag att köparna fortfarande är intresserade av att köpa fastigheten Storan. Vi socialdemokrater hoppas fortfarande på en positiv lösning.

GERRY NORBERG

Socialdemokrat