På mina resor genom Israel och i det ockuperade Palestina får jag ofta en känsla av att israelerna lever i en värld som skiljer sig helt och hållet från vår. Det självrättfärdigande självförsvaret är allestädes närvarande. Segregationspolitiken praktiseras i öppen dager och utan några skamkänslor, som om det är så det ska vara. De omfattande kontrollerna vid otaliga "check points", den höga, nakna och förfärliga muren, den utbredda militariseringen och beväpnandet av det israeliska civilsamhället, åtskillnad vad gäller i stort sett alla rättigheter, liksom det ständiga utvidgandet av ockuperat land genom talrika nya, olagliga kolonier - allt detta är organiserat med pinsam exakthet och en nästan outhärdlig arrogans.
Jag begriper inte att så många kan undgå att se den fundamentala orättvisa och omänskliga organisationen i det egna samhället.
Men den aggressiva retoriken mot alla som kommer med kritiska invändningar biter tursamt nog inte på alla.
